- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
1415-1416

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - La Vallière, Louise Françoise de La Baume le Blanc, hertiginna de - Laval-Montmorency, François Xavier - Lavaluniversitetet. Se Laval-Montmorency - Lavandula - Lavanduloideæ - Lavant - Lavantalalperna. Se Lavant - Lavaström - Lavater, Johann Kaspar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1415

Laval-Montmorency-Lavater

1416

La Baume le Blanc, hertiginna de L., franske konungen
Ludvig XIV:s älskarinna, f. 1644, d. 1710, började
som hoffröken hos konungens svägerska, hertiginnan af
Orleans, 1661 träda i kärleksförhållande till den unge
konungen, för hvilken hon fattade verklig beundran
och oegennyttig tillgifvenhct. Hon blef moder till
fyra barn, af hvilka två hunno mogen ålder, Marie
Anne de Bourbon, Madcmoiselle de Blois (f. 1666),
sedermera förmäld med prinsen af Conti, och gref-ven
af Vermandois (f. 1667, d. 1683). Konungen öfverhopade
henne med egodelar, gaf henne (1667) titel hertiginna
de la Yalliére och erkände lagligen hennes barn som
sina. Den offentlighet, som gafs hennes felsteg,
skall ha höljt henne med blygsel, och två gånger
(1670-71) sökte hon genom flykt inom klostermurarna
göra ett slut på förbindelsen, men återfördes af sin
älskare till hofvct. Emellertid fick hon ett par år
dela konungens ynnest med markisinnan de Montespan,
drog sig 1674 undan till ett kloster och tog 1675
slöjan i karmelitklostret i Fau-bourg S:t Jacques,
där hon som Louise de la Misé-rieordo tillbragtc sina
återstående dagar under stränga botöfningar. Hon
ansågs vara författarinna till Reflexions sur la
miséricorde de Dieu (1680; senasto uppl. 1860) och
efterlämnade Letlres (1767).

Laval-Montmorency [mämåräsl], Francois X a v i
e r de, Canadas förste romersk-katolske biskop,
f. 30 apr. 1623 i Laval i Frankrike, cl. 6 maj 1708
i Quobec, prästvigdes 1646, blef 1658 utsedd till
apostolisk vikarie i Quebec och anlände till Canada
i juni 1659. Där organiserade han den katolska
kyrkoförvaltningen, upprättade 1663 ett seminarium
i Quebec, bekämpade rusdryckernas inträngande bland
indianerna och gjorde försök med skolor för indianska
barn. Quebec blef 1670 ett särskildt stift med L. som
biskop. Bruten till hälsan, nedlade L. sitt ämbete
1683 och återvände till Frankrike 1684, men 1688 reste
han ånyo ut till Canada och tillbragte sina sista år
som privatman, men med stort personligt inflytande,
i seminariet i Quebec. L. vördas af Canadas katoliker
som helgon, och fråga har varit om att söka utverka
hans kano-nisering. Efter honom är det katolska, 1852
upprättade Lavaluniversitetet i Quebec uppkalladt.
V. S-g. Lavaluniversitetet. Se
Laval-Montmorency. Lavarndula, bot. Se
Lavendel. Lavanduloidese, bol. Se L a b i a t
se. Lava:nt, biflod till Drave (fr. v.), börjar
på Zir-bitzkogel (2,397 m.) i Steiermark, flyter
i sydöstlig riktning in i Kärnten och förenar
sig med Drave vid köpingen Lavamund. Längd 70
km. Bergen på ömse sidor af Lavant-dalen kallas
Lavantal-alperna och nå sin största höjd i Koralpe
(2,141 m.) ö. om dalen. - Den i Marburg residerande
furstbiskopen bär titeln furstbiskop af Lavant. J-
F. N-Lavantälalperna. Se L a v a n t.

Lavantalboskapen tillhör de enfärgadt gula
nötkreatursraserna i österrikiska alperna (se Lavant)
samt förekommer i nordöstra hörnet af Kärnten och dess
närmaste grannskap. Rasen är lämplig till arbete och
gödning, men dålig mjölkars. Lefvande vikten cirka 460
kg. H. F.

Lavaström. Se Lava.

Lavater [lä’fater 1. lafä’ter], Johann K a s-p
a r, schweizisk fysionomist och författare af
uppbyggelseskrifter, f. 15 nov. 1741 i Ztirich,
d. där 2 jan. 1801, greps redan som ung af en
asketisk-mystisk riktning, som vardt hans lifs
bestämmande inflytande. Han gjorde sig först bekant
genom det modiga uppträdandet mot en tyrannisk
landt-fogde, företog sedan en långvarig resa till
prästen Spalding för att utbilda sig till själasörjare
och knöt därunder vänskapsförbindelser med många
af Tysklands förnämsta män. 1762 prästvigdes han,
innehade därefter åtskilliga prästsysslor i Zttrich
och vardt 1786 kyrkoherde vid Peterskyrkan där. När
1798 kantonförfattningen störtades och fransmännen
ryckte in i Schweiz, uppträdde L. med stor patriotisk
djärfhet mot deras våldsdåd. Då Masséna 26 sept. 1799
intog Ztirich, erhöll L., som på gatan lämnade hjälp
åt de sårade, af en förrädisk fransk kula ett sår,
som lade honom efter svåra lidanden i graf ven. -
L. var en af sturm-und-drangtidcns egendomligaste män,
en natur full af motsatser. Med den mest obundna
fantasi förenade han djup känsla, egde flödande
vältalighet och poetisk ingifvelse, var rik på
idéer och skarp iakttagare", en religiös svärmare
och utomordentligt verksam omvändelsepredikant och
själasörjare - hans b ref växling lär ha varit mera
omfattande än någon tysks efter Luther -, i umgänget
högeligen tolerant och mottaglig för allt nytt och
ädelt, from i sin tro och uppoffrande för nästan,
men föga samvetsgrann i valet af sina medel. Hans
apostoliskt älskvärda väsen tillvann honom beundran
och vänskap af så utmärkta män som Herder och Goethe
(i dennes yngre år). - L. egde stor förmåga att
göra karaktärsanalyser och uppsöktes på alla håll
af hjälp- och tröstbehöfvande; han sammanhänger med
sturm-und-drangtidens allmänna sträfvan, särskildt
genom sitt intresse för själfrannsakan och studium
af själsstämningar och kriser (se t. ex. Geheimes
tagebuch von einem beobachler seiner selbst, 1772
-73) samt genom sin opposition mot rationalismen och
"upplysningen". L:s varmt pietistiska nitälskan för
en kristendom i lif och anda (gentemot rationalismen)
ledde honom alltmer in på en grumlig mystiks afvägar,
så att han lät dåra sig af tidens mest beryktade
fantaster och undergörare samt hemföll åt ett
vekligt, hälft vidskepligt fromleri. Också riktade
Lichtenberg, Musäus m. fl. en skarp kritik mot hans
öfverdriftcr. L:s ryktbaraste arbete, Physiognomische
frac/mente zur bcförrleruna der menschcnkcnnlniss un
d mcnschenUebe (1775-78), innehåller värdefulla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:52:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbo/0744.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free