Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lavater, Johann Kaspar - Lavater, Louis, pseudonym för L. A. Spach - Lavatera - Lavaur - Lavedan, Henri Léon Émile - Lave Gudmundssön - La Véla - Laveleye, Émile Louis Victor, baron de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1417
Lavater-Laveleye
1418
aningar om mycket, som vetenskapen sedan sökt
på analysens väg utröna. Om arbetets syfte och
brister se Fysionomi k. Skrifvet i L:s vanliga,
hälft poetiska, ömsevis känslosamma och kraftiga,
ofta hänförande stil, skaffade det honom öfver hela
Europa beundrare inom olika stånd och åldrar. Till
detsamma bidrogo bl. a. Goethe och Herder; den förre
har i "Dichtung und wahrheit" på ett oöfver-träffligt
sätt skildrat L. Som skald vann han många hjärtan
med sina naivt folkliga Schweizerlieder (1767; flera
uppl.), som länge lefvat på schweizarnas läppar, och
200 Christliche Heder (1776-80). I sina misslyckade
hexametriska epos Jesus Messias öder die zukunft des
Herrn (24 sånger, 1780) och Jesus Messias öder die
evangelien und apostel-geschichte in gesängen (4 bd,
1783-86) efterliknade han Klopstocks "Messias". Bland
andra uppbyggelse-skrifter af L. må nämnas Aiissichten
in die ewigkeit (4 bd, 1768-78), Pontius Pilatus
(4 bd, 1782-85) och Handbibliotek fur freunde
(24 bd, 1790-94). Utdrag af hans skrifter ha ofta
öfversatts till svenska. L:s Vermischte schriften
utkommo 1774-81, Nach-gelassene schriften 1801-02,
Sämmtliche icerke i 6 bd 1834-38, Ausgewählte
schriften i 9 bd 1841 -45. L:s brefväxling med
kejsarinnan af Ryssland utgafs 1858, den med Hamann i
"Altpreussische monatsschrift" 1894. Se arbeten om
L. af Gessner 1802, Muncker 1883, Haug 1894-97, Funck,
"Goethe und L. "(1901),och Petersen 1903. (R-nB.)
Lavater, Louis, pseudonym för L. A. S p a c h.
Lavatéra L., bot., släkte af örter inom
fam. Mak-acece, afd. Malvece. Bland de 20,
hufvudsakligen i Medelhafsområdet förekommande
arterna tillhör blott en, L. thuringiaca L.,
poppelros, Sverige. Denna är en tämligen stor,
gråluden ört med handflikade blad och stora ljusröda
eller hvita blommor med sambladigt, treklufvet
ytterfoder. Denna art är i Sverige urspr, odlad och
sedermera förvildad. L, trimcstris L. odlas ofta som
prydnadsväxt i våra trädgårdar; äfven den busk-eller
trädartade L. arborea odlas som prydnadsväxt.
O. T. S. (G^L-m.)
Lavaur [lavar], stad i franska dep. Tam
(Lan-guedoc), vid Agout, en biflod till
Tarn. 4,273 inv. (1901; som kommun 6,535
inv.). Silkesodling och sidenväfverier. L. var
albigenscrnas starkaste fästning och intoes 1211
af Simon af Montfort. Biskopssäte 1317-1801.
(J. F. N.)
Lavedan [lavdä’], Henri Leon Emil e, fransk
författare, f. 1859 i Orleans, son till den som
tidningsman och politiker ganska bemärkte Hubert Leon
L. (f. 1826, d. 1904), studerade i Paris och gjorde
sig tidigt känd genom satiriska, ofta dialogiserade
skisser ur det moderna hufvud- j stadslifvet, framför
allt den högre societetcn och bulevardpubliken. Han
medarbetade i ett flertal tidningar, bl. a. "Echo
de Paris", "Figaro" och "Gil Bias", och dessa hans
tidningsbidrag jämte några romaner utgöra hans
litterära bagage under den första perioden af hans
författarskap (Mam’zelle Vertu 1885, Lydie 1887,
Inconsolables 1888, Sir e s. å., Pelites fetes 1890,
m. fl.). Snart började han emellertid använda sin
dialogkonst på större uppgifter och författa dramer,
af hvilka den första, komedien Une famille (1890,
på Théåtre francais) af Franska akad. belönades
med Thoiracska priset. Hans nästa lustspel, Les
descendents, som skildrar
kontrasten mellan adelsfamiljernas nutida förfall
och lysande minnen, ratades af Théåtre franc-ais’
läs-kommitté, men hade under titeln Le prince d’Aurec
1892 stor framgång pri Yaudevilleteatern. Dess
fortsättning, Les deux noblesses (s. å.), den
likaledes skarpt satiriska Le nouveau jeu (.1893),
Viveur.s (1895), Catherine (1897), Les Medias (1901),
Le marquis de Priola (1902) och Le duel (1905)
ha endast ökat L:s rykte som kvick och obarmhärtig
skildrare af dumheten och obetydligheten hos den
rika och förnäma, snobbiga värld, som han från
början visade så stor förmåga att genomskåda. Till
hans senare verk höra vidare C’est servi (1904),
Le bon temps (1906), Bon an, mal an (1908), La vie
courante (1909) och Le gout de vice (1911, på Comédie
francaisc). 1898 invaldes han i Franska akad. efter
Meilhac. &-n B.
Lave Gudmundsson, dansk adelsman, tillhörde 1250
hertig Abels af Slcsvig hird och utförde mordet på
dennes broder, konung Erik Plogpcnning, mot hvilken
han sedan någon tid hyst bitter fiendskap. 1252,
då Abel var död, flydde L. till Kiel, där han kort
därefter blef dödad af en holsteinare, med hvilken
han kommit i strid vid tärningspelet. E. Ehg.
La Vela, hamn. Se C or o 2.
Laveleye [lavlä], E m i l e Louis Victor, baron
de, belgisk nationalekonom och publicist, f. 1822,
d. 1892, debuterade som nationalekonomisk författare
1857 med Études historiques et critiques sur le
principe et les conséquences de la li-berté du
commerce in-ternational, i hvilket han gjorde
vissa för den tiden nya och vägande invändningar
mot manchesterskolan. 1864 , utnämndes L. till
professor i nationaleko- ’ nomi vid universitetet
i Liége, kallades 1869 till korresp. medlem af
Franska institutet och 1872 till medlem af belgiska
vet. akad. samt utnämndes till hedersdoktor vid
flera universitet. Kort före sin död erhöll han
baron-värdighet. L. utvecklade en beundransvärdt
rikhaltig produktion som skriftställare på skilda
områden, såsom - utom nationalekonomiens och
socialpolitikens - språkvetenskapens och historiens,
stats-och rättsvetenskapernas samt reseskildringens
fält, hvarjämte han flitigt berörde religiösa,
filosofiska, moraliska, litterära samt aktuella in-
och utrikespolitiska ämnen. Utrustad med en sällsynt
förmåga af genomskinlig och glansfull framställning,
blef han framför allt mönstret för en essayist. Bland
hans utgifna arbeten märkas Mémoire sur la langue
et la littérature provencales (1844), Histoire des
rois francs (1847), L’enseir/nement obligatoire (1859;
"Vår tids folkundervisning", 1867), La question de Vor
(1860), Essai sur Véconornie rurale de la Belgique
(1863; 2:a uppl., 1875; "Åkerbruket i Belgien",
1875), Études d’économie rurale; la Néerlande (1864;
"Nederländernas åkerbruk", 1866), Le marché monétaire
et ses crises depuis cinquante ans (1865), La Prusse
et VAutriche depuis Sadowa (2 bd, 1870),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
