- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
1289-1290

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lassar, Oskar - Lassarska duschbaden - Lassberg, Joseph Maria Christoph von - Lassell, William - Lasse Lucidor, pseudonym. Se Johansson, Lars - Lasse-Maja - Lassen, Peder - Lassen, Lorentz Fjelderup - Lassen. 1. Kristian L.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1289

Lassarska duschbaden-Lassen

1290

sällskap. Jämte Unna och von Hebra skapade
han 1892 tidskr. "Monatshefte fur praktische
derma-tologie". Sedan 1893 utgaf han "Dermatologische
zeitschrift". En framstående förtjänst inlade
L. som grundläggare af Deutsche gcsellschaft fur
volksbäder. Han offentliggjorde därjämte många
afh. inom det kliniska och terapeutiska området samt
inom den allmänna hygienen. L:s klinik var berömd som
ett mönsterinstitut, och hans moulage-samling ansågs
vara den rikhaltigaste i världen. Som dermatolog
åtnjöt L. världsrykte. E- Hgn.

Lassarska duschbaden, uppkallade efter tyske
dermatologen Oskar Lassar (se denne). Se Dusch,
sp. 1117.

Lassberg, Joseph Maria C h r i s t o p h von,
friherre, tysk litteraturvän, f. 1770, d. 1855,
var 1804-17 chef för forstväsendet i furstliga
huset Fiirstenbergs besittningar. Han utgaf
bl. a. Lieder-saal, das ist sammlung altdeutscher
gediclite aus ungedruckten quellen (4 bd, 1820-25;
det fjärde innehåller den Hohenemsska handskriften
af "Ni-belungenlied"). L:s bref växling med Uhland
trycktes 1870.

Lassell [läse’1], William, engelsk astronom,
f. 1799 i Bolton, d. 1880, var eg. bryggare i
Liverpool, men egnade sin tid och förmögenhet åt
förfärdigandet af flera utmärkta spegelteleskop (det
största med 11 m. brännvidd), medelst hvilka han,
först i Liverpool, sedan på Malta, förskaffade den
upptäckande astronomien viktiga bidrag. Så upptäckte
han 10 okt. 1846 Neptunus’ måne, i sept. 1848, nästan
samtidigt med Bond i Nord-Amerika, Saturnus’ 7:e
satellit, Hyperion, och 1851 Uranus’ båda-innersta
drabanter Umbriel och Ariel. Dessutom har man
honom att tacka för en särdeles vacker teckning af
Orionnebulosan samt för en katalog af 600 nyupptäckta
nebulosor. Kort före sin död lät han förstöra sitt
dyrbara instrument. K- B.

Lasse Lucidor, pseudonym. Se Johansson, Lars.

Lasse-Maja, ett öknamn, som gafs åt stortjufven Lars
Molin, därför att han under sina äfventyr ofta och
långa tider var förklädd till kvinna. Han dömdes
1813 till lifstidsfängelse och insattes på Karlstens
fästning, men benådades 1838 och dog i Arboga 1845,
omkr. 60 år gammal. Berättelserna om hans lefnadsöden
blefvo en omtyckt folkläsning, och traditionen
framhåller som en i viss mån försonande omständighet,
att han "stal från de rike och gaf åt de fattige".

La’ssen, Peder, dansk rättslärd, f. 1606, d. 1681,
studerade 1623-41 vid utländska universitet (han
förvärfvade juris licentiatgraden i Basel 1636) och
användes 1641-46 i flera diplomatiska uppdrag. 1661
blef han medlem af den nya Höjesteret och dessutom
af första lagkommissionen. L. blef själen i dennas
arbete och verkade i synnerhet för, att den fick
till uppgift att utarbeta en fullständig, systematisk
lagbok. Likväl tog man 1672 E. Vin-dings utkast till
grundval för det blifvande arbetet i st. f. att rätta
sig efter L:s mening; men den sistnämnde utöfvade
dock väsentligt inflytande på arbetets gång till
1675. Sjukdom hindrade honom att deltaga i den
slutliga granskningen, och "Danske

lov" utkom l*/2 år efter hans död.

E. Ebg.

La’ssen, Lorentz Fjelderup, dansk sjöofficer,
f. 28 nov. 1756, d. 27 juli 1837, blef 1779

löjtnant och 1797 kapten. I slaget på Köpenhamns
redd 2 april 1801 utmärkte han sig som befälhafvare
på blockskeppet "Prövesten". Detta låg sydligast i
linjen och började därför slaget samt besköts af alla
de engelska fartygen, allteftersom de kommo upp till
detsamma. Med 29 kanoner uthärdade L. under 4 timmar
elden från 90. Tre gånger råkade-hans fartyg i brand,
men elden släcktes; tre gånger nedsköts dess vimpel
och hissades på nytt. Först då endast två användbara
kanoner återstodo honom, lämnade han fartyget, sedan
han kastat krutet öfver bord, och medtog i land så
många af manskapet, som båtarna kunde rymma. L. fick
af sina landsmän mottaga en hederssabel. 1806 blef
han öfver-lots i Fredrikshald, där han de följande
åren ledde kustförsvaret. L. återvände 1814 till
Danmark och afgick året därpå som konteramiral.
E. Ebg.

La’ssen. 1. Kristian L., norsk-tysk filolog,
grundläggaren af den indiska fornkunskapen,
f. 22 okt. 1800 i Bergen, d. 8 maj 1876, gjorde
universitetsstudier i Heidelberg (1820) och Bonn
(1821), där han af A. \V. v. Schlegel invigdes i
studiet af Indiens språk, samt vistades 1824-26
för språkstudier i London och Paris (på det senare
stället biträdde han E. Burnouf vid författandet af
"Essai sur le påli", 1826). 1827 promoverades L. i
Bonn samt blef 1830 e. o. och 1840 ord. professor
i fornindisk litteratur vid universitetet där. Han
utvecklade en mycket betydande lärarverksamhet, tills
svag syn och slutlig blindhet lade hinder i vägen
därför (1868). - L. vardt jämte A. W. v. Schlegel
stiftare af den kritisk-historiska skolan inom
sanskrit-filo-logien. De utgafvo gemensamt
"Hitopadeca" (2 bd, 1829-31), de två första
sångerna af "Rämäyana" (1829-38). Själf utgaf
L. bl. a. "Gitagovinda" af Jayadeva (1837) och
Inslitutiones linguce pracri-ticce (1837), hvilket
arbete länge förblef hufvudkäl-lan för kännedomen
om folkdialekterna i indiska dramat, "Anthologia
sanscritica" (1838; 3:e uppl. 1868), en ny uppl. af
Schlegels edition af "Bhaga-vadgitä (1846), Zur
geschichle der griechischen und indoskythischen könige
in Baktrien, Kabul und Indien (1838) och Indische
allerthumskunde (4 bd, 1847 -61; 2:a uppl. af bd
I-II 1867-74), hans förnämsta verk, hvilket är af
öfvervägande historiskt innehåll. L. gjorde en
bestämmande insats i ut-tydningen af den första
kilskriftartens språk genom att, i Die altpersischen
keilinschriften von Persepolis (1836), ådagalägga,
att vokal kunde innebo i konsonanttecknen (jfr
Kilskrift). Dessutom skref han uppsatser öfver andra
äldre och nyare iranska munarter, öfver lyciska
inskrifter och fornspråken i Mindre Asien, öfver
umbriska inskrifter (se Italiens fornspråk, sp. 1068)
m. m. Han deltog i grundläggandet och redaktionen af
"Zeitschrift fur die kunde des Morgenlandes". Som
företrädesvis - under romantikens påverkan -
företrädande den historiska och skönlitterära sidan
af den indiska filo-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:37 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbo/0681.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free