- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
1117-1118

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landtvärn - Landtvärnssjukan - Landtågsgärden - Landvetter - Landvind - Landvinning - Landvæsenskommission

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1117

Landtvärnssjukan-Landvaesenskommission

1118

af olika vapenslag. - Se för öfrigt de olika staternas
försvarsväsen.

Landtvärnet är öfverallt i fredstid organiseradt
i afdelningar, i flera länder dock endast af
infanteri, och för detsamma finnes såväl beklädnad
som utrustning. Dess befäl utgöres hufvudsakligen
af reserv-befäl samt, då det sammankallas, af något
befäl från de aktiva trupperna. I krigstid uppsättas
vanligen landtvärnsafdelningar af alla vapen.

I Sverige inrättades, sedan 1808 års krig med
Kyssland utbrutit, ett landtvärn, hvari enligt ett
14 mars s. å. utgifvet påbud alla män mellan 20 och
25 års ålder, hvilka icke tillhörde krigsmakten,
skulle låta inskrifva sig. Af detta landtvärn
uttogos sedermera 30,000 man (landtvärnsmän)
och ordnades på 51 bataljoner, länsvis förenade i
brigader. Klent försedda med befäl, illa beklädda
och utrustade samt olämpligt använda, kunde
dessa trupper föga uträtta, och deras manskap
omkom till stor del genom vanvård och tyfus (den
s. k. "landtvärnssju-kan"), hvarefter inrättningen
upphäfdes för att efterföljas af förstärkningsmanskap
(se d. o.) och beväring (se d. o.).
C. O. N.

Landtvärnssjukan. Se Lan d t värn, sp. 1117.

Landtågsgärden l. endast Gärden, kam., en ständig
grundränta, i jordeböckerna och vid skattedebiteringen
inlagd under mantalsräntan (se d. o.), men från början
en tillfällig bevillning. Benämningen, som redan
antyder ändamålet, näml. underhåll af krigsmakten,
förekom redan på Erik XIV:s tid. Sedan denne konung
tömt sin faders skattkammare, påbjöd han godtyckligt
en landtågsgärd för danska kriget 1568. Äfven
Johan III utskref nästan årligen godtyckligt gärder,
bland hvilka den kanske tyngsta, som någonsin drabbat
Sveriges befolkning, erhöll namnet "Älfsborgs lösen",
och den, som utskrefs 1590, var en landtågsgärd med
anledning af ryska kriget. Karl IX fortfor att nästan
årligen utskrifva tillfälliga krigsgärder, dock efter
medgifvande af landets representation. Behofvet af
en stående här och af ständiga skatter för dess
underhåll var oafvisligt. Regenterna började
betrakta landtågsgärden som permanent, hvilket
framgår af Gustaf II Adolfs "biafsked" vid 1624
års riksdag. Landets representation har dock
aldrig formligen medgifvit detta. Vid 1660 års
riksdag och vid flera andra tillfällen ha allmogens
representanter yrkat, att landtågsgärden måtte –
såsom det heter i 1660 års besvär – "i fridlige
tider allemogen såväl som andre extraordinarie
krigzhielper eftergifvas". Till svar härå förklarades
genom k. resol. 26 nov. s. å., att "aldenstund bem:te
landtogzgärd uthi cronones böcker är och uti så monga
åhr hafver varit uppförd och antecknad för en åhrlig
uthlaga, finner K. M:t intet skiäligt att allmogen
därföre befrijas skal". Adeln undandrog sig att
erlägga såväl denna som den andra stora, för militära
ändamål införda ständiga skatt-kvarntullen, sedermera
förändrad till mantalspenningar. Dock drabbades
allmänna frälset längre fram af landtågsgärden,
förvandlad till rusttjänst. På Gottland, i Bohus
län och i Jämtland motsvarades landtågsgärden af
"silfverskatten", i Skåne, Halland och Blekinge af
"terminsskatten". I Dalarna har gärden inräknats i
jordeboksräntan och i Härjedalen uti "trögskatten". Se
vidare Grundskatt. Kbg.

Landvetter, socken i Göteborgs och Bohus län,
Säfvedals härad. 8,892 har. 1,511
inv. (1910). L. bildar med Härryda och Partille ett
konsist, pastorat i Göteborgs stift, Domprosteriets
södra kontrakt.

Landvind (Landbris, Nattvind) och Sjövind
(Sjöbris, Dagvind), meteor., företeelser,
som visa sig allestädes vid kusterna af hafvet eller
större insjöar och bestå däruti, att vinden blåser
företrädesvis från land under natten eller tidigt på
morgonen och från sjön under den varmare delen af
dygnet. Orsaken härtill är den olika uppvärmning,
som marken och vattenytan röna. Under dagen
upphettas nämligen kustlandet starkare än vattenytan
utanför. Luften förtunnas därigenom öfver landet,
och för att återställa den störda jämvikten inströmma
luftmassor från hafvet, hvilka, då de inkomma öfver
landet, i sin ordning af värmet förtunnas, drifvas
upp i höjden och i de högre luftlagren åter utgå mot
sjön, hvarvid de undergå afkylning, sammandraga sig
och nedgå till hafsytan för att åter begynna samma
kretslopp. Tidigt på morgonen däremot, då marken är
kallare än hafsytan, sker cirkulationen i motsatt
led. – Företeelsen, som var känd redan i början af
1700-talet, förnämligast genom Dampiers resor på
hafven inom tropikerna, förekommer visserligen i
alla trakter af jorden, men uppträder i allmänhet
med mesta regelbundenhet och intensitet vid lägre
latituder, i synnerhet i vissa delar af monsungebitet
vid de tider, då monsunerna växla (se Monsun). I
öfrigt modifieras densamma rätt betydligt i afseende
på såväl styrkan som vindriktningen af ortens lokala
förhållanden, kustens form och riktning i förhållande
till därstädes rådande allmänna luftströmmar m. m. Å
somliga kustorter kan t. ex. landvinden h. o. h.
saknas, men sjövinden vara tydligt framträdande,
medan ett alldeles motsatt förhållande kan ega rum
å en annan ort. Tillvaron af land- och sjövinden
rundt omkring Sveriges kuster har blifvit ådagalagd
af E. Rubenson genom en undersökning af mångåriga
vindobservationer, anställda å de svenska fyrarna.
R. R.*

Landvinning, den tillökning af land eller jordområde,
som vinnes genom sjöars "sänkning" eller urtappning,
genom långsluttande strandbottnars uppgrundning af
sand, slam eller gyttja, eller deras torrläggning
till följd af landets höjning (hafsytans sänkning?),
genom insjöars igenväxning till följd af torfbildning
eller genom hafvets utestängande medelst konstgjorda
afdämningar (dammar, vallar). Uppgrundning kan
ega rum dels i sund och bukter vid kusterna genom
hafsvågornas hopvräkande och aflagrande förmåga,
dels utanför mynningen af floder genom afsättning
af de fasta ämnen dessa föra med sig. Flerstädes
längs den svenska Östersjökusten ha uppgrundningar
iakttagits, exempelvis i Löfstabukten (Uppland). Förut
segelbara sund ha blifvit fyllda af sand; holmar
och öar ha blifvit förenade dels sinsemellan, dels
med fastlandet, o. s. v. Vid sådana förändringar
af strandkonturen torde flerstädes både den
s. k. landhöjningen och hafvets omlagrande förmåga
varit verksamma. På den låga holländska kusten
åstadkommer man, som bekant, landvinning genom
att utpumpa vattnet från områden af den långgrunda
hafsbottnen, som afstängts medelst dammar. Jfr Kust.
E. E.

Landvaesenskommission kallas i Danmark en domstol,
som har att pröfva åtskilliga slag af landt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:52:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbo/0593.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free