Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Laurell, Per Lorens - Lauremberg, Johann Willmsen - Laurén, Ludvig Leonard - Laurens, stad - Laurens. 1. Henry L. - Laurens. 2. John L. - Laurens, Jules Joseph Augustin - Laurens. 1. Jean Paul L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1379
Lauremberg-Laurens
1380
hafvet, till fördjupning af Vänerns hamnar samt
till reglering af Vänerns aflopp. Åtskilliga
förslag till broar, hamnar, farleder och andra
vattenbyggnader härstamma från L.; särskildt
må nämnas vattenkraft-anläggningar vid Alby i
Ljungan, Finsjö i Emmån, Voikka, Läskilä, Siitola
och Nokia i Finland. L. utarbetade ett förslag till
kraftanläggningar i Dal-älfven för Stockholms stad
samt var led. af en expertkommission för bedömande
af förslag till kraft-öfverföring från Vuoksen till
Petersburg. L. var inom sitt fack en af sin tids
mest framstående och verksamma ingenjörer, som med
vidsynt, gärna optimistisk blick förenade betydande
skicklighet i lösandet af tekniska uppgifter.
S. L-k.
Lau’remberg, Johann Willmsen, tysk satirdiktare och
matematiker, f. 1590 i Rostock, d. 1658 i Sorö, blef
1618 professor i poesi i Rostock och kallades 1623
till professor i matematik vid riddar-akadernien
i Sorö. Utom matematiska skrifter författade L. en
geografi öfver Grekland, Grczcia anliqua (utg. af
Pufendorf, 1660), åtskilliga latinska dikter, bland
hvilka de märkligaste äro Salyra elegantissima och
Daphnorini querimonia (utg. tillsammans 1680),
mytologiska hofkomedier på högtyska samt fyra
platttyska satirer (1652; samtidigt på danska, utg. al
J. Paludan 1889-90), utgifna i många uppl. under
titeln Veer olde beröhmede schertzgedichte. Dessa
med saft och kraft skrifna, folkliga och ofta
något grofkorniga satirer ha tjänat Holberg till
mönster. L. vänder sig i dem mot den "alamodiska"
härm-ningen af franska dräkter och seder samt af
sydeuropeisk poesi. Se arbeten af Latcudorf (1875),
Braune (1880), L. Daae (1884) och Weimer (1900).
Laurén, Ludvig Leonard, finsk skolman, f. 13 maj 1824
i Vasa, d. där 7 maj 1884, blef 1841 student, 1850
lärare i franska språket vid högre elementarskolan
och gymnasiet i Vasa, 1867 lektor i teologi och 1876,
då gymnasiet ombildades till ly-ceum, rektor för
detsamma. L. utgaf några och femtio större och mindre
arbeten af pedagogiskt, folkligt eller skönlitterärt
innehåll. Bland hans skönlitterära arbeten må nämnas
ett dikthäfte Humlor, En julberättelse och Doftlösa
blomster (en samling af 234 sonetter; 1883). I Minnen
från skolan och universitetet (1877) skildrade han
med varm känsla de personligheter, med hvilka han
under tidigare år kommit i beröring. Han lämnade
äfven en stor mängd bidrag till tidningspressen
och utgaf själf "Vasabladet" 1863-71 och 1877-80.
M. G. s.
Laurens [Iå;r9ns], stad i nordamerikanska
staten Syd-Carolina, vid Little river. 4,029
inv. (1900). Bomullshandel.
Laurens [lånens]. 1. Henry L., nordamerikansk
politiker, f. 1724 i Charleston, Syd-Carolina,
d. där 1792, tillhörde en från Frankrike utvandrad
hu-genottsläkt, var vid oafhängighetskrigets
utbrott köpman, valdes 1776 till vicepresident
i Syd-Carolina och till ett af dess ombud i den
kontinentala kongressen samt var dennas president
nov. 1777-dec. 1778. L. sändes 1779 i en diplomatisk
mission till Holland, men hans fartyg uppfångades af
en brittisk fregatt, och hans papper, hvilka röjde
ledande holländares afsikt att med de upproriska
koloniorna afsluta en handelstraktat, föranledde en
konflikt mellan England och Holland, som utmynnade
i en engelsk krigsförklaring. L. insattes i Tower,
där han blef illa behandlad, och utväxlades 1781 mot
lord Cornwallis,
hvarefter han jämte Franklin och Jay förde
fredsunderhandlingarna i Paris och där undertecknade
fredspreliminärerna, 30 nov. 1782. Enligt
testamen-tariskt förordnande af L. brändes hans lik,
den första likbränningen i Förenta staterna.
2. John L., den föregåendes son, krigare,
f. omkr. 1756 i Syd-Carolina, uppfostrades i England,
men återvände vid oafhängighetskrigets utbrott, blef
adjutant och sekreterare åt Washington och visade
prof på lysande tapperhet i en mängd drabbningar,
bl. a. vid Germantown (4 okt. 1777), där han blef
svårt sårad. Af Washington sändes L. 1781 till
franska hofvet för att där utverka subsidier,
återvände i aug. efter välförrättadt ärende till
armén, utmärkte sig vid belägringen af Yorktown
s. å. och stupade under striderna utanför Charleston
vid Co-m-bahee Ferry 27 aug. 1782. För sin tapperhet
och ridderlighet plägade L. kallas "revolutionens
Bayard". Hans korrespondens, med biografi, utgafs af
W. G. Simms 1867. 1-2. V. S-g.
Laurens [låra’], Jules Joseph Augustin, fransk
målare och litograf, f. 1825, d. 1901, lärjunge
af Delaroche, är känd genom målningar i olja och
akvarell från Persien och Turkiet samt äfven genom
bilder från Frankrike, England och Italien. Han var
äfven etsare och litograf och har på dessa områden
utfört såväl egna kompositioner som efterbildat
moderna mästares arbeten. L. är representerad i
Luxembourggalleriet och i flera andra franska
museer. Se monografi af L. H. Labandc (1910).
G-gN.
Laurens para’], franska målare.
1. Jean Paul L., f. 1838 i Fourquevaux
(dep. Haute-Garonnc), biträdde i sin ungdom
kringresande målare, som dekorerade landskyrkor,
fick sedan studera i Toulouse och därefter i Paris
hos Cogniet, uppträdde med historiska och religiösa
kompositioner, såsom Catos död (1863), Ti-berius’
död (1864), Kristus och dödens ängel, Hcsekiels
syn m. il. Med Hertigens af Eng-hien afrättning
(1872) slog han in på det område, som en tid framåt
karakteriserade hans konstnärskap. Han behandlade
med förkärlek historiska motiv, som skildrade
död och förgängelse i ett sträft realistiskt
framställningssätt och ofta nog med gripande och
uppskakande styrka i det psykologiska innehållet. Hans
mest betydande verk af denna art äro Robert den
frommes bannlysning (1875, Luxembourgmuseet),
Interdiktet (liken, som ej be-grafvas, utanför den
tillbommade kyrkan, s. å.), Frans af Borghia inför
Isabellas af Portugal lik (1876) och Österrikiska
generalstaben samlad kring general Marceaus lik (1877,
vann hedersmedaljen och blef det mest populära af
L:s arbeten). Befrielsen af de inmurade i Carcassonne
(1879, Luxembourg) är en historisk framställning af
allvarlig hållning. Flera bibliska ämnen (Dammen i
Belesda, 1874, o. a.) falla inom detta skede. Ytterst
alstringskraftig, har L. alltsedan behandlat mycket
olikartade äm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
