- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
45-46

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leges ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

45

Legislativ-Legitimister

46

malistisk - så fick t. ex. icke ett enda ord ändras i
formeln -, ha blifvit utbytt mot formularproces-sen,
som hade sitt namn af formulce, d. v. s. ett
slags instruktion, som pretorn gaf domarna. Af
legis acliones omtalas 5 slag. De vanligaste
voro sacramento, som bestod i nedsättande af en
penningsumma, hvilken den tappande parten förlorade,
och per manus injectionem, då en fordringsegare
till betecknande af sin rättighet mot gäldenären
vid stämningen lade handen på dennes person. Om
Iccjis-aclio per condictionem se K o n d i k t i o
n. R- Tdh.

Legislativ (fr. législalif, af lat. léfjis lälio,
lagstiftning), lagstiftande. - Legislatur,
lagstiftningsmaktens innehafvare; lagstiftande
församling, representation. - Legislaturperiod. Se
Lagstiftningsperiod.

Legislative council [le’djislotiv käVnsl], eng. Se
Kronkolonier, sp. 22.

Legislatur. Se Legislativ.

Legi’st (lat. legisla, af lex, lag) kallades under
medeltiden den jurist eller lärare, som befattade
sig blott med den romerska rätten, i motsats
mot d e-kretist 1. kanonist, eom behandlade den
kyrkliga rätten, kanonisk rätt. Se Kanoniska rätten.
I. L.*

Legitim (lat. legiftimus, af lex, lag), laglig, enligt
lag berättigad, särskildt om arfvingar ("äkta" barn)
och i ännu inskränktare mening om tronarf-vingar
(regenter och tronpretendenter). - Legitimation,
styrkande af laglighet, af behörighet (se nedan);
särskildt ock erkännande af utom äktenskap födda
barn som äkta, vare sig genom efterföljande äktenskap
mellan föräldrarna eller på andra sätt. - Legitimera
(fr. légitimer), göra laglig, ge lagligt berättigande,
"erkänna" (om barn). - Legitimera sig, styrka sin
behörighet. I rättegång åligger det käranden bevisa
icke blott sin egen, utan äfven svarandens egenskap
af rätt part i målet, d. v. s. att käranden är den,
som eger göra gällande det framställda anspråket,
och att svaranden är den, mot hvilken detta bör
riktas (legitimation i afseende på saken). Uppträder
en person inför rätta i annans ställe, skall han
styrka, att han är behörig utföra dennes talan
(legitimation i afseende på rättegången). -
Legitimitet (fr. légitimité), laglighet,
lagligt berättigande; äkta börd; en regents eller
tronpretendents lagliga rätt till kronan. Den, som
enligt författningen är berättigad att inneha tronen,
kallas legitim regent, i motsats till usurpatorn. Af
äldre tiders diplomater, särskildt af Talleyrand
på Wienkongressen 1814, tillerkändes endast de
ärftliga furstehusen legitimitet; oinskränktheten
och oföränderligheten af deras makt ("konungadömet
af Guds nåde") upphöjdes till en oomtvistlig princip
(legitimitetsprincipen), enligt hvilken alltså äfven
statsområdet och statsfolket väsentligen bestämdes
af furstehusens arfsrätt till olika områden^
oafsedt dessas inbördes-geografiska, etnografiska
och kulturellt historiska samhörighet. I rak motsats
därtill står den bl. a. af Napoleon III proklamerade
folksuveränitets-principen, som öfverlämnar åt
folken själfva att fritt utse sina statsöfverhufvud,
och nationalitetsprincipen, som låter folkens
organisation till statsfolk bestämmas efter nationell
samhörighet utan afseende på furstehusens arfsrätt
till olika tcrri-torialområden. - L e g i t i m i’s t,
anhängare af

legitimitetsprincipen. Om de franske
legitimisterna se Legitimister.
(Rid.)

Legitima poYtio, lat. Se Laglott.

Legitimation. Se L eg i tim.

Legitimationskort (se Legitim), detsamma som
Identitetskort (se d. o.).

Legitimationspapper, jur., skriftliga eller tryckta
förbindelser att betala en summa penningar eller
återställa ett föremål eller fullgöra någon annan
prestation, med förbehåll af utställaren (gäldenären)
att få betrakta hvilken som helst innehafvare af
förbindelsen som behörig legitimerad att mottaga
den utfästa prestationen, utan att dock någon
rätt att fordra denna prestation tillerkännes
in-nchafvåren. Fordrings&eräJ%ad är den person,
till hvilken förbindelsen utställts. Typiska
legitimationspapper äro våra bankers i
sparkasserörelsen utfärdade motböckcr, i hvilka
bankerna fritaga sig från allt ansvar, i händelse
böckerna skulle komma i främmande persons hand och
af denna begagnas till lyftande af de inncstående
medlen. Äfven sparbankernas motböckcr äro att anse som
legitimationspapper, ehuru deras legitimerande verkan
enligt lag kräfver stödet af vissa af innehafvåren
muntligen lämnade uppgifter ang. motboksegarens
person. Hvarjehanda kontrollmärken, kuponger och
polletter, som förekomma i den allmänna rörelsen,
ha samma betydelse: innchafvaren eger ej obetingadt
fordra att utfå de föremål eller de förmåner,
som af-ses, men utställaren af märkena frigör
sig från sin förbindelse genom att prestera
till innehafva-ren. Legitimationspapperen få
ej förblandas med de löpande skuldebrefven,
om än vissa, likheter förefinnas.
C. G. Bj.

Legitim befruktning, bot. Se Heterostyli.

Legitimera. Se Legitim.

Legitimister [uttalas stundom lejitimi^ter],
fr. légitimistes, politiskt parti i Frankrike. Efter
Julirevolutionen 1830, då konung Karl X af den äldre
bourbonska linjen störtades, och sedan Ludvig Filip
af den yngre bourbonska grenen, linjen Orleans,
valts till konung, kallades de, som förblefvo det
afsätta konungahuset trogna, för legitimister,
d. v. s. anhängare af den legitima monarkien
med Guds nåde. Legitimisterna vägrade att svärja
"usurpatorn" Ludvig Filip trohetsed, och åtskilliga
legitimistiska pärer, bl. a. Chateaubriand, af sade
sig sin pärsvärdighet. Legitimisterna gjorde 1832
ett misslyckadt upprorsförsök i Vendée, men under den
återstående delen af Ludvig Filips regering inskränkte
de sig till att anfalla "usurpatorn" dels i pressen,
dels i deputeradekammaren, där den vältalige Berryer
var deras ledare. Till följd af familjetvister mellan
det fördrifna konungahusets medlemmar söndrades
legi-timisternas parti i flera fraktioner och råkade
i fullkomlig politisk vanmakt. Men 1843 slöto sig de
olika fraktionernas ledare tillsammans för att hylla
den unge grefven af Chambord (se d. o.), Karl X:s
sonson, som Frankrikes legitime konung. Med samma
etikett, som varit rådande vid Ludvig XIV:s hof,
mottog denne i sin bostad vid Belgrave square i London
de legitimistiska notabiliteterna och förklarade,
att han vore beredd att återuppstiga på sina förfäders
tron, men att han icke ville vädja till våldet. Allt
stannade således vid högtidliga försäkringar. Icke
heller sedan februarirevolutionen 1848 bortsopat
julimonarkien, gjorde legitimisterna något allvar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free