Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landtmannaförening - Landtmannakooperation - Landtmannapartiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föreningen, Södra Sveriges fiskarförening),
fruktodla-föreningar samt åtskilliga rent ekonomiska
föreningar (se Landtmannakooperation). Af dessa bruka
föreningar för inkör, af landtmannaförnödenheter
ofta särskildt benämnas "landtmannaföreningar". Då
ideella föreningar ej kunna och de ekonomiska ej måste
registreras och dessutom de flesta slag af föreningar
icke bilda större organisationer, är kännedomen om
landtbrukets föreningsväsen mycket ofullständig.
H. J. Dft.
Landtmannakooperation (se Kooperation),
landtbrukets ekonomiska föreningsväsen, har i
Sverige trädt i verksamhet senare och nått en mindre
omfattande utveckling än i flertalet af de stora
kulturstaterna och står i detta afseende äfven efter
motsvarande organisationer i Danmark och Finland,
men har på senare tid visat en betydlig ökning
äfven i vårt land. Föreningarna organiseras numera
i allmänhet efter andelsprincipen, d. v. s. inträde
är öppet för alla, och delegarnas delaktighet i
föreningens egendom och vinsten af deras verksamhet
står i förhållande till deras deltagande i föreningens
verksamhet, d. v. s. till värdet af rekvirerade varor,
af levererad mjölk, ägg, svin etc. Först på 1860-talet
började sammanslutningen till mejeriföreningar,
och redan på 1870-talet egde dessa en betydande
del af landets mejerier; 1910 voro omkr. 500 af
landets omkr. 1,400 mejerier andelsföretag. Därnäst
i tiden följde inköpsföreningar, ofta benämnda l
an d hnann a förening ar, hvilka från 1880-talet
uppstått i stort antal. Detta slag af föreningar
har numera fått en enhetlig organisation, i det
att lokalföreningarna i 24 län sammanslutit sig
till centralföreningar, vanligen en i hvarje län,
och dessa ha en central sammanslutning i det
1905 bildade Svenska landtmännens riksförbund,
till hvilket 19 centralföreningar med inemot 700
lokalföreningar voro anslutna 1910. Dessutom finnes
ett afsevärdt antal fristående inköpsorganisationer,
däribland 2 centralföreningar. Lokalföreningarna
uppsamla rekvisitionerna, fördela varorna och upptaga
betalningen för de .sa, centralföreningarna verkställa
inköpen af de rekvirerade varorna, och vissa af
dem hålla också laser af de mest använda gödsel-
och fodermedlei. Riksförbundet verkar dels som högsta
representation för föreningarna, dels som kommissionär
i och för centralföreningarnas inköp samt drifver
själfständig utsädesaffär, dock med försäljning endast
till centralförenin^arna. Föreningarna egna sig i
regel blott åt inköp af kraftfoder, gödselmedel,
utsäde och andra nödvändiga förbrukningsvaror
för landtbrukct, men kunna vanligen enligt
sina stadgar äfven förmedla försäljning af
landtmännens produkter. Såväl riksförbundet som
flertalet centralföreningar och ett stort antal
lokalföreningar äro organiserade med begränsad
personlig ansvarighet, hvilken likaväl som de
inträ-desafgifter, som erläggas, står i förhållande
till medlemmarnas åkerareal. Vanligast i södra och
mellersta Sverige är inträdesafgiften pr har åker
5 kr., hvaraf 0,5-l kr. betalas kontant och resten
i förbindelse, hvarjämte ansvarigheten uppgår till
ytterligare 5 kr. En liknande organisation med central
ledning, dock endast länsvis, har börjat göra sig
gällande äfven i afseende på äggförsäljnings- och
fruktförsäljningsföreningar. Lokala sammanslutningar
finnas dessutom i torfströföreningar för
tillverkning af torfströ, redskapsföreningar
för gemensam anskaffning och begagnande af landtbruksredskap,
häst- och kreatursförsäkringsföreningar. I och för export
af medlemmarnas produkter arbeta Skånska smörexportföreningen
och Skånska äggexportföreningen. För beredande af
egnahemslägenheter verka några cgnahemsföreningar,
hvaraf 3 omfattande hela län (Kristianstads och
Malmöhus samt Gottlands). Slutligen må nämnas 4
andelsslakterier, hufvudsakligen eller uteslutande
för slakt af svin.
H. J. Dft.
Landtmannapartiet, en från slutet af 1867 års
riksdag bruklig benämning på ett parti inom
riksdagens Andra kammare, hvilken benämning närmast
omfattade de bland kammarens representanter, som
tillhört riksdagens forna bondestånd. – När med
representationsförändringen (1865) ståndsriksdagen
upphäfts och de forna "privilegierade" stånden
försvunnit, kvarstod den gamla klassbeskattningen
å den "icke-privilegierade jorden" som ett
fast föreningsband mellan f. d. ledamöter af
bondeståndet. Denna beskattning utgjordes dels af
grundskatter (se d. o.), dels af indelningsverket
(se d. o.). Förslag till inlösen af de förra
och omdaning af krigshären hade ock af därtill
förordnade kommitterade blifvit utarbetade under
tiden närmast före den nya representationens
sammanträde. Härordningsförslaget afböjdes dock af
den sista ståndsriksdagen, "emedan den ej ville gå
den nya riksdagen i förväg"; och förslaget till
grundskatternas aflösning, ehuru till K. M:t
afgifvet redan 1865, inkom ej förrän 1869 till
riksdagen, då "landtmannapartiet" redan hunnit
den utveckling och styrka, att förslaget ej vidare
kunde påräkna framgång. Redan vid 1867 års riksdag,
den första efter representationens ombildning,
hade nämligen en af de mot representationsförslaget
kämpande riddarhusledamöterna, grefve A. Posse, och
några af de förut orepresenterade "ståndspersonerna"
E. Key, K. A. V. Kallstenius, O. G. Hedengren
m. fl. slutit sig tillsammans med en fraktion af
f. d. bondeståndet för att dana ett nytt parti,
som kunde taga makten inom riksdagens Andra kammare
ifrån de "gammalliberale", hvilka, liksom regeringen,
önskade "se tiden an" och icke genast inlåta sig på
nya reformer. Från en ringa början under den första
riksdagens första månad utvecklade sig helt naturligt
det nya partiet ganska snabbt, så att det redan
vid 1868 års riksdag utgjorde ostridig majoritet
inom riksdagens Andra kammare. "Tacksamheten
mot regeringen" (för representationsreformens
genomförande), som ännu 1867 betydde något för
rätt många af f. d. bondeståndets män, vardt snart
efterträdd af känslan af makt.
Det nya partiet, som i början tycktes vilja
kalla sig det nyliberala, upptog snart det af
motståndare gifna namnet landtmannapartiet och lät det
"nyliberala" namnet 1868 upptagas af en inom riksdagen
numeriskt obetydande fraktion, som efter några få år
upplöstes. Det "demokratiska landtmannapartiet" ställdes
af partiets skriftställare (1868, jan.) emot "bourgeoisie-
och byråkratiliberalismen och ministerkulten". Dess
program, af trycket utgifvet redan före slutet af 1867 års
riksdag, framhöll främst "ett tidsenligt, hufvudsakligen
på allmän värnplikt byggdt försvarssystem", hvarvid
"ingenting underlåtes af hvad som verkligen erfordras till
ett kraftigt och segrande värn af vår själfständighet". Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
