- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
1157-1158

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Langsö. 2. Insjö i Schleswig-Holstein - Langton, Stephen - Langtry, Lillie - Languard - Languedoc. 1. Langue d'oc Se Franska språket - Languedoc. 2. Fordom provins i Frankrike - Languedoc-kanalen - Langue d'oil - Languendo - Languet, Hubert

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1157

Langton-Languet

1158

mycket smal. På en bro öfver denna sjö lyckades
schlcsvvig-holstcinarna i slaget vid Isted (25 juli
1850) öfvcrrumpla en del af danska hären. E- Ebg.

Langton [lä’nton], Stephen, engelsk prelat och
statsman, d. 9 juli 1228, studerade i Paris,
där han blef teol. doktor och vistades som högt
ansedd lärare, till dess påfven Innocentius III,
som varit hans studiekamrat, kallade honom till Rom
och gjorde honom till. kardinalprcsbytcr (1208). Då
efter Hubert Walters död tvist uppstått om val af
dennes efterträdare som ärkebiskop af Canterbury
och de båda stridande partiernas kandidater i Rom
sökte påfvens bekräftelse, kasserade Innocentius III
bådas val och förmådde de till Rom komne munkarna
från Canterbury att i stället välja L., som därpå
af påfven invigdes i sitt nya ämbete, i Viterbo 17
juni 1207. Då konung Johan utan land vägrade att
erkänna L. som ärkebiskop, belade påfven England med
interdikt (1208) samt lät under stridens fortgång
till sist förklara konungen afsatt och uppdrog åt
Filip August af Frankrike att utföra afslttningsdomcn
(1212). L. vistades dessa år i cisterciensklostret
Pontigny, nära Sons, och arbetade, utan att uppge
kyrkans kraf, ihärdigt på en fredlig uppgöre^e. Till
England kom han såsom äfven af konungen erkänd
ärkebiskop först i juli 1213. I konflikten mellan
konungen och baronerna ställde sig L. på de scnares
sida, gaf dem sitt stöd, äfven sedan konungen vunnit
påfven för sina anspråk, och bemedlade som ett af
konungens ombud den stora uppgörelse vid Runnymcde, då
"det stora frihctsbrefvct" (Macjna charta) utfärdades
(1215). För sin vägran att bannlysa baronerna som
upprorsmän blef L. kort därpå suspenderad af en
påflig legat, och då han s. å. ankom till Rom för
att bevista fjärde latcrankonsiliet, kunde han ej
förmå Innocentius att upphäfva suspenshnen. Först
1218 tilläts honom att återvända till England, där
han blef det kungliga partiets förnämsta stöd under
Henrik III:s minderårighet. På synoden i Osney 1222
genomdref L. en serie statut, som delvis ännu anses
af grundläggande betydelse för engelsk kyrkorätt.
V.S-g.

Langtry [lä’rjtri], L i 11 i e, engelsk
skådespelerska, född Le B re t ön, f. 1852
på ön Jersey, blef 1874 gift med Edward L.,
glänste i Londons högre sällskapskretsar genom
sin ovanliga skönhet och debuterade 1881 på
scenen (Haymarkct-teatern). Hon spelade sedan
Shakspere-roller och moderna bravurroller i
England och Amerika samt var ledarinna för
olika teatrar i London. Änka 1897, blef hon
1899 omgift med baroneten sir Hugo G. de Bathe.
E- F-t.

Languard [-ga’rd], Piz (af rätorom. Lungo guardo,
fjärrsyn), ett 3,266 m. högt berg i schweiziska
kantonen Graubünden s. om Engadindalen och n. ö. om
Bernina, är utan svårighet tillgängligt från
Pontresina och erbjuder från sin spets, som lämnar
plats för endast 20–24 personer, ett alppanorama,
till hvilket man knappast finner något motstycke. Man
öfverskådar därifrån en tusentals kvadratkilometer
omfattande gördel af snöklädda berg och mer än 1,700
bergspetsar, från Ortler i ö. till Monte Rosa och,
vid klart väder, t. o. m. det 240 km. aflägsna Mont
Blanc i v.
(J. F. N.)

Languedoc [lãgdå’k]. 1. (Langue d’oc) Se Franska
språket
, sp. 1216. – 2. Fordom provins i Frankrike,
den näst största i landet (41,500
kvkm.) och rikets hufvuddel i s., sträckte sig, i en
båge, från Garonnes östligaste lopp till Medelhafvet
samt vidare norrut längs Rhône, som utgjorde dess
östra gräns. I öfrigt omgafs L. af provinserna
Lyonnais och Auvergne i n., Guienne-et-Gascogne
i v. samt Foix och Roussillon i s. och omfattade
de smärre landskapen Lauragais, Carcassez, Rasez,
Gévaudan, Vélay och Vivarais. Provinsen motsvaras
nu af dep. Tarn, Aude, Hérault, Gard, Ardèche,
Lozère, delar af Haute-Loire, Tarn-et-Garonne
och Haute-Garonne samt mindre stycken af
Ariège och Pyrénées-orientales. Hufvudstaden
var Toulouse. – Ungefär samma område bildade
på 300-talet romerska prov. Narbonensis I. Det
eröfrades i början af 400-talet af västgoterna,
öfversvämmades i början af 700-talet af araberna
och lades 759 af Pippin den lille till frankiska
riket. Under länsväsendets blomstringstid voro
grefvarna af Toulouse de mäktigaste herrarna i
denna del af Frankrike, hvilken gjorde sig bemärkt
dels genom sin municipala lifaktighet och yppiga
civilisation, dels som ett stamhåll för kätterska
rörelser inom kyrkan. Albigenskriget (1209–29)
och inkvisitionen förödde det själfständiga lifvet i
dessa landsdelar, och de indrogos 1271 till franska
kronan. Sedan samma tid är L. en territoriell
benämning. – Litt.: Devic och Vaissete, "Histoire
générale du L." (5 bd, 1730–45; ny uppl. i 16 bd
1873–1905), och Dognon, "Institutions politiques
et administratives du pays de L." (1898).
G. V. G.*

Languedoc-kanalen [lãgdå’k-], fr. Canal du Midi
l. Canal des deux mers, en af de största kanalerna i
Frankrike, byggdes 1666–80 och förenar medelst Garonne
Atlantiska hafvet med Medelhafvet. Den börjar nedanför
Toulouse, går förbi Castelnaudary, Carcassonne och
Béziers samt mynnar ut i strandsjön Thau, hvilken
Cettes hamn sammanbinder med Medelhafvet. Dess längd
utgör 241,6 km., bredden 10–20 m., djupet 2-2,5 m. På
högsta punkten af kanalen, 189 m. öfver Medelhafvet
och 63 m. öfver Garonnes vattenyta vid Toulouse,
befinner sig vid byn Ferréol en 66 har stor bassäng,
som rymmer 6,370,000 kbm. vatten och förser både östra
och västra delen af kanalen med vatten. På en kulle
ofvanom Naurouse är ett monument upprest till minne
af kanalens upphofsman, P. P. Riquet. Ett förslag att
förändra den nu föga använda kanalen till skeppskanal,
tillgänglig för de största fartyg, anses stöta på
nästan oöfverstigliga såväl finansiella som tekniska
svårigheter.
(J. F. N.)

Langue d’oil [lag dal]. Se Franska språket, sp. 1216.

Languendo [-goe’ndå], languernte, la’ngui-d o, it.,
mus., smäktande, trånsjukt, klagande.

Languet [laga], Hubert (latiniseradt H u b e r-tus
Languetus), protestantisk diplomat af fransk härkomst,
f. 1518 i Viteaux i Bourgogne af katolska föräldrar,
d. 30 sept. 1581 i Antwerpen, studerade först i
Poitiers, men drefs sedan af sin glödande törst efter
vetande ut på vidsträckta studieresor, vann 1548
doktorsgraden i Padua och kom 1549 till Wittenberg
för att lära känna Melan-chthon, med hvilken han knöt
ett innerligt vänskapsband. L., som under sina resor
öfvergått till protestantismen, besökte 1551 Sverige
och 1557 äfven Finland och Lappland samt afböjde
därvid ett förslag af Gustaf Vasa, att han skulle
ingå i svensk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:29:56 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbo/0613.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free