- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
1281-1282

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Láska, Gustav - Laskarer - Laskaris, bysantinsk ätt - Laskaris, två bysantinska lärde. 1. Konstantinos L. - Laskaris. 2. Andreas Johannes (Janos) L. - Laske - Lasker. 1. Edvard L. - Lasker. 2. Emanuel L. - Laske-Vedum - Laski, polsk adlig släkt - Laski. 1. Jan L. (lat. namnform Johannesa Lasco), f. 1466

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1281

Laskarer-Laski

1282

tet samt komponerat symfonier, uvertyrer,
pianosaker, kyrkomusik, sånger, körstycken,
en opera och flera verk för kontrabas,
E. F-t.

Laskarer (af pers. laschkar, krigshär), ett
engelsk-persiskt ord, som nyttjas nästan endast om
den sjövana befolkningen på Indiens kuster, hvilken
plägar bilda besättningen på brittiska fartyg, som
fara mellan England och Indien. Laskarcrna utmärka
sig för stor läraktighet, nykterhet och lydnad. Nästan
alla äro muhammedaner.

La’skaris, förnäm bysantinsk ätt, af hvilken en
medlem, Teodor (Theodoros) L., blef kejsare. Han
var gift med Anna, en dotter af Alexios III, hvilken
1195 inkräktade tronen för sin äldre broder, Isak II
Angelos. Då den sistnämnde 1203, genom understöd af
en västerländsk korsfarar-här, åter blifvit uppsatt
på tronen jämte sin son, Alexios IV, men båda
efter ett hälft år dukat under för ett folkuppror
samt korsfararna med anledning däraf företogo en
stormning af Konstan-tinopel, hvarunder den nyuppsatte
kejsaren, Alexios V Dukas Murzuflcs (äfven han måg
till Alexios III), flydde, vardt Teodor I L. under
själfva stormningen utropad till kejsare (april
1204), men måste vika undan för det af de segrande
korsfararna upprättade latinska kejsardömet. Han
upprättade därefter, 1206, kejsardömet Nicaca, på
hvars tron han vid sin död, 1222, efterträddes af
en sin måg, Johannes (III) Dukas. Dennes son, Teodor
(II) Dukas (1254-58), och sonson, Johannes (IV) Dukas
(1258-61), buro äfven familjenamnet L. ’. Se vidare
östromerska riket.

La’skaris, två bysantinska lärde. 1. Konstan-tinos
L., f. 1434, flydde vid Konstantinopels intagande
af turkarna (1453) till Västerlandet och vann till
en början anställning hos hertig Franccsco Sforza
i Milano som lärare för ha^s dotter Ippolita. Han
verkade sedermera med stor framgång som lärare i
grekiska språket och litteraturen dels i Rom, dels
i Neapel, dels i Messina, där han dog 1501. Hans
grekiska grammatik, "Erotemata" (Milano 1476),
är den äldsta tryckta boken på grekiska språket. -
"2. Andreas Johannes (Janos) L., f. omkr. 1445 i
Rhyndakos i Mindre Asien, d. 1535 i Rom, lefde
en längre tid i Florens vid Lorenzo de Medicis
hof och riktade det af denne skapade biblioteket
med en mängd från Österlandet, hufvudsakligen
från Athos, medförda grekiska handskrifter. Efter
Lo-renzos död (1492) vistades han en tid i Paris,
kom under påfven Leo X:s regering (1513-21) till
Rom och 1518 åter till Paris, där han gjorde Frans
I viktiga tjänster vid inrättandet af det kungliga
biblioteket. L. inlade stora förtjänster om den
grekiska litteraturen dels som undervisare, dels som
utgifvare och kommentator af åtskilliga grekiska
-skriftställares arbeten, bl. a. en af Planudes
samlad grekisk antologi (Anlhologia Planndea, 1494).
l o. 2 A. M. A.

Laske, härad i Skaraborgs län, ingår i Åse, Viste,
Barne och Laske domsaga samt i Barne fögderi och
omfattar socknarna Larf, Längjum, Travad, Södra
Lundby, Bitterna, Laske-Vedum. 22,169 har. .6,190
inv. (1910).

La’sker. 1. Edvard L., tysk politiker af judisk börd,
f. 14 okt. 1829 i Jaroczyn i Posen, d. 4 jan. 1884
i New York, blef efter en tids tjänstgöring vid
stadsdomstolcn i Berlin och en treårig

Tryckt den 16/8 11

vistelse i England (1852-55) referendarie i preussisk
statstjänst och 1858 assessor vid ofvannämnda
domstol. Hans egenskap af jude och oppositionsman
stängde befordringarnas väg för honom. Först 1870
utnämndes han, utan ansökan, till rechtsan-walt
i Berlin och var därjämte sedan s. å. ombudsman
vid denna stads hypoteksinrätt-ning. 1865 valdes
L. i Berlin till medlem af preussiska landtdagen,
hufvudsakligen till följd af sina uppseendeväckande
nationalekonomiska och statsrättsliga uppsatser
(1861-64) i Oppcnheims "Deutsche jahrbiicher
fur politik und litteratur", sedan samlade i
Zur. verfassungs-gcschichte Preussens (1874). I
landtdagen, där han, representerande olika valkretsar,
satt ända till 1879, gjorde hans ovanliga förmåga som
debattör honom snart till en af fortschrittsparticts
(se d. o.) förnämsta män, och han var sedermera
(1866) en af det nationalliberala partiets
stiftare. L. fick plats äfven i nordtyska riksdagen
(1867-70) och var från 1871 till sin död led. af tyska
riksdagen. Det gafs knappast en enda viktig debatt,
i hvilken L. icke ingrep med flödande vältalighet
och stor sakkännedom. Synnerligen verkningsrikt
blef hans uppträdande 1873 mot den i det preussiska
handelsministeriet rådande korruptionen i fråga om
järnvägskoncessioner, "griin-dcrschwindel". L. var
en varm förespråkare för den nationella enheten och
den konstitutionella friheten. Han understödde i
det längsta Bismarcks politik, men lämnade 1880
det nationalliberala partiet, då detta enligt
hans mening gick alltför långt på kompromissens
väg till förmån för Bismarcks starkt konservativa
inrikespolitik. Bland L:s skrifter märkas Die zukunft
des deulschen reichs (1877) och Fiinfzehn jahre
parlamentarischer geschichte, 1866 -1880 (utg. af
Cahn, 1902). Jfr minnesskrifter öfver L. af Bamberger
(1884), A. Wolff (s. å.) och Freund (1885).

2. Emanuel L., den föregåendes frände, tysk
schackmästare, f. 24 dec. 1868 i Berlinchen, studerade
matematik som brödstudium och promoverades, men
egnade sig tidigt åt schackspel. 1889 förvärfvade
han mästerskap, besegrade med utomordentlig glans
Blackburne, Bird och J. Mieses samt besegrade 1894
och 1897 världsmästaren Steinitz. En rad segrar vid
internationella täflingar ökade hans rykte. Sedan han
några år verkat som lärare vid högskolor i England
och Amerika, besegrades han 1904 vid den stora
turneringen i Cambridge Springs af F. J. Marshall och
fick dela andra och tredje prisen med Janowski. 1910
segrade han emellertid i Berlin. L. har författat
Common sense in chess (1896) och utgaf 1905 ff. i
New York schacktidningen "Lasker’s chess magazine".
1. L. L.*

Laske-Vedum, socken i Skaraborgs län, Laske
härad. 2,461 har. 1,136 inv. (1910). Annex till
Bitterna, Skara stift, Vånga kontrakt.

Laski, polsk adlig släkt, af hvilken två medlemmar
vunnit ryktbarhet. 1. J a n L. (lat. namnform

15 b. 41

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbo/0677.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free