- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
1457-1458

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Laxå. 2. Bruksegendom i Örebro län - Laxå-Röfors järnväg - Laxön - Laxöringen - Laya. 1. Jean Louis L. - Layamon - Layard, sir Austen Henry - Laynez l. Lainez, Jacobo

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inköptes af Laxå bolag 1899. sedan större delen af
skogarna 1893 blifvit försåld till staten. Sedan
egendomen en tid innehafts af medlemmar af ätten
Falkenberg, var den 1781-1815 i Arfwedsonska släktens
ego och tillhörde 1815-68 brukspatron Georg Camitz
och 1868-72 hans arfvingar samt förvärfvades 1873 af
Bofors bruk. - Aspa (se d. o.) bruksegendom inköptes
af Laxåbolaget 1900. Äfven Karlsdals bruksegendom
i Karlskoga bergslag har (1886-1905) tillhört Laxå
bruks a.-b.

Laxå–Röfors järnväg (sign. L. R. J.), normalspårig
(1,435 m.), tillhörig och med egna medel byggd af
Laxå bruks aktiebolag, är 6,4 km. lång och belägen
inom Örebro län samt omfattar de på ömse sidor om
Västra stambanan liggande sträckorna hufvudlinjen
Laxå–Röfors, 5,4 km., i sydlig och sidospåret Laxå
valsverk–Oxhult, 1 km., i nordvästlig riktning från
Laxå statsbanestation. Järnvägen, som är upplåten
endast för godstrafik, erhöll koncession 12 sept. 1884
och öppnades för trafik 1886. Vid 1910 års slut
uppgick bokförda byggnadskostnaden till 139,790 kr.,
hvaraf för rullande materiel, som då utgjordes
af 1 lokomotiv och 1 öppen godsvagn, 31,446 kr.
A. d’A.

Laxön, ö i Dalälfven invid Älfkarlebyfallet
och tillhörande Älfkarleby kungsgård. För
Svea ingenjörkår, som sedan 1880 haft årliga
broslagnings- m. fl. öfningar vid Älfkarleby, är ett
öfningsetablissemang uppfördt å L., som medelst en af
kåren byggd bro satts i förbindelse med fastlandet.
L. W:son M.

Laxöringen, zool. Se Laxsläktet, sp. 1452 -53.

Laya [läja’]. 1. Jean Louis L., fransk dramatiker,
f. 1761, d. 1833 som professor i litteraturhistoria
vid Faculté des lettres i Paris, väckte uppseende
med sorgespelet Jean Calas (1789; ett anfall på
intoleransen) och det djärfva, mot skräckväldets
män riktade L’ami des lois (1793), hvars uppförande
undertrycktes af Paris’ kommunalstyrelse, men
åter tilläts genom konventets beslut. L. skref
dessutom bl. a. dramen Falkland (1798; "Falkland
eller samvetet", 1823), i hvars hufvudroll Talma
glänste. L:s Oenvres utgåfvos 1833, i 5 bd. - 2. Leon
L., den föregåendes son, dramatiker, f. 1810, d. genom
själfmord 1872, var en flitig komediförfattare, hvars
pjäser gjorde lycka genom klar och liflig dialog. Här
må nämnas Emma (1844; "Emma eller skyddsengeln",
1846), Les coeurs d’or (1854; "Kärlek och egoism",
s. å.), Les jeunes gens (1854; "Ungt folk", 1868) samt
framför alla Le duc Job (1859; "Hertig Job". 1866).

Layamon [lajemån], fornengelsk skald, lefde omkr. 1200
och var präst i Ernley-on-Severn (nu Arnley) i
Worcestershire. Han fullbordade i slutet af 1100-
eller början af 1200-talet en allittererad öfv. af
Robert Waces krönika "Brut d’Angleterre", hvilken
med L:s tillägg blef mera än dubbelt omfångsrik,
så att den växte till 32,250 vers. I detta dyrbara
minnesmärke af den gamla sydengelska dialekten
förekomma endast ytterst få latinska och franska
ord. "L:s krönika" utgafs f. f. g. 1847, i 3 bd, af
Fr. Madden. Jfr Imelmann, "Versuche über L:s quellen"
(1906).

Layard [lei-əd], sir Austen Henry, engelsk
arkeolog, politiker och diplomat, f. 5 mars 1817 i
Paris, d. 5 juli 1894 i London, tillhörde en till
England invandrad fransk
(hugenott-)släkt. L. öfvergaf vid 22 års ålder
juridiken och företog s. å. (1839) en resa genom
Asien med Ceylon till mål. Han kom emellertid
ej längre än till Persien. På hemvägen stannade
han i Mosul, där han tog kännedom om de då af
den franske konsuln Botta påbörjade gräfningarna
i Khorsabad några km. n. ö. om själfva Ninive. I
Konstantinopel fann han 1842 en beskyddare i den för
arkeologi lifligt intresserade engelske ambassadören
Stratford Canning. På uppdrag och bekostnad af denne
verkställde L. 1845–46 arkeologiska gräfningar i
Nimrūd (det gamla Kalḫu, Bibelns Kelah), beläget
15 km. s. ö. om Ninive, samt framgräfde där flera
assyriska konungapalats. Han fortsatte gräfningarna
1846 för British museums räkning samt påbörjade äfven
gräfningar i själfva Ninive (det nuv. Kujundjik)
och i den gamla hufvudstaden Aššur. Resultaten
offentliggjorde han i Nineveh and its remains (2
bd, 1848–49), som väckte ofantlig uppmärksamhet och
förskaffade honom juris doktorsgrad i Oxford. Som
engelsk attaché i Konstantinopel 1849–51 öfvervakade
han de fortsatta gräfningarna i Ninive, dåmera
ledda af Rawlinson. Efter 1851 egnade han sig åt
politiken, var 1852–57 och 1860–69 (liberal) led. af
underhuset, 1852 och 1861–66 understatssekreterare
i utrikesdepartementet och 1868–69 minister för
offentliga arbeten. Han blef 1869 envoyé i Madrid
och var 1877–80 ambassadör i Konstantinopel,
hvarunder han 4 juni 1878 afslöt fördraget om
Cypern. Skrifter: A popular account of discoveries
at Nineveh
(1851; sv. öfv. 1852–53), Discoveries
in the ruins of Nineveh and Babylon
(1853), The
monuments of Nineveh
(s. å.), Nineveh and Babylon
(1867), Early adventures in Persia, Susiana and
Babylonia
(1887) samt arbeten i konsthistoria
och rörande hugenotternas öden. W. N. Bruce
utgaf 1903 i 2 bd L:s själfbiografi och bref. Se
vidare Assyrien, Babylonien och Kilskrift.
D. M.

Laynez [la’jneth] 1. Lainez, Jacobo,
spansk jesuit, f. 1512, d. 1565 i Rom, bedref
med stor framgång humanistiska, filosofiska och
teologiska studier vid flera högskolor. I Paris slöt
han sig nära till Loyola och var en af de sju,
som 1534 i Paris bildade den sammanslutning, ur
hvilken jesuitorden växte fram. Senare verkade han
som missionär i Italien och teolog i Rom, utsågs till
påflig teolog vid konsiliet i Trident och spelade där
en framstående roll genom sin stora lärdom. 1552 blef

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:52:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbo/0765.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free