- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
1229-1230

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lar - Lara, rom. myt. - Lara, stat i republiken Venezuela - Lara, "Grefvinnan L. " - Laramie - Laranda - Larantuka - Larasch - Larche - Larche, Raoul François - Larcher - Larchevesque, Pierre Hubert

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

7,000 inv. Vapenfabrikation, sidenväfveri, tobakshandel.

(J. F. N.)

Lara, rom. myt. Se Larer.

Lara, stat i republiken Venezuela, mellan
Meridas Ander och Karibiska hafvet. 19,800
kvkm. 189,624 inv. (1909). Södra delen är bergig
(Paramo de Cavimbú 2,200 m.), norra och västra
delarna slättbygd. I Karibiska hafvet utflyta de
segelbara floderna Tocuyo och Yaracuy. Hufvudstad
är Barquisimeto (se d. o.).
J. F. N.

Lara, "Grefvinnan L.", pseudonym för Evelina
Cattermole-Mancini, italiensk författarinna, f. 1858
i Cannes som dotter af en engelsman och en ryska,
d. 1897 i Kom, mördad af målaren Pierantoni efter
ett stormigt och olyckligt lif, lämnade i sina
diktsamlingar (Canli e ghirlande, Bianchi fiori,
Versi, E ancora versi, Nuovi versi) och en
berättelsesamling (Storie di amore e di dolore)
starka och intensiva känslomålningar.

Laramie [lä’rəmī], stad i nordamerikanska
staten Wyoming, på de skogrika Laramie plains,
2,180 m. ö. h., vid floden Laramie och Union
Pacifikbanan. Omkr. 12,000 inv. (1909). Staden
har ett statsuniversitet (inrättadt 1882. 30
lärare och 224 stud. 1908), som jämte normalskola
har fackskolor för landtbruk, bergsvetenskap,
maskinteknik, handel och musik. Stor boskaps-
och kolhandel, stora järnvägsverkstäder. I
n. ö. ligga Laramie mountains, som tillhöra
Rocky mountains, med Laramie peak (2,750 m.).
J. F. N.

Laranda. Se Karaman.

Larantuka (äfven Posto), stad på östra kusten
af nederländsk-indiska ön Floris, residentskapet
Timor. Jesuitmission. Export af sköldpadd, svalbon,
sandelträ, kanel m. m.

Larasch (Larasj), hamnstad i nuv. Marokko. Se Araisj.

Larche [larj], by i franska dep. Basses-Alpes, 1,697
m. ö. h., vid norra foten af Gol de Larche (1.995 m.),
öfver hvilket går vägen från Frankrike till Sturadalen
och Cuneo i Italien.

J. F. N.

Larche [larf], Raoul François, fransk skulptör,
f. 1830 i Gironde, studerade i Paris, har utfört
Ängen och lacken (1891, senare marmorexemplar
i Dijon, i Senaten i Paris och i Glyptoteket,
Köpenhamn), Jesus som barn (marmor 1892, i franska
statens e?o, i brons i Glyptoteket), Hafvet
(1894, i tenn, Luxembourgmuscet), Stormen (1896, i
staden Paris’ samling), Les violettes (marmorgrupp,
världsutställningen 1900, Luxcmbourg), Paul Dubois
(staty, i brons utinför Glyptoteket i Köpenhamn,
1902), Våren (staty 1905, i parken vid S:t Cloud),
monument öfver Corot (en nymf med blommor framför
Corots byst, utställd 1909), Seine och dess bifloder,
fontän grupp för Place du carrousel (utställd på
salongen 1910, där den erhöll grand prix), dessutom
porträttbystcr, vaser och smärre prydnadsföremål.

G–g N.

Larcher, dansk skådespelerska. Se L. F. A. Jacobson,
sp. 1147.

Larchevesque [larjoväk|, Pierre Hubert, fransk
bildhuggare, f. 1721 (enligt annan, osäkrare
uppgift, 1718) i Nimes d. 25 (eller 26) sept. 1778 i
Montpollier, blef lärling hos Edme Bouchardon i Paris,
erhöll 1744 stora priset i därvarande konstakademi
samt begaf sig s. å. som k. pensionär till Rom. Där
studerade han fem år efter antiken, men

Fig. 1. P. H. Larchevesque, efter en gipsbyst
(själfporträtt).

återvände efter dessas förlopp till Paris, dr.r han
genast erhöll flera både offentliga och enskilda
uppdrag. Sedan Bouchardons yngre broder, Jacques
Philippe B., 1753 aflidit i Stockholm, där han varit
k. hofstatybildhuggare, öppnades underhandlingar med
L. att öfvertaga nämnda befattning; och i mars 1755
slöts genom Ulr. Scheffer med honom ett kontrakt,
hvari honom tillförsäkrades en ganska hög lön och
andra förmåner. L. kom till Stockholm på sommaren
s. å. Han skulle egentligen fullända altartaflan
i slottskapellet samt fortsätta dekoreringen af
rikssalen med allegoriska statyer, hvilka arbeten
begynts af hans företrädare. Det förstnämnda arbetet,
hvilket aldrig rätt intresserade honom, förde han
ej till slut. Af rikssalsfigurerna fullbordade han
sju stycken, liksom de öfriga uppsatta på stora
kornischen. De äro: Rättrådigheten, Försiktigheten,
Troheten, Religionen, Tapperheten, Handeln och
Åkerbruket, de tre sistnämnda genier, de öfriga
sittande kvinnofigurer. Det blef emellertid genom en
verksamhet i helt annan riktning, som L. skulle skapa
sig ett namn i Sveriges konst. Han erhöll nämligen
i uppdrag att utföra Gustaf II Adolfs ryttarstod
(besluten af rikets ständer) och snart därefter
äfven Gustaf Vasas bildstod. Kontrakt om det förra
arbetet slöts i april 1758. Utkastet framställde
konungen ridande i galopp, följd af segergudinnan,
som, likaledes till häst, utsträckte högra handen
för att lagerkrCna honom. Kompositionen prisades för
sin djärfhet och vann bifall såväl af franska målar-
och bildhuggarakademien, vid hvilken L. var agré sedan
1755, som från andra håll. Arbetet fortgick således
på grund af det gillade utkastet, och "etyderna" voro
redan fullbordade, då vid 1762 års riksdag opinionen
vände sig och sekreta utskottet gjorde föreställningar
mot den, också enligt nutidens begrepp, underliga
sammanställningen, i synnerhet som man fruktade, att
"menige man torde göra så orimliga som oanständiga
gissningar öfver det halfklädda fruntimret, som
blifvit konungen gifvet till följeslagerska". Till
följd däraf anmodades L. om ett annat utkast, och
detta blef det slutligen antagna, och om hvilket
1763 nytt kontrakt slets. 1772 var gipsmodellen
färdig, men arbetet måste då, i brist på medel,
af brytas. Först midsommaraftonen 1779, efter
L:s död, göts stöden i ett enda stycke (äfven med
plinten) af G. Meyer, men denna gjutning betecknades
allmänt som misslyckad. Året därefter inkallades
ciselören Adams (född svensk, från Paris och erhöll
det kinkiga uppdraget att genom sin konst söka af
hjälpa bristerna. Därmed drog ut ända till 1796,
då ändtligen stöden, dock utan grupperna å fram-
och baksidan, högtidligen aftäcktes, efter att i sin
helhet ha kostat svenska staten den jämförelsevis
ofantliga summan af 174,192

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:55:47 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbo/0649.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free