- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
1173-1174

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lantinghausen. 2. Albrekt von L. - Lan-tschóu - Lanuginsyra - Lanugo - Lanuvium - Lanza, Giovanni - Lanzarote - Lanzi, Luigi - Lanzol, Rodrigo - Lao (Laos) l. Laua (Lauas)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1173 Lan-tschóu–Lao 1174

han, på befallning, med en styrka af omkr. 2,600 man
en landstigning på finska kusten till den svenska
hufvudarméns undsättning. Men han mettes redan
följande dag vid Lokalaks af en öfverlägsen rysk
styrka, mot hvilken han icke kunde hålla stånd, i
synnerhet som den af honom på förhand, men för-gäfves,
öfveiklagade bristen på ammunition gjorde sig
kännbar. L. ledde emellertid med berömvärd skicklighet
återtåget och inskeppningcn; men då Gustaf IV Adolf
tillskrcf honom företagets olyckliga utgång, nedlade
han befälet och lämnade åter krigstjänsten. 1815 blef
L. tillf, öfvcrhofjägmästare. - L. var en mångsidigt
bildad man. Han tolkade på prosa E. Youngs "The
complaint, or night-thoughts" (Doctor Edward Youngs
Nätter, 1787-CO; 3:e uppl. 1798-99). Redan som ung
idkade han landskapsmålning och blef, vid J. Gillbergs
återkomst, dennes flitigasto och skickligaste elev
som etsare. Han har i denna egenskap lämnat en följd
landskapsradc-ringar, dels efter egen komposition,
dels efter Schiitz m. .fl. Han blef, på grund af sin
tcckningsskicklig-het, hedersled, af målarakademien
och uppträdde emellanåt vid dess utställningar. Då
litografien uppfanns, var L. en bland de furste
svenskar, som försökte detta nya förfaringssätt. 1. L-
S. 2. C. O. N.

Lan-tschou, hufvudstad i kinesiska prov. Kansu
och en af de viktigaste städerna i det inre af
kinesiska riket, ligger vid högra stranden af
Hwang-ho (1,554 m. ö. h.). Omkr. 500,000 inv. Här
mötas vägarna från Mongoliet, Öst-Turkestan
och Tibet, hvilket gjort L. till en stor
handelsstad. Det har regelmässiga, renliga och
väl stenlagda gator, kanon-gjuteri, tillverkning
af gröfre tyger af ull och kamelhår. Traktens
stenkolslager lämna bränsle till ångmaskinerna i
fabrikerna. De viktigaste handelsvarorna äro siden,
ädelstenar, träsniderier, silfver och järnsmiden.
J. F. N.

Lanuglnsyra, Lanuginsyrad rosanilin. Se Fä_rgn i n g,
sp. 291.

Lanugo (lat., "ull"), embryol. Mot slutet af 5:e
månaden af människans fosterlif börja fina hår att
visa sig - först i pannan -, tills vid slutet af 6:e
fostcrmånaden nästan hela kroppen blir bctäckt med en
ullik hårbeklädnad, benämnd lanugo 1. lanugo-hnr. Hos
barnet ersattes under loppet af det första lefnadsåret
denna lanugo af den under hela lifvet kvarstående
rudimentära hårbeklädnaden. Men i st. f. att försvinna
efter födelsen kan lanugo i uridantagsfa.il ej
blott kvarstå, utan ock utvecklas till en större
delen af kroppen beklädande, lång hårdräkt.
L-e.

LaniTvium, urgammal stad i Latium, på södra
sluttningen af Al banobergen, 71 km. s. ö. om
Rom, nära Appiska vägen, blef vid slutet af
romarnas krig mot latinerna (338 f. Kr.) ett
romerskt muni-cipium. L. var hufvudsätet för
den latinska kulten och hade ett ryktbart
tempel, helgadt åt Juno sospita. Ku C i v
i t a L a v i n i a. 1,435 inv. aOOl). .
(J. F. N.)

Lanza [la’ntsa"|, Giovanni, italiensk statsman, l
1810 i Vienale i Piemont. d. 1882 i Rom, studerade
medicin i Turin cch blef sedan praktiserande läkare
i sin hembyecl.. Han valdes 1848 till led. .af
konungariket Sardiniens deputeradekammare, där han
snart vann stort inflytande. Efter att någon tid
ha varit deputeradekammarens president blef L. 1855
undervisningsminister i Cavours kabinett och

1858 finansminister. Äfven flera följande
kabinett tillgodogjorde sig L:s duglighet dels som
finansminister, dels som undervisningsminister, dels
som inrikesminister. Sistnämnda post beklädde han -i
general La Marmoras kabinett sept. 1864-aug. 1835,
hvarunder han tog afgörande andel i hufvud-stadens
förläggande från Turin till Florens. Sedermera
blef han åter deputeradekammarens president. 14
dec. 1869 fick han i uppdrag att bilda ett nytt
kabinett, i hvilket han själf blef konseljpresident
och inrikesminister.. Det vardt L. förbehållet att
1871 förverkliga alla italienska fosterlandsvänners
ideal: Rom det eniga Italiens hufvudstad. En koalition
mellan högern och den yttersta vänstern störtade i
juni 1873 kabinettet L. Sedan dess var L:s verksamhet
inskränkt till deputeradekammaren. L. var en af dessa
libcralt-konservativa statsmän ur Cavours skola,
hvilka satte Italiens enhet högre än allt annat och
städse underordnade såväl sina egna som sitt partis
intressen under fosterlandets väl. Biogr, af Tavallini
(1887). E. W.

Lanzarote f-tharå’te], den östligaste bland
Kanarieöarna, 806 kvkm. stor, tills, med de
kringliggande små öarna Alegranza, Montana Clara och
Graciösa 17,550 inv. (1900). L. är bergigt och bär
öfvcrallt spår af sitt vulkaniska ursprung. Högsta
berget, Monte Famara, är 684 m. högt. Flera vulkaniska
utbrott, åtföljda af jordbäfningar, ha ödelagt ön,
bl. a. 1730-36 och 1824. Skog saknas alldeles,
och på källvatten är stor brist. Hufvud-orten är
Arrecife, på sydöstra kusten, med omkr. 3,000 inv.
(J. F. N.)

Lanzi [la’ntsi], Luigi, italiensk fornforskare,
f. 1732, d. 1810, inträdde i jcsuitorden och
började i Rom sina klassiska studier, hvilka han
fortsatte i Florens, där han 1806 blef president
för Accademia-della crusca. L:s undersökningsmetod
gaf liflig impuls åt studierna af Italiens
forna konst. Hans förnämsta verk äro Saciyio di
Hngua etrusca etc. (1789; 2:a uppl. 1824-25),
SLorid piltorica tfllalia (5:e uppl. 1834),
Dei vasi anlichi dipinli, volfjnrmente cliiamati
etruschi (1806) och Notizie preliminari circa Ja
scuUura deyli anticni (2:a uppl. 1824, utg. af
Inghirami jämte en skildring af författarens Hf).
A. B. B. (J. C.)

Lanzol [la′ntsål], Rodrigo, påfven Alexander
VI:s egentliga namn.

Lao (Laos) l. Laua (Lauas) kallas åtskilliga
till tai- eller schanfolken hörande stammar i Bortre
Indiens högland, hufvudsakligen i norra delen af
Siam och Franska Indo-Kina, mellan 15° och 24°
n. br. samt 98° och 106° ö. lgd. De indelas i
hvita lao (lao-pung-kah), omkring floden
Mekong, och svartbukiga lao (lao-pung-dam),
som bo v. om de förre och kallas så med anledning af
männens vana att tatuera magen (fig. 1) och låren med
en mängd djurfigurer. De sistnämnda lao bilda sex
stater, som äro direkt skattskyldiga till Siam,
hvarjämte finnas flera mindre, som stå i beroende af dessa
större. De många motsägelserna i de resandes
berättelser om lao bero därpå, att tre fjärdedelar af
folket blifvit blandade med de kringboende urstammarna
på halfön. De, som bevarat sitt blod rent, ha,
i likhet med taifolken och andra grenar af den
mongoliska familjen, utstående kindknotor, liten, platt
näsa, sneda ögon, stor mun, glest svart hår, svag
skäggväxt och gulbrun hy (se färgpl. Asiatiska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:52:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbo/0621.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free