- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
1371-1372

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Laudon (Loudon), Gideon Ernst von - Lauenburg. 1. Sachsen-L., hertigdöme - Lauenburg. 2. L. an der Elbe, stad - Lauenburg. 3. L. an der Pommern, stad - Lauenburg, hertig af L., titel - Lauerz - Lauf - Laufach

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1371

Lauenburg-Laufach

1372

förda lilla kriget före och under inneslutningen af
Olmtttz 1758 samt deltagandet i slagen vid Hoch-kirch
(s. å.), hvarefter han upphöjdes i friherrligt stånd,
och vid Kunersdorf (1759; jfr L’A lieman d 2). 1760
segrade han vid Landeshut och stormado Glatz, men
blef s. å. slagen vid Liegnitz, elter hvilken motgång
han dock utförde ett återtåg så skickligt, att det
vann Fredrik II :s fulla erkännande. 1761 eröfrade
han Schweidnitz. 17G9 blef han general-kommendant i
Mähren och 1778 fältmarskalk samt fick vid utbrottet
af bajerska tronföljdskriget s. å. befälet öfver
den armé, som samlades vid sachsiska gränsen. Vid
utbrottet af kriget mot turkarna 1788 fick han
befälet i Kroatien och af gjorde kriget genom
stormningen af Belgrad (1789). Då krig med Preussen
följande år hotade utbryta, kallades L. till
befälet öfver den sammandragna armén. L. var
obestridligen en af sin tids största härförare,
utmärkt för snabb uppfattning, beslutsamhet och
djärfhet. Biogr, af Janko (2:auppl. 1903). Jfr
Löwis of Menar, "Zur genealogie ... L:s" (1904).
C. O. N.

Lau’enburg. 1. (Sachsen-L.) Ett till 1864 till
den danska monarkien hörande hertigdöme, bildar
nu, sedan juli 1876, en krets i sydöstra delen af
preussiska prov. Schleswig-Holstein. Det ligger
på högra Elbestranden, begränsadt i v. af Hamburg
och Holstein, i n. af Holstein, Lybecks område och
mecklenburg-strelitzska furstendömet Ratzeburg, i
ö. af Mecklenburg-Schwerin och i s. af Hannover, samt
har en areal af 1,182 kvkm. Landet är öfvervägande
slätt, längs Elbe marskland, bördigt och väl odladt,
till stor del skogbevuxet eller betäckt af vatten
(Ratzeburg-, Schaal- och Goldsjöarna). Jordbruk
och boskapsskötsel äro hufvudnäringar. Industrien
är obetydlig, men handeln liflig. Järnvägen mellan
Berlin samt Hamburg och Lybeck går genom L. Jämte
hufvudstaden, Ratzeburg, finnas två andra städer:
L. och Mölln. Invånarna, 52,679 pers. (1905), äro
nedersachsare och med få undantag lutheraner. – L:s
äldsta invånare voro polaber, d. v. s. inbyggare
vid Elbe (slav. Labe), en vendisk stam, som
småningom undanträngdes af kolonister från
Neder-Sachsen. Omkr. midten af 1100-talet eröfrades
landet af Henrik Lejonet. När denne 1180 miste sina
länder, kom L., som utgjorde en del af Neder-Sachsen,
tillika med det öfriga Sachsen till grefve Bernhard
af Askanien och vid de sachsiska ländernas delning
mellan hertig Albrekt I:s söner (1260) till Johan
I, stiftaren af linjen Sachsen-Lauenburg. Hertig
Magnus I (1507–43), fader till konung Gustaf I:s
gemål Katarina, införde reformationen. Till ätten
hörde de i Sveriges historia bekante Magnus II
(se denne), hertig Magnus I:s sonson (förmäld 1568
med Gustafs dotter Sofia, d. 1603), och dennes yngre
broder hertig Frans II:s son Frans Albert (se Frans,
sp. 1180), d. 1642. Ätten utdog 1689 med hertig Julius
Frans. Kejsar Leopold I befallde hertigdömets
sekvestrering, men hertig Georg Vilhelm
af Braunschweig-Lüneburg, kretsöfverste i
nedersachsiska kretsen och ättling af Henrik Lejonet,
besatte landet med trupper, köpte Kursachsens
anspråk (grundade på ett arfsfördrag af 1671) för
1 mill. thaler och erkändes af invånarna 1702 som
landets herre. Vid hans död (1705) tillföll L. hans
brorson Georg Ludvig, kurfurste af Hannover och
senare konung i Storbritannien (Georg I). Tillika
med de hannoverska länderna kom L. 1803 under franskt
välde. Gustaf IV Adolf gjorde 1805–06, t. o. m. mot
Englands afrådan, några oskickliga försök att med
vapenmakt bevara L. åt nämnda makt. 1810 lades
det till dep. Bouches de l’Elbe. Efter slaget
vid Leipzig (1813) återgick det till Hannover,
men afträddes 29 maj 1815 till Preussen, som genom
en traktat af 4 juni s. å. öfverlämnade det till
Danmark jämte 4 mill. kr. som ersättning för Svenska
Pommern. Danmark tog L. i besittning 27 juli 1816,
men lät det behålla sina egna lagar och sin särskilda
förvaltning (det årliga öfverskottet af dess finanser
gick dock till danska statskassan). 20 dec. 1853 fick
landet ny författning och ny sammansättning af sitt
"ritter- und landschaft". Genom helstatsförfattningen
af 1855 erhöll det 1 kungavald och 2 medelbart
valda medlemmar i riksrådet. Redan 21 okt. 1856
inlämnade dock L. en klagoskrift till tyska
förbundsdagen öfver helstatsförfattningen och
gaf därigenom första anledningen till Tyska
förbundets inblandning. I nov. 1858 skildes
ock landet ur helstatsförfattningen, och efter
Fredrik VII:s död besattes det i dec. 1863
af tyska exekutionstrupper samt afträddes i
freden i Wien 30 okt. 1864 till Preussen och
Österrike. Genom öfverenskommelsen i Gastein 14
aug. 1865 sålde Österrike för 5 mill. kr. sin
andel af rättigheterna öfver L. till konungen af
Preussen, som lät det behålla sin författning och
förenade det i personalunion med Preussen, hvars
ministerpresident, grefve Bismarck, blef minister
för hertigdömet. 1866 inträdde L. som ett särskildt
land i Nordtyska förbundet, 1870 i Tyska riket,
men 1 juli 1876 införlifvades det med Preussen och
bildar sedan en krets i prov. Schleswig-Holstein. –
2. (L. an der Elbe) Stad i ofvannämnda hertigdöme
och krets, vid Delvenaus och Elbe–Travekanalens
förening med Elbe och järnvägen mellan Hamburg
och Berlin. 5,178 inv. (1905). Tändsticksfabriker,
tegelbruk. Staden uppstod omkring den på 1100-talet
uppförda borgen L. (Lavenburg), som nedbrann
nästan fullständigt 1616. – 3. (L. in Pommern)
Stad i preussiska reg.-omr. Köslin (Pommern),
vid Leba och järnvägen Stettin–Danzig. 12,502
inv. (1905). Gymnasium. Provinsens
dårvårdsanstalt. Tändsticksfabrik. L. grundlades 1285.
1–3. (J. F. N.)

Lauenburg, hertig af L., titel, hvilken 1890 vid
hans afgång gafs åt furst Bismarck, som dock underlät
att bära den.

Lauerz [-ärts], äldre form Lowerz, by i schweiziska
kantonen Schwyz, mellan Rigi och Rossberg, vid
västra ändan af L.-sjön (3,1 kvkm., 450 m. ö. h.), som
har aflopp till Vierwaldstättersjön. Omkr. 125 inv.

Lauf, stad i bajerska reg.-omr. Mittelfranken,
vid Pegnitz. 4,943 inv. (1905). Porslins-
och terrakottaindustri; stor humleodling.
J. F. N.

Laufach, by i norra Bajern, 10 km. ö. om
Aschaffenburg, var 13 juli 1866 skådeplats för
en strid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:12 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbo/0722.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free