Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lasson, Adolf - Lasson, Oda. Se Krogh 5. - Lasstorp. Se Klastorp, sp. 223 - Lassu. Se Csárdás - Lassus. Orlandus de. Se Lasso, O. - Lassus, Jean Baptiste Antoine - Lasswitz, Kurd - Lassåna. Se Laxå - Last, filos. - Last, mek. - Lastageplats - Lastbrygga - Lastbänk - Lastcertifikat - Lastdragare - Lastdryghet - Lasteyrie du Saillant. 1. Charles Philibert de L. - Lasteyrie du Saillant. 2. Ferdinand de L. - Lasteyrie du Saillant. 3. Jules de L. - Lastgata - Lasting - Lastkaj - Lastkvitto - Lastköping. Se Vadstena - Lastlinje - Lastman, Pieter Pietersz. - Lastmärke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
97 gymnasialprofessor och sedan 1897 professor i
Berlin, tillhör den Hegelska skolan. Skrifter:
Princip und zukunft des völkerrechts (1871),
Über gegenstand und behandlungsart der religionsphilosophie (1879),
System der rechtsphilosophie (1882),
Entwicklung des religiösen bewusstseins der menschheit (1883) m. fl.
S–e.
Lasson, Oda. Se Krogh 5.
Lasstorp. Se Klastorp, sp. 223.
Lassu, mus. Se Csárdás.
Lassus. Orlandus de. Se Lasso, O.
Lassus [lasy’], Jean Baptiste Antoine,
fransk arkitekt, f. 1807 i Paris, d. 1857, var jämte
Viollet-le-Duc sin tids främste representant för den
gotiska stilen. L. restaurerade i Paris
S. Germain l’Auxerrois (1838),
S:te Chapelle (1840–56)
och började, i samarbete med Viollet-le-Duc, Notre-Dames
restauration (1845). L. skref en del artiklar i
arkeologiska ämnen, en monografi öfver katedralen
i Chartres (1843) och
La réaction de l’académie des beaux-arts contre l’art gothique (1846).
G–g N.
Lasswitz, Kurd, tysk filosof, f. 1848 i Breslau,
d. 1910 i Gotha som gymnasiallärare med titeln professor,
skref ett antal arbeten rörande gränsfrågorna mellan
fysik och kunskapsteori samt om Kant
(Atomistik und kriticismus 1878,
Natur und mensch s. å.,
Die lehre Kants von der idealität des raumes und der zeit, prisbelönt 1883,
Geschichte der atomistik vom mittelalter bis Newton 1890,
G. T. Fechner 1896, 2:a uppl. 1902),
af hvars skrifter han utgaf 2 bd i den nya kritiska
upplagan. L. var äfven en högt skattad berättare af
sagor, i hvilka han använde den moderna fysikens
upptäckter som stoff (t. ex.
Seifenblasen 1890,
Auf zwei planeten 1897,
Nie und immer 1902, flera uppl.).
Lassåna. Se Laxå.
Last, filos., viljans konstanta riktning på det
moraliskt onda; motsatsen är dygd (se d. o.). Under
det att dygden innebär viljans moraliska frihet, blir
människan under lastens inflytande alltmera ofri, slaf
under sina lustar, hvilka med vanans makt behärska henne.
S–e.
Last, mek. Se Häfstång, sp. 75.
Lastageplats [-staʃ-], sjöv., i allmänhet ett
ställe, där fartyg intager eller lossar last; i
inskränkt mening en hamn, som allmänt användes till
lastnings- eller lossningsplats för större fartyg.
L. H.*
Lastbrygga. Se Brygga.
Lastbänk, skogsh., underlag af två i
jämbredd lagda timmerstockar, hvarpå timret vid
utdrifningen upplägges för att bekvämt kunna
rullas upp på kälkarna.
H. J. Dft.
Lastcertifikat. Se Certifikat.
Lastdragare, sjöv., ett kronan tillhörigt
fartyg, som användes uteslutande till transporterande
af varor. Benämningen ges numera äfven åt privata
ångfartyg, som äro afsedda uteslutande för frakt-,
ej för passagerarfart.
L. H.*
Lastdryghet, skpsb. Se Bärighet 2,
Dräktighet 1 och Skeppsmätning.
Lasteyrie du Saillant [lastäri dy sajã’]. 1. Charles
Philibert de L., grefve, fransk landthushållare,
f. 1759, d. 1849, var släkt med Lafayette och
delade dennes politiska åsikter. Han skref flera
förtjänstfulla arbeten i landthushållning samt ifrade
för litografiens utveckling och för spridningen af
Jacotots undervisningsmetod. – 2. Ferdinand de L.,
grefve, den föregåendes son, fransk politiker,
konsthistoriker, f. 1810, d. 1879, var under
julirevolutionen (1830) Lafayettes adjutant,
därefter tjänsteman i ministerierna, från 1842
liberal deputerad samt 1848–51 en af de moderate
republikanernas främsta män. 1860 valdes han till
medlem af Institutet. L. utgaf flera arbeten af
konsthistoriskt innehåll, såsom
Histoire de la peinture sur verre d’après ses monuments en France (33 hftn, 1838–58, med 110 kolorerade planscher). –
3. Jules de L., markis, den föregåendes kusin,
politiker, f. 1810, d. 1883, deltog 1832 i dom Pedros
expedition till broderns, dom Miguels, fördrifvande
från Portugals tron, tillhörde från 1842 franska
deputeradekammaren och röstade där med vänstra
centern, men ställde sig efter februarirevolutionen
(1848) i orleanisternas led. Vid statskuppen 1851 blef
han för en kortare tid landsförvist och ingrep sedan
ej i det politiska lifvet förrän 1871, då han invaldes
i nationalförsamlingen. Från orleanisterna öfvergick
han där snart till de moderate republikanerna samt
valdes 1875 till lifstidssenator.
Lastgata, sjöv. Se Hamn, sp. 1276.
Lasting [la’stiŋ], eng. (eg. varaktig), ett slags
atlastyg af hård kamull, hvilket mest begagnas i
mörka färger, i synnerhet svart, samt användes till
möbeltyg, skodon o. s. v., någon gång till kläder.
Lastkaj. Se Kaj.
Lastkvitto, ett af skeppare eller styrman meddeladt
erkännande om mottagandet af varor, som i fartyg inlastas.
Lastkvittot, hvilket är endast ett bevismedel eller
interimskvitto, skall återställas, när konossement
å lasten utfärdas.
Lastköping. Se Vadstena.
Lastlinje l. Lastvattenlinje, skpsb.,
den vattenlinje, efter hvilken fartyget ligger, då det är fullt
utrustadt och har full last inne. Se Bärighet 2 och
Dräktighet 1.
J. G. B.*
Lastman, Pieter Pietersz., holländsk historiemålare,
f. 1583 i Amsterdam och begrafven där 1633, uppehöll
sig omkr. 1604 i Italien, där han bildade sig
efter Caravaggio, men i synnerhet påverkades af
Elzheimer. Hans målningar, behandlande bibliska
och mytologiska motiv, återfinnas i de flesta
museer och erinra mycket såväl om Elzheimers som
om Nic. Knupfers. Den 1630 daterade täflan
Offer till Juno i Sveriges nationalmuseum tillhör
med sin kyliga färgton icke mästarens bättre arbeten,
hvilket däremot var fallet med den 1620 utförda
Den etiopiske kamrerarens dop, med mustig och varm
färg, som för några år sedan från en svensk privatsamling
införlifvades med Münchens pinakotek. L:s största
betydelse är att ha varit Rembrandts lärare. Märkligt
är, att Eembrandt icke blott i sina ungdomsarbeten,
utan äfven senare rönte stort inflytande af L.,
visserligen icke i färgbehandlingen och i lösandet
af belysningsproblem, utan hvad komposition och
"iscensättning" beträffar. L:s namn har visserligen
alltid på grund af hans ställning som Rembrandts
lärare – mentorskapet räckte dock blott ett halft
år! – nämnts i samband med den store lärjungens,
men först nyare undersökningar ha ådagalagt,
huru starka de intryck voro, som eleven rönte af
läraren. Jfr K. Freise, "Pieter Lastman" (1911).
O. G–g.
Lastmärke l. Fribordsmärke, skpsb.,
ett å bordläggningens yttersida anbragt märke, som anger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
