Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Langobarder - Langon - Langreo - Langres - Langsdorff, Georg Heinrich von - Langsdorffia - Langshans - Langside - Langson - Langsö. 1. Två danska insjöar - Langsö. 2. Insjö i Schleswig-Holstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(ducatus), som motsvarade de frankiska grefskapen och i
sin ordning voro indelade i sculdasiæ, hvart och
ett under en skuldahis (schultheiss l. centinus,
hundarehöfding). Vid sidan af hertigen fanns
inom grefskapet en kunglig domänförvaltare,
gastald, hvilken äfven utöfvade domsrätt och
polismyndighet. Med tiden fingo gastalderna egna
från hertigdömena afsöndrade förvaltningsområden:
gastaldat. Hertigarna skulle egentligen blott
tillsättas på lifstid, men sträfvade att göra
sina områden till ärftliga besittningar. I
synnerhet var detta fallet med innehafvarna af
de stora gränshertigdömena (motstycken till de
frankisk-karolingiska markgrefskapen) Friuli, Trient,
Spoleto och Benevento (se d. o.). De uppträdde ofta
som nästan oberoende furstar, och deras förrädiska
förbindelser med påfvarna bidrogo i ej ringa mån till
rikets försvagande. Den romerska befolkningen ställdes
med omstörtande af dess gamla municipalstyrelse
under den langobardiska lokalförvaltningen. På dess
egna angelägenheter synes dock den romerska rätten
fått tillämpas, men all rättskipning handhades
af langobardiska myndigheter, och vid tvister
mellan romare och langobarder gällde de senares
lag ("Edictum Rotharis"). Å andra sidan gaf den
langobardiska böteslagstiftningen af germanskt
ursprung skydd äfven åt romarna. Till följd såväl
häraf som af krigstjänstskyldighetens utsträckning
till den romerska befolkningen utplånades småningom
motsatsen mellan eröfrare och besegrade, särskildt
efter langobardernas öfvergång till katolicismen;
de utbytte nu sitt germanska språk (om detta se
Fornhögtyska) mot ett med detta uppblandadt latin,
och sålunda uppstod ett romanskt blandfolk –
italienarna. De langobardiske konungarna valdes
af de frie, men i verkligheten torde valrätten
utöfvats af hertigarna och andra stormän. Såsom
vanligt hos germanerna hö1! man sig vid valet till
konungaättlingar, men till rikets olycka utvecklade
sig (såsom ses af den historiska öfversikten här
ofvan) ej härur en fast tronföljdsordning. Konungen
hade öfverbefäl öfver hären, högsta civila myndighet,
förordningsrätt och högsta domsrätt. Hans inkomster
utgjordes förnämligast af kronogods, som emellertid
minskades genom skänker till hans betrodde män
("fideles"). Af folkets deltagande i allmänna
angelägenheter på ting och i härförsamlingar finnas
nästan inga spår. ("Edictum Rotharis" antogs dock
af folket enligt gammal sed med vapenbrak.) Det
fåtaliga langobardiska folkets utplanterande på ett
så stort område och bland en talrik från politisk
frihet afvänd befolkning torde ha omöjliggjort
en folklig själfstyrelse af gammalgermansk
art. Konungamakten blef dock ingalunda oinskränkt,
men hvad som inskränkte den var hertigarnas och
andra stormäns ofta riksfördärfliga obändighet.
S. B.
Langon [lagå’], stad i franska dep. Gironde,
vid vänstra stranden af Garonne. 4,053
inv. (1901). Tobaks- och vinodling.
J. F. N.
Langreo [-gre’å], kommun i spanska prov. Oviedo
(Asturien), bestående af flera orter,
bland hvilka den betydligaste är Sama de
L. Stenkolsgrufvor. 15,709 inv. (1897).
J. F. N.
Langres [lãgr], befäst arrondissemangshufvudstad
i franska dep. Haute-Marne, vid Marne, på en
framspringande ås af den för sin järnrikedom
utmärkta högplatå, som fått sitt namn (Plateau
de Langres, högst 608 m.) efter staden. 6,663
inv. (1906; som kommun 9,803 inv.). Biskopssäte.
Collège, bibliotek, museum. Tillverkning af
knifsmedsarbeten o. a. stålvaror, handel med
boskap och spannmål. L:s befästningar, enceinte och
ett citadell, tillökades 1869 med forten Peigney i
n. ö. och Bonnevelle i s. v. Vid fästningens rustning
1870 byggdes verken Buzon och Brévoines i v., fort
Marnotte i s. och batteri Franchises i ö., och dessa
verk bildade sedan L:s inre, 14 km. långa fortgördel,
under det att den senare anlagda, 52 km. långa
yttre gördeln omfattar fort S:t Menge i n. och fort
Dampierre i n. ö. med mellanverken Montvange och
Bois de la Montagne samt mellan båda gördlarna verken
Jorquenay och Champigny; vidare bcfästningsgrupperna
Plesney och Montlandon i ö. samt Le Pailly och
Cognelot i s., där äfven batteriet Le Mont och verket
La Croix d’Arles ligga, och befästningsgruppen Le
Pointe de Diamant, fort Perrancey samt mellanverken
Nordant och Le Fays i v. L. har härigenom blifvit
en af Frankrikes starkaste platser. Åtskilliga
fornlämningar från romarnas tid ha anträffats,
hvilka förvaras i stadens fornsaksmuseum, hvarjämte
äfven rester af romerska byggnadsverk finnas. Staden
hette i forntiden Andomnatunum och var lingonernas
hufvudstad, efter hvilka den erhållit sitt nuv. namn.
(J. F. N.) L. W:son M.
Langsdorff, Georg Heinrich von, friherre, tysk
naturforskare och resande, f. 1774, d. 1852, blef
1797 med. doktor i Göttingen och medföljde 1803 den af
Krusenstern ledda ryktbara ryska sjöexpeditionen, från
hvilken han dock skilde sig vid Kamtjatka, hvarefter
han öfver Sibirien återvände till Europa. Därefter var
L. i flera år rysk chargé d’affaires i Brasilien. Hans
Bemerkungen auf einer reise um die welt in den
jahren 1803-07 (2 bd, rikt försedda med kopparstick,
1812) fullständigar Krusensterns egen beskrifning
öfver färden. Efter L. är växtsläktet Langsdorffia
(se Balanophoraæ) uppkalladt.
Langsdorffia, bot. Se Langsdorff och
Balanophoraceæ.
Langshans [lã’ŋʃäns], utmärkt hönsras, som 1872
infördes från norra delen af Kina till England,
hvarifrån den blifvit spridd öfver Europa och till
Nord-Amerika. Den intager en mellanställning mellan
kochinchina och brahmaputraraserna. Om rasens utseende
se färgplansch till art. Höns, fig. 2. Langshanshönan
är härdig, vintervärpare och kan årligen lägga ända
till 270 ägg.
H. F.
Langside [lä’ŋsaid], by vid Glasgow i Skottland,
bekant genom det nederlag, som där tillfogades
Maria Stuarts trupper af Murray 13 maj 1568.
(J. F. N.)
Langson, stad i norra Tonkin, under 21° 57’ n. br.,
20 km. från kinesiska gränsen. Det består af ett
citadell, byggdt af kineser och 1885 eröfradt af
fransmännen, samt den nu befästa stadsdelen Kilua, med
lifliga marknader och en mycket besökt pagod. L. är
genom järnväg förenadt med Hanoi. General Négriers
motgång vid L. 28 mars 1885 medförde kabinettet Ferrys
(se denne) fall.
J. F. N.
Langsö. 1. Namn på två danska insjöar, Salten-L.
(295 har) och Silkeborg-L. (232 har), hvilka
tillhöra gruppen af sjöar omkr. Himmelbjerget i
Jylland. Vid den sistnämnda ligger staden Silkeborg. –
2. Insjö i Schleswig-Holstein, 7,5 km. n. om staden
Schleswig, 4 km. lång och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
