- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
33-34

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefverskrumpning ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

slaget höra kungörelser om riksdagsmanna- och
stadsfullmäktigval, om inskrifning af värnpliktige,
om vissa exekutiva auktioner, offentlig stämning
i konkurs, utdrag ur handels-, aktiebolags-,
förenings- och försäkrings-registren m. m.;
till senare slaget bl. a. kungörelse, att arf
tillfallit svensk man, som uppehåller sig å okänd
ort, eller att fartyg, skeppsvrak in. m., bärgats,
vidare stämning å utrikes faren svarande part samt
kallelse å bortkommen person, hvars anhöriga önska
få honom förklarad död. Införandet i tidningarna
ombesörjes än af vederbörande myndighet, än af
den enskilde, hvars rätt är i fråga, och skall i
vissa tillfällen ega rum tre gånger, oftast med
bestämda mellantider. Vid sidan om andra, i äldre
lagstadganden vanligen påbjudna kungörelsemetoder
(såsom uppläsande från predikstolen, anslag å
rättens dörr o. s. v.) har åt tidningsannonserna
efter hand gifvits allt allmännare användning. De
betungande kostnaderna för de legala annonserna
äfvensom det oregelmässiga i de därom gällande
föreskrifterna föranledde emellertid riksdagen 1895
att hos K. M:t begära utredning "om och i hvilka
fall inskränkning i den genom lag och författningar
stadgade legala annonseringen må ega rum". K. M:t
fann dock ej skäl att efterkomma denna begäran.
C. G. Bj.

Legal bevisteori, jur. Se Indicier. - Legal
fattigvård
. Se Fattigvård, sp. 1441.

Legalisera. Se Legal.

Legalister (se Legal), namn på det författningstrogna
partiet i Venezuela under partistrider på 1890-talet.

Legaliter. Se Legal.

Legalitetsprincip. Se Inteckning, sp. 754.

Le Gallienne [le galie’n], Richard, engelsk
författare, f. 20 jan. 1866 i Birkenhead, vardt
1891 litteraturkritiker i tidningen "Star", skref
My ladies’ sonnets (1887), Volumes in folio (1889),
The book bills of Narcissus (1891), English poems
(1892), R. L. Stevenson, and other poems (1895),
ett arbete om George Meredith: some characteristics
(1890, flera uppl.), The religion of a literary man
(1893), Prose fancies (1894 och 1896), romanerna The
quest of the golden girl
(1897) och The romance of
Zion Chapel
(l898), Young lifes (1899), The beautiful
lie of Rome
(1900), The worshipper of the image
(s. å.) och en studie öfver Kipling (s. å.), An old
country house
(1902), If I were god (s. å.), Painted
shadows
(1904), Little dinners with the Sphinx (1907)
och öfvers. från Omar Khayyam (1897) och Hafiz
(1903). Sedan 1902 är L. bosatt i New York. L:s
diktning är ojämn: stämningsfulla och skarpsinniga
ting stå vid sidan af konstlade och journalistiska.

Legalservitut, jur., lagstadgade begränsningar af en
egares rådighet öfver sin fasta egendom, till förmån
för det allmänna eller för innehafvare af angränsande
fastigheter, exempelvis byggnadsstadgans förbud
mot att å tomt i stad uppföra byggnad med fönster
vettande mot grannes tomt närmare än tolf m. från
tomtgränsen. Dylika begränsningar motsvaras emellertid
icke af verkliga rättigheter för någon enskild person
och uppfattas därför numera i allmänhet icke som
servitut (jfr d. o.). Svenska lagen om servitut 14
juni 1907 inbegriper icke, lika litet som den nyaste
utländska lagstiftningen, ifrågavarande begränsningar
bland servituten. Däremot omtalas de i franska Code
civil som "servitudes établies par la
loi" (lagstadgade servitut); likaså i en del andra
romanska civillagböcker från 1800-talet. C. G. Bj.

Legal tender [li’gl te’nde], eng., sedlarnas egenskap
af "lagligt betalningsmedel".

Legalteori. Se Konkordat, sp. 767.

Le Gascon [legaskä’], "gaskognaren". Se Bokbinderi,
sp. 944.

Legat (lat. legatus, se d. o.), inom den diplomatiska,
latinska terminologien sändebud med ambassadörs
rang. Med legatus perpetuus, "ständigt sändebud",
förstås ett vid ett hof för längre tid ackrediteradt
sändebud i motsats till diplomat i tillfällig
beskickning. Särskildt nyttjas ordet legat om
påfvens sändebud. Den påfliga sändebudsinstitutionens
historia begynte med Leo I och fick sin utbildning
under Leo IX och Innocentius III. Legaterna delas nu
i legati nati, en blott hedersrang åt ärkebiskoparna
af Gnesen, Köln, Salzburg och Prag, samt legali dati,
som antingen äro biskopar med fast ambassadörskap på
en ort (vanligen kallade nuntier) eller kardinaler
med ett tillfälligt speciellt uppdrag. Emedan
kardinalen är medlem af påfvens råd, har en plats
"vid hans sida" (lat. ad latus), men genom en sådan
utomordentlig beskickning tillfälligtvis lämnar
denna plats, skickas "från påfvens sida" (lat. a
latere
), benämnes han legatus a latere. Äfven
påfvens ombud inom den forna Kyrkostatens provinser
benämndes legater (se Delegation). Se Friedbergs och
Sägmüllers kyrkorättshandböcker. - Om legaterna
inom det forna romerska riket se Legatus.
Hj.H-t.

Legat (lat. legatum), testamentariskt förordnande,
företrädesvis om visst belopp eller om individuellt
bestämd egendom. Ang. den romerska rättens legat se
Legatum. Jfr Fideikommiss och Testamente.

Legatarie 1. Legatär (lat. legalarius,
fr. légataire), person, som erhållit ett legat
(se d. o.).

Legation (fr. legation, af lat. legatus,
urskickad). 1. En diplomatisk beskickning; en
sådan beskicknings chef och öfriga tjänstemän; en
beskicknings ämbetslokal. Se vidare Beskickning. Om
den 1906 vidtagna genomgripande omorganisationen af
Sveriges diplomatiska representation i utlandet se
Beskickning. (Suppl.) - 2. Benämning på vissa områden
inom den forna Kyrkostaten (se d. o.).

Legationshus, af staten inköpt byggnad till bostad åt
minister och till ämbetsrum för beskickningen. Redan
under 1600-talet hade svenska staten ett hus för
sina kommissarier och beskickningar i Moskva, det
s. k. "svenska hofvet". 1757 inköptes för inredande
af en luthersk kyrka en byggnad i Konstantinopel
(se d. o., sp. 841 och fig’. 13 å pl. II), hvari äfven
svenska beskickningen inrymdes; huset nedbrann 1818,
hvarefter ett nytt uppfördes 1869 - 70. 1900 medgaf
riksdagen, att 510,000 kr. fingo användas för inköp af
det 1879 byggda, 1893 tillbyggda huset med n:r 58 vid
Avenue Marceau i Paris till legationshus (se pl. till
art. Paris): 1904 anslogs till inköp för samma ändamål
af det 1896-97 uppförda huset med n:r 25 Calle Zurbano
i Madrid (se plansch till art. Madrid) 228,000 kr.,
och 1906 beviljade riksdagen 175,000 kr. för inköp
och ombyggnad af huset n:r 27 Incognitogate (uppfördt
1872) i Kristiania (se d. o., pl. II, fig. 11). I de
ofvan nämnda städerna åtnjuter ministern intet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:17 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free