Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Legoaftal ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verkställighet och om vräkning utan föregående dom alldeles
särskildt afsetts skola hindra, att det starka
rättsskydd, som lagen beredt nyttjanderättshafvaren,
komme att lända jordegaren till obehörigt
förfång. Förhållandet framträder så mycket skarpare
vid arrendeaftal, som, till skillnad från hvad som
gäller om hyresgäst, det ej tillagts arrendator någon
rätt att tillträda på grund af en dom, som saknar
laga kraft. Liksom mot hyresgäst har för öfrigt
jordegare äfven mot arrendator en retentionsrätt och
det ej blott för legan utan äfven för ogulden utskyld
eller afgift, för hvilken arrendatorn svarar, och för
ersättning, som han skall gälda enligt afträdessyn
eller skriftlig överenskommelse. Retentionsrätten,
gällande i arrendatorns lösören och byggnader å
fastigheten, har emellertid till förutsättning
skriftligt arrendekontrakt och må endast utöfvas,
då arrendatorn skall afträda fastigheten. Har
jordegaren till arrendatorn utlegt inventar för
fastighetens bruk, njuter han för sin därpå grundade
fordran på lega och ersättning jämväl till godo sin
retentionsrätt. Det möter dock äfven här fordran på
skriftlig upplåtelse. Till jordegarens ytterligare
säkerhet tjäna bestämmelserna om förmånsrätt
i Handelsbalken kap. 17 § 6, de i förordningen
om lösöreköp stadgade villkoren för sådan handels
verkan och hvad konkurslagens § 2 mom. 2 innehåller om
rätt att söka person i konkurs på grund af utmätning
eller lösöreköp. Särskilda föreskrifter ha meddelats
om ett med arrendeupplåtelse förbundet utlegande
af inventar i kreatur och redskap, för det fall
att å det utlämnade satts visst värde. Däraf har
nämligen förklarats följa, att arrendatorn har att
under hela arrendetiden hålla inventar af hvartdera
slaget till det mottagnas värde, och att nytt, som
i det mottagnas ställe insättes, utan vidare anses
tillhöra jordegaren. – Tilläggsvis ha de sålunda
gifna förordnandena förklarats skola gälla, äfven
då jord upplåtits att besitta för annat ändamål
än landtbruks bedrifvande, såsom för upplag eller
annat dylikt (s. k. lägenhetsarrende). Det har dock
gjorts åtskilliga undantag. Sålunda står det parterna
fritt att träffa hvad öfverenskommelse som helst om
aftalets bestånd och förty äfven att sluta detsamma
på obestämd tid under ömsesidig uppsägelserätt. Lagens
bestämmelse, att en vanlig arrendator eger att
fjorton dagar före tillträdesdagen (14 mars) få åt
sig upplåten hälften af fastighetens hus, kan ej
åberopas af nyttjanderättshafvaren. Bestämmelserna om
arrenderättens innehåll och gränser, om arrendatorns
skatteansvar och underhållsplikt, om syn, om
jordegares förbättringsskyldighet och arrendators
ersättningsrätt för gjorda förbättringar, om
förhöjning i arrendebelopp på grund af jordförbättring
under arrendetiden och om inventars utlegande ega ej
heller någon tillämplighet. Likaså är händelsen med
stadgandet, att, då arrendatorn öfverger fastigheten
och lämnar den obrukad eller utan vård, jordegaren
genast och således utan föregående uppsägning må
återtaga densamma, hvarförutom jordegarens rätt att
uppsäga aftalet på grund af arrendatorns konkurs
underkastats betydande inskränkningar. – Beträffande
upplåtelse af skogsafverknings-, täkt-, jakt- och
fiskerätt och annan dylik partiell nyttjanderätt
utan besittning ha ej meddelats några bestämmelser
till ordnande af det obligatoriska förhållandet. Lika
litet som det
särskildt behandlade servitutsaftalet äro de
för öfrigt rena nyttjanderättsaftal. De falla
äfven under köpets begrepp och regler. Ännu på
annat sätt kan, i synnerhet vid fast egendom,
upplåtelse af nyttjanderätt förete insatser
från andra kontrakt. Från en sida sedt, är
sålunda upplåtelse af jord mot skyldighet för
nyttjanderättshafvaren (jordtorpare) att utgöra
dagsverken tjänstelega. Rättsförhållandet behandlas
dock såsom arrende. Utgår till ett legohjon delvis
hans lön i en rätt att bruka och taga afkastningen af
en mindre täppa (stattorpare), upphör åter därigenom
icke aftalet att vara ett legohjonsaftal. Då, såsom
fortfarande kan ske, fast egendom öfverlämnas åt en
borgenär till säkerhet för hans fordran, sammanträffa
än vidare pant- och legoaftal. Sedan med den nyare
lagstiftningen rättsförhållandet alltmera upphört att
bereda nämnda slags säkerhet, har man i den juridiska
praxis i allt väsentligt kommit att behandla det som
ett vanligt legoaftal. Jfr Försträckning, Införsel,
Köp, Lösöreköp, Nyttjanderätt, Pant och Tomträtt.
En särskild afart af tjänstelega är arbetsbetinget,
hvarvid aftalet går ut på att genom arbete något
skall försättas i ett visst förändradt skick och
tjänsteprestationerna sålunda endast medelbart
betingas och utfästas. Eljest skulle åter föreligga
tjänstelega i inskränkt bemärkelse. Därvid måste
dock iakttagas, att särskilda regler gälla rörande
legohjon (se d. o.) och stadiga yrkesanställningar
och att man efter mönster af romersk rätt håller inlag
samt sysslomanna- och fullmäktigskap skarpt isär från
tjänstelegan. Något skäl finnes åter icke att, såsom
i den romerska rätten skedde, ytterligare undantaga
alla de fall, i hvilka fråga är om mera intelligenta
prestationer. Föremål för arbetsbeting kan exempelvis
sålunda vara ej allenast en möbels lagande eller en
byggnads uppförande utan äfven en rättegångs vinnande
samt en människas återställande till hälsan eller
bibringande af visst kunskapsmått. Ej heller förlorar
ett aftal egenskapen af tjänstelega, därför att det
icke rör sig om en vanlig dagsverkares prestationer
utan om bistånd af en advokat eller läkare inom
deras kall. – Af arbetsbetingets innehåll följer,
att, såframt arbetstagaren (tillverkaren) skall
ha fullgjort sitt åtagande mot arbetsgifvaren
(beställaren), det skall ha uppnåtts ett visst
resultat genom tjänsteprestationerna, hvaremot vid
tjänstelega det i och för sig ej ligger någon vikt
därpå. Regelrätt ersättas dessutom vid tjänstelega
prestationerna efter tid och har arbetsgifvaren
arbetets ledning i sin hand, hvaremot förhållandet
är motsatt vid arbetsbeting. – Svensk lag saknar för
öfrigt bestämmelser rörande de två aftalen. Hvad
man vid sådant förhållande alltid kan fastställa är,
att de kunna ingås formlöst och att vederlag för
arbetet bör antagas ha varit afsedt. För öfrigt är
man anvisad på att efter läglighet hålla sig till
legohjonsaftalets regler för tjänstelegans del
och för arbetsbetingets åter till hvad som finnes
stadgadt om köp af bestämdt gods. Man kommer sålunda
ock till principer i nära öfverensstämmelse med den
romerska rättens. Detta gäller äfven arbetstagarens
ersättningsrätt, om nedlagdt arbete förfares genom
en olyckshändelse. Vid tjänstelega skall i brist på
annan öfverenskommelse för hvarje fall det förrättade
arbetet fullt godtgöras. Utgör aftalet ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
