Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lappar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utmark än utängsslåtter i allmänhet ej ersättas, om
den gjordes före 1 juli, och om den gjordes efteråt,
blott för utmark, belägen inom 6 km. från jordegares
fasta bostad; skada å åker, äng, utängsslåtter,
växande skog och hjortronland skulle vid hvarje
tid ersättas. På grund af klagomål från den finska
kronobetjäningen i trakten och på framställning
af den finska senaten stängdes den finska gränsen
fr. o. m. 1 sept. 1889 äfven för de svenske lapparnas
renhjordar. Om svensk renhjord inkommer i finska
lappmarken, konfiskeras en tiondedel af densamma. En
mycket stor del af Karesuandolapparnas urgamla
vinterbetesmarker hade således beröfvats dem (vid
delandet af Enontekis gamla socken vid fredsslutet
1809 hade alla fjällappar förblifvit svenska
undersåtar, men fortfarit att flytta inom samma
trakter som förut). Och inom den återstående delen
däraf voro och äro betesmarkerna i grund utsugna,
hvilket i följd af renlafvens ytterst långsamma
tillväxt är mycket svårt att bota. Under den för
Tornelapparna olyckliga vintern 1905–06 suspenderade
emellertid ryska regeringen på särskild anhållan
gränsspärrningen för denna vinter.
Tiden, under hvilken 1883 års förordning skulle vara
gällande, förlängdes sedermera successivt till slutet
af 1907. 1897 hade emellertid en norsk kommission
för behandling af den svensk-norska lappfrågan
tillsatts, och i april 1904 underskref densamma en
"Indstilling", hvari den sökte visa, att vederbörande
kodicill till 1751 års gränstraktat kunde uppsägas af
Norge ensamt, och föreslog, att detta skulle ske och
den norska gränsen spärrats för svenska undersåtars
renar eller, om Sverige icke godkände kodicillens
ensidiga uppsägbarhet, förhandlingar om ömsesidigt
upphäfvande af de bestående flyttningsförhållandena
skulle inledas, "dog med forbehold af adgang for
Norge til ensidig at fremkalde det, saafremt disse
forhandlinger ikke maatte före til et forönsket
resultat". Samtidigt framlade kommissionen förslag
till en ny, enbart norsk lag om renbete samt förslag
till revision af gällande bestämmelser om de svenske
lapparnas renbetning i Norge, till användning, för
den händelse gränsspärrning ej kunde genomföras. I
detta senare förslag göres särskildt gällande, att
inflyttningstiden bör framflyttas till 15 juni. Under
väntan på 1905 års händelser blef detta betänkande
icke framlagdt för stortinget, men var med sin
vidlyftiga utredning, till hvilken ingen motsvarighet
fanns å svensk sida, af största betydelse för de
norske Karlstadsunderhandlarna. I en af konventionerna
mellan Sverige och Norge af 26 okt. 1905 blef det så
utsagdt, att bägge rikena af humanitära skäl förplikta
sig att allt framgent tillåta, att hvartdera rikets
flyttlappar må i den utsträckning, som af ålder egt
rum, åtnjuta de rättigheter i det andra landet,
som om handlas i första kodicillen till 1751 års
gränstraktat, hvilken kodicill icke någotdera riket
skall göra anspråk på att ensidigt uppsäga. 1883 års
lag utsträcktes att gälla intill utgången af 1917,
dock med den inskränkningen, att rättigheten till
öfverflyttning skulle gälla endats för Norrbottens
och Västerbottens län och Tromsö och Nordlands amt och
ej afse renar, tillhörande bofasta eller aktiebolag,
samt, hvad viktigast var, att svenska lappar icke,
utan vederbörande jordegares eller brukares samtycke,
må med sina renar flytta öfver till Norge före 15
juni, där ej ovanliga väderleksförhållanden nödvändiggöra tidigare
inflyttning. Sverige förbehöll sig dock rätt att
till skiljedomstol hänskjuta frågan, om och i
hvilken utsträckning det må vara nödvändigt för
de svenske lapparna att oberoende af ovanliga
väderleksförhållanden flytta till Norge före 15
juni; i intet fall skulle dock flyttning få ske
före 1 maj. I god tid före 1917 års utgång skola
förhandlingar om revision af gällande bestämmelser
i ämnet upptagas mellan de bägge rikena.
Bestämmelsen om tiden för öfverflyttningen till
Norge visade sig emellertid komma att leda till ruin
för de fleste af de öfverflyttande Tornelapparna,
hvilka sakna vårbetesmarker på svensk sida. Efter
undersökningar genom en svensk kommission 1906 samt
underhandlingar med Norge och beslut af riksdag och
storting tillsattes under hösten 1907 en svensk-norsk
kommission (landshöfdingarna Hj. Hammarskjöld
och K. Bergström samt envoyén B. Vogt och lagman
P. Kjerschow) för vidare undersökning af frågan. Genom
norsk lag af 24 april 1908 tillätos Tornelapparna
fortfarande inflytta till Tromsö amt före 15 juni
t. o. m. 1911. Af kommissionen tillsattes bl. a. en
subkommitté för undersökningar i terrängen i Torne
lappmark, men då dennas arbete icke ledde till
enhetligt och användbart resultat och medförde en
riskabel tidsförlust, afbröt Sverige 18 jan. 1909
kommissionens förhandlingar och hänsköt frågan till
skiljedom. Till medlemmar af skiljedomstolen utsågs
från svensk sida hofrättspresidenten I. Afzelius, från
norsk sida stiftsamtmannen G. Gram och till tredje
ledamot och ordf. professor H. Matzen i Köpenhamn
samt efter dennes 18 juli 1910 timade död danske
stiftsamtmannen F. L. G. de Jonquiéres. Sakens
behandling inför skiljedomstolen uppdelades i
två afdelningar, af hvilka den förra, omfattande
sättet, hvarpå de för sakens afgörande behöfliga
upplysningarna och bevisen skulle erhållas, efter
skedd utväxling af skriftliga inlagor egde rum i
Köpenhamn 15 nov.–7 dec. 1909 och resulterade i en
kommission (tre finska, en svensk och en norsk led.),
tillsatt för undersökning af de för renskötseln af
betydelse varande naturförhållandena samt renbetet
under tiden 1 maj–15 juni m. m. i Torne lappmark och
vissa delar af Pajala och Muonionalusta. Den andra
afdelningen af skiljedomstolens verksamhet kommer
att röra själfva den till skiljedom hänvisade tvisten.
Renskötseln inom Norge regleras förutom af den
internationella lapplagen genom lagar af 7 sept. 1854,
9 sept. 1857, 17 juni 1869, 23 juni och 14 dec. 1888,
25 juli 1897, 11 juni och 24 juli 1898 och 9 juni
1903.
Litt. Svenska lapparna: J. Schefferus, "Lapponia"
(1673; fransk öfv. med viktiga tillägg 1678);
manuskript från 1600- och 1700-talen af Rheen, Graan,
Tornæus, Tuderus m. fi. (utg. i "Sv. landsm." XVII),
"Carl von Linnés ungdomsskrifter", II (1889);
P. Högström, "Beskrifning öfver de til Sveriges Krona
lydande Lapmarker" (1747); P. Læstadius, "Journal"
(1831; 3:e uppl. 1861) med forts. (1833); G. von
Düben, "Om Lappland och lapparne" (1873; utförlig
bibliografi); O. Bergqvist och Fr. Svenonius,
"Lappland" (1906–08; sammelverk); K. B. Wiklund, "Om
lapparna i Sverige" (Verdandis småskr. 82; 1899, 2:a
uppl. 1910); J. Turi, "Muittalus samid birra. En bog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
