Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landtmäteri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lokal, det s. k. Drottning Kristinas lusthus
vid Jakobs kyrka, där landtmäteriets styrelse
fortfarande har sina ämbetsrum. Från denna tid var
Landtmäterikontoret organiseradt som eget verk,
hvilket dock subordinerade under Kammarkollegium
t. o. m. 1827.
Under den första tiden af landtmätarnas verksamhet
redovisades icke deras konceptkartor, utan till
kontoret i Stockholm sändes allenast renovationer
däraf. 1688 hade påbjudits, att landshöfdingarna
skulle omhändertaga konceptkartorna och öfversända
dem till Stockholm. 1696 påbörjades emellertid
inrättandet af landtmäterikontor vid residensen
i de särskilda länen med ord. landtmätaren som
föreståndare. Allteftersom dylika kontor hunno
anordnas, redovisades landtmätarnas konceptkartor
i länskontoren, under det de s. k. publika
renovationerna insändes till Landtmäterikontoret
i Stockholm.
Gripenhielm efterträddes vid sin död (1694) af Jan
Transchiöld, och efter dennes död (1699)
utnämndes till öfverdirektör vid landtmäteriet
Gunno Eurelius, adlad Dahlstierna (se d. o.),
som förlade sin hufvudsakliga verksamhet till
mätningskommissionerna i de tyska provinserna. Han
efterträddes vid sin död (1709) af Jakob Hagman, adlad
Nordencreutz. Under dennes ämbetstid utfärdades en ny
landtmäteriinstruktion 20 april 1725, som införde
åtskilliga nyheter. Sålunda föreskrefs bl. a.,
att landtmätare skulle verkställa egodelningar,
då sådana kunde förekomma, hvarvid egorna skulle
läggas i rätt solskifte. Delningen skulle inges
till ord. ting för erhållande af stadfästelse. Förut
hade någon skyldighet att verkställa jorddelningar
åt enskilda icke ålegat landtmätarna, utan deras
verksamhet hade så godt som uteslutande tagits i
anspråk för statens räkning. Efter utfärdandet
af 1725 års instruktion började landtmätarna
alltmera användas för utförande af jorddelningar,
samtidigt som särskilda förordningar fastställdes
ang. jordens delning. Under denna tid påbörjades
äfven afvittringen, d. v. s. kronoallmänningarnas
afskiljande från enskildas egor i Norrland. Den
första förordningen härom utfärdades 1742 och gällde
afvittringen i Ångermanland. På den geografiska
kartläggningen nedlades under Nordencreutz’ ämbetstid
mycket arbete, och åtskilliga provinskartor utgafvos
af Landtmäterikontoret från eget tryckeri. Äfven en
ny karta öfver Sverige utarbetades, men den hann ej
komma ut förrän omedelbart efter Nordencreutz’ död
(1747).
Nordencreutz fick till efterträdare Jakob Faggot
(se denne), som under sin förutvarande verksamhet
som inspektor öfver landtmäteriet egnat särskildt
intresse åt justeringen af mått och vikt. På
Faggots initiativ hade också justeringen från
1735 öfvertagits af landtmätare. Under de första
åren efter Faggots utnämning till öfverdirektör
utfördes ett afsevärdt arbete på de geografiska
mätningarna, men dessa afstannade efter hand, i den
mån landtmätarna blefvo sysselsatta med en alltmera
omfattande skiftesverksamhet, och 1765 föreskrefs,
att de geografiska mätningarna tillsvidare skulle
hvila. 1749 hade nämligen efter initiativ af Faggot
utfärdats en förordning ang. landtmätare och deras
förrättningar, hvilken föreskref att, om jorden var
mycket sönderdelad genom tegskiften, den finge ånyo
delas i så få storskiften som möjligt, om alla
delegarna därom voro ense. Denna förordning
efterföljdes af 1757 års förordning om hemmansegors
läggande i storskiften, hvilken är grundläggande för
landets skifteslagstiftning. Landtmätarna erhöllo
genom den nya lagstiftningen ökad verksamhet, som
tilltog i sådan omfattning, att äfven personalen
måste ökas. Med anledning däraf anslogos redan 1756
löner åt 100 nya tjänstemän, hvilka skulle benämnas
kommissionslandtmätare (60 i Sverige och 40 i
Finland). 1766 utfärdades en landtmäteriförordning,
som bl. a. införde detaljerade bestämmelser rörande
landtmätarnas arfvoden för privata förrättningar. De
uppburo emellertid fortfarande lön af allmänna
medel. Genom förordningen om landtmäteriet i riket
12 aug 1783 bestämdes, att Landtmäterikontoret i
Stockholm – äfven benämndt Generallandtmäterikontoret
– skulle bestå af en öfverdirektör som
chef samt en öfverinspektor, hvilka det särskildt
ålåge att revidera landtmätarnas inkommande kartor,
en premiäringenjör med hufvudsaklig uppgift att
utarbeta och förbättra rikets geografiska kartverk,
en sekreterare, en registrator samt ord. och
e. o. ingenjörer. Hvad det geografiska kartverket
angår, nedlades allenast obetydligt arbete därpå
mot slutet af 1700-talet. Anledning därtill var dels
mängden af andra göromål vid kontoret, dels brist
på nödiga medel.
Öfverdirektör var under denna tid friherre Erik
af Wetterstedt (d. 1822), som 1777 efterträdt
Faggot. Den verksamhet med landtmäteriförrättningar
för enskilda, som blef följden af de i slutet
af 1700-talet och början af 1800-talet utkomna
nya skiftesförfattningarna, gaf nu anledning till
utfärdande af en mängd nya detaljföreskrifter för
landtmätarna.
Samtidigt med 1827 års skiftesstadga utfärdades
4 maj 1827 en landtmäteriinstruktion,
hvarigenom landtmäteristaten erhöll ny
organisation. Landtmäteriet ställdes enligt
denna instruktion under K. M:ts omedelbara
styrelse. Den centrala styrelsen för landtmäteriet,
som benämndes Generallandtmäterikontoret, bestod
af en öfverdirektör, en landtmäterisekreterare som
föredragande, en öfveringenjör, en fiskal, en aktuarie
och nödigt antal ingenjörer. Landtmäteristaten
i orterna bestod af en förste landtmätare och en
andre landtmätare i hvarje län jämte nödigt antal
kommissions- och vice kommissionslandtmätare. Samtliga
tjänstemän i orterna voro berättigade att utföra
landtmäteriförrättningar. Som biträden i tjänsten
kunde användas landtmäteriauskultanter (examinerade
elever) och landtmäterielever. Omedelbart
efter instruktionens utfärdande bestämdes
kommissionslandtmätarnas antal till högst
200. Enligt 1827 års instruktion hörde till
Generallandtmäterikontorets åligganden inseende öfver
skiftesverket i riket och öfver justering af mått
och vikt, handläggning af ärenden rörande rikets
statistiska indelning äfvensom jordens ekonomiska
uppmätning i afseende på skattläggningar, förmedlingar
och byten m. m. samt tillsyn öfver rikets geografiska
kartverk. Enligt berörda bestämmelser skulle således
arbetet med det geografiska kartverket eller,
såsom det äfven benämndes, sockenkarteverket,
återupptagas. Förtjänsten däraf tillkommer
otvifvelaktigt den 1824 till öfverdirektör utnämnde
Karl Gustaf af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
