- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
1451-1452

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Laxsläktet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1451

Laxsläktet

1452

orsakas ej blott af rommens och mjölkens starka
tillväxt, utan hos lax, som tränger långt upp i
floderna, äfven genom den kraftansträngning, som
erfordras för framkomsten förbi fall och forsar. Laxen
kan härvid hoppa uppför fall af 3 m. höjd, ja den

Fig. 2. Hoppande lax. Efter fotografi.

gör ända till 5 m. höga hopp (fig. 2). Leken
försiggår på senhösten (från midten af okt. till
jan.) på bottnen af grus eller mindre sten i grundt,
med tämligen stark fart strömmande vatten. Genom
laxens, företrädesvis honans, rörelser på
lekplatserna vid leken bildas där gropar (laxgropar)
i grusbottnen. Vanligt är, att rommen lägges i sådana
gropar och där befruktas af hannarna. Laxrommen växlar
till storleken efter fiskens storlek och är omkr. 5-6
mm. i genomskärning, mer eller mindre mörk, gulröd,
nästan genomskinlig. De mogna romsäckarna utgöra
20-25 proc. af hela fiskens vikt. Tiden för laxrommens
utkläckning är hufvudsakligast beroende på vattnets
värmegrad. Uteiälfvarna erfordrar utkläck-ningen i
Sverige 4 till 5 månader. Den nykläckta laxungen är
15-20 mm. lång och har under bukenen stor gul- (eller
ägg-)säck, hvaraf den under de första 5-6 veckorna af
sitt lif, hvilka den tillbringar gömd mellan stenarna
på bottnen, hämtar sin näring (se fig. 3). Denna
utgöres, under det laxynglet eller unglaxen vistas
i älfven, så godt som uteslutande af små kräftdjur,
myggor och andra insekter, som nedfalla på vattnet,
samt i vattnet förekommande insektlarver. Samtliga
laxarters ungar ha större och mindre, runda eller
aflånga tvärfläckar längs sidorna. De kallas under
denna tid och innan de utvandrat till hafvet stirr
(engelsmännens parr). Efter P/2-2 eller stundom först
efter 3 års förlopp antager stirren tämligen hastigt
flyttningsdräkten, fjällen bli silfver-blanka, och
do mörka fläckarna försvinna mer eller mindre. Den är
då omkr. 15 cm. lång och ger sig nu till hafs. Redan
före denna tid och medan de ännu bära stirrdräkten
äro hannarna ej sällan fortplantningsdugliga, hvarför
man, ända tills Shaw i slutet på 1830-talet genom
experiment bevisade, att "the parr" öfvergick till
smolt (laxyngel), ansåg

den förra vara en särskild laxart (S. salmulus) och
"the smolt" det på vintern kläckta laxynglet. Sedan
laxen kommit till hafs, öfvergår den småningom till
"unglax", sådan denna för första gången uppstiger i
älfven (engelsmännens grilse). Laxar af omkr. 15

Fig. 3. Laxyngel; A strax efter kläckningen,
med stor gulsäck, B vid en månads ålder, C efter
gulsäckens förtäring. Strecken ofvanför bilderna
ange ungefärliga naturliga längden.

till omkr. 50 cm. längd, hvilka första gången vistas
i hafvet, ha jämförelsevis sällan fångats. Att de
där mycket hastigt tilltaga i vikt, har man dock
visat genom att märka utvandrande laxar. Emellertid
äro förhållandena i detta fall mycket växlande,
och någon säker ledning af vikten för bestämmande
af laxens ålder har man icke. Efter slutad lek
i sött vatten drager laxen sig åter till hafs;
men många, synnerligast äldre, laxhannar dö under
det utmattade tillstånd, hvari de råkat genom
långvarig fasta och strider med rivaler. Enligt
vid Rhen gjorda iakttagelser komma åtskilliga
laxar (s. k. winterlachse) upp för älfven redan
ett år före leken och kvarstanna där till efter
densamma. Ofta leker laxen icke hvarje år. I älfvarna
förtär den litet föda, hvaremot den i hafvet är
en glupsk roffisk, som lefver af sill, tobis och
andra fiskarter, ingalunda, såsom man påstått,
hufvudsakligen af krusta-céer. Att laxköttets
röda färg, såsom äfven antagits, skulle härröra
af förtärande af sistnämnda slags föda är icke
sannolikt. Om laxens utbredning se Laxfiske.

Laxöringen (S. trutta-, fig. 4) innefattar samtliga
öfriga inhemska former af de egentliga laxarnas
grupp. Gälräfständerna på främsta gälbågen äro 12-17,
och bredden mellan ögonen är mindre än stjärtens
minsta höjd, som är större i förhållande till
hufvudets längd än hos blanklaxen, öfver-käksbenet
räcker bortom ögats bakkant. Mellan fettfenan och
sidolinjen räknas i sned riktning 14 eller flera
rader af fjäll. Stjärtfenan är mindre klufven, hos
äldre tvär eller konvex. Laxöringarna, ehuru mycket
varierande i fråga om färgen, skiljas vidare från
blanklaxarna genom flera svarta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:28:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbo/0762.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free