- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
1285-1286

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lassalle, Ferdinand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1285

Lassalle

1286

sättningen af de rättshistoriska och rättsfilosofiska
studier, i hvilka han kommit in under sysselsättningen
med den hatzfeldtska processen. Frukten af dessa
studier blef L:s viktigaste vetenskapliga verk,
System der erworbenen rechte -(2 dlr, 1861, 2:a
uppl. 1880), "en försoning mellan den positiva rätten
och rättsfilosofien", där han bl. a. kommer till
den slutsatsen, att retroaktiv kraft bör tillkomma
hvarje lag, som träffar individen endast därigenom,
att den förändrar själfva samhällets organiska
institutioner. Individen kan, enligt L., tillförsäkra
sig eller andra personer rättigheter, endast för
så vidt och för så lång tid som de lagar bestå,
som erkänna en sådan handlings rättsgiltighet. Vid
hvarje aftal eller bestämmelse rörande någon särskild
rättighet måste således den klausulen underförstås,
att ifrågavarande aftal eller bestämmelse skall
gälla endast så länge lagstiftningen öfver hufvud
erkänner liknande rättigheter. Den allmänna
anden eller folkets gemensamma medvetande är den
offentliga rättens enda källa; för individen är det
rättsligt omöjligt att afbryta gemenskapen med denna
rättens substans, sönderslita dess sammanhang eller
motsätta sig dess utveckling och förändringar. Det
är endast ett otillbörligt anspråk på individens
"själfsuveränitet", om man yrkar, att välförvärfvade
rättigheter skola fortfara i alla tider, trots ett
för-ändradt allmänt rättsmedvetande. Med afseende på
den rätt till skadestånd, som enligt dittills gällande
åsikter tillkommer innehafvaren af välförvärfvade
rättigheter, när dessa upphäfvas, skiljer L. strängt
mellan två olika fall. Om det nya rättsmedvetandet
alldeles förkastar alla slags liknande rättigheter,
träder den nyssnämnda klausulen i kraft; den gräns,
intill hvilken den ifrågavarande rättigheten skulle
gälla, är då uppnådd, och ingen vare sig logiskt
eller juridiskt tänkbar grund till ett skadestånd
finnes då mer. Om däremot likartade rättigheters
giltighet ännu erkännes af folkmedvetandet och blott
en särskild form af rättighetens utöfvande upphäfves
eller vissa speciella fall af den eljest erkända
rättigheten måste af särskilda skäl undanrödjas,
då har rättighetsinne-hafvaren grundade anspråk
på ersättning. Så t. ex. har egaren af ett stycke
mark under nuvarande förhållanden full rätt till
skadeersättning, om denna mark tages i anspråk för
något allmänt ändamål, såsom järnvägsanläggning
e. d. Skulle däremot allmänna rättsmedvetandet komma
att utdöma all enskild eganderätt till jord, så
kunde de dåvarande jordegarna icke framställa några
rättsliga ersättningsanspråk. Arbetet innehåller
vidare djupgående och omfattande undersökningar
ang. arfslagstiftningen, i synnerhet i den romerska
rätten. Enligt L. bestod den romerska rättens väsen
däruti, att arfvingen betraktades som fullföljare
eller fortsättare af den aflidnes personliga
vilja, liksom den individuella odödligheten
bestod just däruti, att den dödes vilja genast
så att säga öfvertogs och upprätthölls af den,
som blef arfvinge. Hos de gamle germanerna åter
betraktades familjen som den egentlige egaren,
den enskilde familjemedlemmen blott som tillfällig
inne-hafvare af förmögenheten. Genom dödsfall
och arf inträffade således endast en förändring i
förmögenhetens förvaltning, intet egentligt ombyte
af egare. Såväl den romerska som den forngermanska
arfslag-stiftningens grundtankar äro numera spårlöst
förflyktigade. Då nu likväl den moderna arfslagstift-

ningen utgör en blandning af romerska och
forngermanska element, lider den af olösliga
inre motsägelser och måste betraktas som
af staten godtyckligt vidtagna bestämmelser
ang. dödsboförmögenhet. L:s undersökningar ha
bevisligen utöfvat stort inflytande på bl. a. den
framstående nationalekonomen Ad. Wagners uppfattning
af hithörande frågor.

Ett af de mest utmärkande dragen i L:s karaktär
var hans brinnande törst efter bifall och
utmärkelse. Anseende som vetenskapsman hade
han vunnit, men han önskade vinna sådant äfven
som politiker. Hans uppträdande för och senare
förhållande till gref-vinnan v. Hatzfeldt, hans
ofta visade hänsynslöshet m. fl. omständigheter
lågo dock i vägen. Emellertid idkade han i Berlin
förtroligt umgänge med flera af fortschrittspartiets
ledande män; men han var hög-ligen missnöjd med den
obestämda hållning, som partiet intog i frågan om
den allmänna rösträtten, och hans förhållande till
de s. k. liberala partierna i allmänhet blef snart
allt mera spändt. Vintern 1861-62 utgaf L. en liten
skrift, Herr Julian Schmidt, der literarhistoriker,
hvari han i bitande och kvicka "setzerscholien"
angrep nämnde Schmidt som litteraturhistoriker,
men i själfva verket ville åt honom som då varande
hufvudredaktör af det gammalliberala partiets
organ "Berliner allgemeine zeitung". Brytningen
med fortschrittspartiet åter fulländades genom
L:s två föredrag Vber verfassungs-wesen (1862)
och W as nun? (1863) samt det öppna sändebrefvet
Macht nnd reellt. L. sökte visa, att hvarje verklig
författning är endast ett uttryck för de faktiska
maktförhållandena inom ett land; hade dessa ändrats,
blefve den förutvarande författningen endast en
"pappersförfattning". Att, såsom fortschrittspartiet
gjorde, medelst skattevägran söka upprätthålla den
af preussiska regeringen (genom utgifter för armén
trots representationens vägran att därtill bevilja
anslag) kränkta författningen vore ändamålslöst, när
makten i själfva verket var i regeringens händer,
emedan den kunde lita på armén. Det funnes blott
ett medel att tvinga regeringen till eftergift,
nämligen att mangrant afsäga sig sina mandat och
upprepa detta så länge, till dess regeringen insåge,
att bajonetterna icke i längden äro någon behaglig
eller varaktigt solid grundval för makten, enär man
med dem "nog kan göra nästan allting, blott icke
sätta sig på dem". F. ö. hade i preussiska staten
blott ett parti rätt att tala om rätten, nämligen
den gamla äkta demokratien, som aldrig sanktionerat
orätten. I ett föredrag i en arbetarförening
Ueber den besondern znsammenhang der gegenwärtigen
geschichtsperiode mit der idée des arbcilerstands
(1863) sökte L. ådagalägga, att med 1848 den period
hade inträdt, under hvilken arbetsklassen skulle
komma att spela hufvudrollen i staternas lif,
likasom efter 1789 tredje ståndet kommit till
väldet. L. dömdes till 4 månaders fängelse. I sitt
försvarstal, Die wissenschaft und die arbeiter,
utvecklade han den tanken, att en "weltwende"
utan like, en total förändring (till det bättre)
af samhällets organisation skulle bli följden
af ett förbund mellan den sanna vetenskapen och
den stora arbetarbefolkningens sunda, af ingen
halfbildning grumlade praktiska förstånd. Vidare
försåg L. domstolsutslaget (i ett par små skrifter)
med kritiska anmärkningar och höll slutligen inför
domstolen i andra instans ("Kammergericht") sitt
berömda stora

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:52:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbo/0679.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free