- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
1225-1226

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lappvide - Lappviks centralanstalt för sinnessjuka - Laprade, Pierre Marin Victor Richard de - La propriété c'est le vol - Lapsaki - Lapsana - Lapsi - Lapska - Lapska missionens vänner - Lapska nybyggare - Lapska språket och litteraturen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Lappvide, bot., namn på Salix lapponum.

Lappviks centralanstalt för sinnessjuka,
naturskönt och sundt
belägen pä den s. k. Lappviksudden invid Helsingfors,
öppnades 1 juli 1841 och är den första i Finland
enligt modernare principer uppförda inrättningen
af detta slag. Öppnandet af denna anstalt utgör
en vändpunkt i de sinnessjukes behandling i
Finland. Dessförinnan hade dessa erhållit endast
den nödtorftigaste vård inom de två från 1700-talet
härstammande, gamla hospitalen i Kronoby i Vasa län
och på Själö i Åbo skärgård, dit de blefvo inskickade
hufvudsakligen för att göras oskadliga för sin
omgifning. Vid sin första anläggning inrymde anstalten
90 sjukplatser; men numera finnas platser för 130
sinnessjuka. Sjukhusets föreståndare är tillika
e. o. professor i psykiatri vid universitetet, och
sjukhuset utgör en klinisk undervisningsanstalt för
medicine kandidaterna. Det motsvarar icke mer nutida
fordringar, och fråga har väckts om dess fullständiga
ombyggande eller uppförandet af en ny centralanstalt.
Th. S. (T. C.)

Laprade [-ra’d], Pierre Marin Victor
Richardde
, fransk skald, f. 1812 i Montbrison,
dep. Loire, d. 1883 i Lyon, kallades 1847 till
professor i fransk litteratur vid Faculté des
lettres i Lyon. Från denna tjänst afsattes han
1861 till följd af en politisk satir, Les muses
d’état
. L. invaldes 1858 i Franska akad. efter A. de
Musset och satt 1871–73 i franska nationalförsamlingen
(högra centern) som deputerad för dep. Rhône. –
L. är i sitt skaldskap Lamartines utpräglade
efterföljare. Han utbreder sig gärna i mildt
svårmodiga, halft mystiska naturbetraktelser. Af
föresats bortvänd från sinnevärlden och det verkliga
lifvet, hamnar han i en öfversvinnlig, lidelsefri,
blodlös idealism. Han var i början en smula
panteist, men sökte alltmera tröst i den ortodoxa
kristendomen. En viss tröttande entonighet och
brist på plastik förringa intrycket af hans vackra,
harmoniska verser. L. utgaf bl. a. skaldestyckena
Les parfums de Madeleine (1839), La colère de Jésus
(1840), Psyché (1841; 3:e uppl. 1860), i hvilket hans
egendomlighet kommit till sitt renaste uttryck, Odes
et poëmes
(1844), Poëmes évangéliques (1852; 3:e
uppl. 1860), Les symphonies (1855; 2:a uppl. 1862),
Idylles héroïques (1858) och Pernette (1868; 3:e
uppl. 1872). På satirens fält uppträdde han med
Poëmes civiques (1873) och Tribuns et courtisans
(1875). L. utgaf 1878 sina Oeuvres poétiques, i 2
bd. Han försökte sig äfven som kritiker, i Questions
d’art et de morale
(1861) samt de utförliga arbetena
Le sentiment de la nature avant le christianisme
(1866) och Le sentiment de la nature chez les modernes
(1868; 3:e uppl. 1872). Se arbeten af Heinrich (1884),
Biré (1886), Condamin (s. å.) och Roux (1888).

La propriété c’est le vol [la pråpriete sä lo vå’l],
fr. Se Egendom är stöld.

Lapsaki. Se Lampsakos.

Lapsana L. (Lampsana), bot., växtsläkte af
fam. Compositæ, afd. Ligulifloræ. Släktet är i
Sverige företrädt af 1 art, L. communis L., harkål,
som förekommer mycket allmänt på odlade ställen. Det
är en ända till 1 m. hög, enårig ört med de nedre
bladen skaftade och lyrformiga och de öfre oskaftade
och bredt ovala. De fåblommiga korgarna sitta i
kvast. Blommorna äro gula. Frukterna sakna pensel och
omges vid mognaden af de upprätta inre holkfjällen.
G. L-m.

Lapsi, lat. ("affällingar"), kallades under
kristendomens äldre tider de, som under förföljelserna
från den hedniska statens sida afföllo från sin
kristna tro.

Lapska. Se Lapska språket och litteraturen.

Lapska missionens vänner, förening, 1880 stiftad af
prinsessan Eugénie med biträde af d:r P. Fjellstedt
till befrämjande af kristen odling i Lappland dels
genom predikoverksamhet och skriftspridning, dels
genom skolverksamhet bland lappbarnen. Föreningen
har ett barnhem med skola i Lannavaara (se
d. o.). Föreningens medlemmar äro de kvinnor, som
betala en årsafgift af 10 kr. Inkomsterna utgjorde
1909: årsbidrag och gåfvor 4,693 kr., statsbidrag
2,000 kr. och räntor 3,410 kr. Vid 1910 års slut
utgjorde tillgångarna 80,469 kr. (hvaraf fastighet
18,163 kr.).

Lapska nybyggare. Se Lappar, sp. 1187–95.

Lapska språket och litteraturen. Lapska språket, de
finsk-ugriska språkens (se d. o.) nordvästligaste
utlöpare, står af dessa närmast de finska (eller
östersjöfinska) språken; enligt nu gängse uppfattning
utbytte lapparna för ett par tusen år sedan sitt
forna, för oss till sin byggnad fullständigt obekanta,
men troligen i en del ortnamn ännu förefintliga språk
mot en form af det finska språk, som då talades. Sedan
dess har emellertid lapskan så starkt differentierats
från finskan, att f. n. endast språkmannen kan
upptäcka den nära släktskapen dem emellan. Därjämte
har språket sönderfallit i en mängd dialekter,
så olika hvarandra både till ljudlära, formlära
och ordförråd, att t. ex. lapparna i Jämtland icke
förstå Pitelapparna, dessa icke lapparna i norska
Finnmarken och dessa sistnämnde slutligen icke
de ryske lapparna. I stort taget kunna de lapska
dialekterna gruppvis sammanföras i dem, som talas i
1) ryska Lappland, 2) Enare, 3) Uts-joki i Finland,
Finnmarkens och Tromsö amt, Ofoten och Torne lappmark,
4) Lule lappmark och Arjepluog, 5) Arvidsjaur,
Malå och Sorsele och 6) Stensele–Tärna, Vilhelmina,
Jämtland och Härjedalen. Distinkta gränser mellan de
olika grupperna kunna dock i allmänhet icke dragas. –
Ljudsystemet, mycket olika i olika dialekter, är
synnerligen rikt och öfverfullt af svåruppfattade
detaljer; särskildt ha kvantitetsförhållandena i
gruppen 3 varit föremål för en till ytterligheter
gående detaljutveckling. Fjällappsdialekterna
i Lule lappmark äro de i fonetiskt afseende
enklaste, men också oursprungligaste af alla lapska
dialekter. Hufvudaccenten ligger alltid på första
stafvelsen. "Konsonantförmildringen" omfattar ej som
i finska språket (se d. o., sp. 366) endast tenues,
utan alla mellan l:a och 2:a stafvelsernas vokaler
stående konsonanter och konsonantgrupper; i gruppen
6 har den likväl försvunnit. Omljudsföreteelser,
vokalbrytningar o. d. förekomma i mängd. Vokalharmoni
saknas. Grammatiskt kön saknas. Kasus äro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:52:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbo/0647.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free