- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
1289-1290

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lassar, Oskar - Lassarska duschbaden - Lassberg, Joseph Maria Christoph von - Lassell, William - Lasse Lucidor, pseudonym. Se Johansson, Lars - Lasse-Maja - Lassen, Peder - Lassen, Lorentz Fjelderup - Lassen. 1. Kristian L.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1289 Lassarska duschbaden–Lassen 1290

sällskap. Jämte Unna och von Hebra skapade han
1892 tidskr. ”Monatshefte für praktische
dermatologie”. Sedan 1893 utgaf han ”Dermatologische
zeitschrift”. En framstående förtjänst inlade L.
som grundläggare af Deutsche gesellschaft für
volksbäder. Han offentliggjorde därjämte många
afh. inom det kliniska och terapeutiska området
samt inom den allmänna hygienen. L:s klinik var
berömd som ett mönsterinstitut, och hans moulagesamling
ansågs vara den rikhaltigaste i världen. Som
dermatolog åtnjöt L. världsrykte.
E. Hgn.

Lassarska duschbaden, uppkallade efter tyske
dermatologen Oskar Lassar (se denne). Se
Dusch, sp. 1117.

Lassberg, Joseph Maria Christoph von,
friherre, tysk litteraturvän, f. 1770, d. 1855,
var 1804–17 chef för forstväsendet i furstliga
huset Fiirstenbergs besittningar. Han utgaf
bl. a. Liedersaal, das ist sammlung altdeutscher
gediclite aus ungedruckten quellen (4 bd, 1820–25;
det fjärde innehåller den Hohenemsska handskriften
af ”Nibelungenlied”). L:s bref växling med Uhland
trycktes 1870.

Lassell [läse′l], William, engelsk astronom,
f. 1799 i Bolton, d. 1880, var eg. bryggare i
Liverpool, men egnade sin tid och förmögenhet åt
förfärdigandet af flera utmärkta spegelteleskop (det
största med 11 m. brännvidd), medelst hvilka han,
först i Liverpool, sedan på Malta, förskaffade den
upptäckande astronomien viktiga bidrag. Så upptäckte
han 10 okt. 1846 Neptunus’ måne, i sept. 1848, nästan
samtidigt med Bond i Nord-Amerika, Saturnus’ 7:e
satellit, Hyperion, och 1851 Uranus’ båda innersta
drabanter Umbriel och Ariel. Dessutom har man
honom att tacka för en särdeles vacker teckning af
Orionnebulosan samt för en katalog af 600 nyupptäckta
nebulosor. Kort före sin död lät han förstöra sitt
dyrbara instrument.
K. B.

Lasse Lucidor, pseudonym. Se Johansson, Lars.

Lasse-Maja, ett öknamn, som gafs åt stortjufven
Lars Molin, därför att han under sina äfventyr
ofta och långa tider var förklädd till kvinna. Han
dömdes 1813 till lifstidsfängelse och insattes på
Karlstens fästning, men benådades 1838 och dog i
Arboga 1845, omkr. 60 år gammal. Berättelserna
om hans lefnadsöden blefvo en omtyckt folkläsning,
och traditionen framhåller som en i viss mån
försonande omständighet, att han ”stal från de rike
och gaf åt de fattige”.

Lassen, Peder, dansk rättslärd, f. 1606, d. 1681,
studerade 1623–41 vid utländska universitet (han
förvärfvade juris licentiatgraden i Basel 1636) och
användes 1641–46 i flera diplomatiska uppdrag. 1661
blef han medlem af den nya Höjesteret och dessutom
af första lagkommissionen. L. blef själen i dennas
arbete och verkade i synnerhet för, att den fick
till uppgift att utarbeta en fullständig, systematisk
lagbok. Likväl tog man 1672 E. Vin-dings utkast till
grundval för det blifvande arbetet i st. f. att rätta
sig efter L:s mening; men den sistnämnde utöfvade
dock väsentligt inflytande på arbetets gång till
1675. Sjukdom hindrade honom att deltaga i den
slutliga granskningen, och ”Danske
lov” utkom 1½ år efter hans död.
E. Ebg.

Lassen, Lorentz Fjelderup, dansk sjöofficer,
f. 28 nov. 1756, d. 27 juli 1837, blef 1779
löjtnant och 1797 kapten. I slaget på Köpenhamns
redd 2 april 1801 utmärkte han sig som befälhafvare
på blockskeppet ”Prövesten”. Detta låg sydligast i
linjen och började därför slaget samt besköts af alla
de engelska fartygen, allteftersom de kommo upp till
detsamma. Med 29 kanoner uthärdade L. under 4 timmar
elden från 90. Tre gånger råkade-hans fartyg i brand,
men elden släcktes; tre gånger nedsköts dess vimpel
och hissades på nytt. Först då endast två användbara
kanoner återstodo honom, lämnade han fartyget, sedan
han kastat krutet öfver bord, och medtog i land så
många af manskapet, som båtarna kunde rymma. L. fick
af sina landsmän mottaga en hederssabel. 1806 blef
han öfver-lots i Fredrikshald, där han de följande
åren ledde kustförsvaret. L. återvände 1814 till
Danmark och afgick året därpå som konteramiral.
E. Ebg.

Lassen. 1. Kristian L., norsk-tysk filolog,
grundläggaren af den indiska fornkunskapen, f. 22
okt. 1800 i Bergen, d. 8 maj 1876, gjorde
universitetsstudier i Heidelberg (1820) och Bonn (1821),
där han af A. W. v. Schlegel invigdes i studiet af Indiens språk, samt
vistades 1824–26 för språkstudier i London och Paris (på det senare
stället biträdde han E. Burnouf vid författandet af ”Essai sur le pâli”,
1826). 1827 promoverades L. i Bonn samt blef 1830 e. o. och 1840 ord.
professor i fornindisk litteratur vid universitetet där. Han utvecklade
en mycket betydande lärarverksamhet, tills svag
syn och slutlig blindhet lade hinder i vägen därför
(1868). – L. vardt jämte A. W. v. Schlegel stiftare
af den kritisk-historiska skolan inom sanskrit-filologien.
De utgafvo gemensamt ”Hitopadeça” (2 bd,
1829–31), de två första sångerna af ”Rāmāyana”
(1829–38). Själf utgaf L. bl. a. ”Gītagovinda”
af Jayadeva (1837) och Institutiones linguæ pracriticæ
(1837), hvilket arbete länge förblef hufvudkällan
för kännedomen om folkdialekterna i indiska
dramat, ”Anthologia sanscritica” (1838; 3:e uppl.
1868), en ny uppl. af Schlegels edition af
”Bhagavadgītā (1846), Zur geschichte der griechischen und
indoskythischen könige in Baktrien, Kabul und Indien
(1838) och Indische allerthumskunde (4 bd,
1847–61; 2:a uppl. af bd I–II 1867–74), hans
förnämsta verk, hvilket är af öfvervägande historiskt
innehåll. L. gjorde en bestämmande insats i
uttydningen af den första kilskriftartens språk genom
att, i Die altpersischen keilinschriften von Persepolis
(1836), ådagalägga, att vokal kunde innebo i
konsonanttecknen (jfr Kilskrift). Dessutom skref
han uppsatser öfver andra äldre och nyare iranska
munarter, öfver lyciska inskrifter och fornspråken i
Mindre Asien, öfver umbriska inskrifter (se
Italiens fornspråk, sp. 1068) m. m. Han deltog
i grundläggandet och redaktionen af ”Zeitschrift für
die kunde des Morgenlandes”. Som företrädesvis
– under romantikens påverkan – företrädande den
historiska och skönlitterära sidan af den indiska filo-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:37 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbo/0681.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free