Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Legouvé ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till sommaren 1842). Vid samma tid förde han ordet för
studenterna, då de i en adress anropade Kristian VIII
om en fri författning, samt valdes i april 1840 till
"borgerrepresentant" (stadsfullmäktig) i Köpenhamn och
i dec. s. å. till ständerdeputerad. Ett par månader
därefter blef L. af generalfiskalen anklagad med
anledning af ett tal, som han hållit på ett folkmöte
och i hvilket han prisat det konstitutionella systemet
samt gjort spetsiga utfall mot enväldet. Inför
Höjesteret höll han ett lysande försvarstal, men blef
det oaktadt 1842 dömd till tre månaders fängelse –
en händelse, som emellertid förskaffade honom en
utomordentlig folkgunst. I ständerförsamlingen i
Roskilde s. å. uttalade L. sig för allmän värnplikt
samt för Holsteins frånskiljande och uppställde vid
en 28-majfest (årsdagen af ständernas införande)
rent ut "Danmark till Eidern" som politiskt
program. 1843 deltog han i stiftandet af Det
skandinaviske selskab och var till 1849 medlem af
dess styrelse. Under 1845 års nordiska studentmöte
höll han ett glänsande tal i Kristiansborgs ridhus,
hvarvid han – erinrande om mötet i Versailles’ bollhus
1789 – tog de närvarandes löften om obrottslig trohet
mot den nordiska enhetstanken. Med anledning däraf
blef han ånyo åtalad, men frikänd. Året förut (1844)
hade L. blifvit höjesteretsadvokat. 1846 framställde
han i ständerna förslag till en fri författning för
konungariket och Slesvig, med en frisinnad vallag, och
i maj s. å. deltog han i stiftandet af Bonde-vennernes
selskab. Han spelade en framstående roll i den
politiska rörelse, som följde på Kristian VIII:s död
(jan. 1848). Han var ordf. vid båda Casino-mötena (11
och 20 mars), affattade "borgerrepresentanternes"
adress till konungen och de resolutioner, i hvilka
folkviljan fick uttryck, samt blef 24 mars minister
utan portfölj. Som sådan uppsatte han konungens
svar till den slesvig-holsteinska deputationen
samt afgick 27 mars i diplomatisk beskickning
till Berlin och London för att förmå Preussen att
afstå från att understödja de upproriske och för
att utverka Englands mellankomst. I maj var han
regeringskommissarie i Jylland. L. hade en viktig
del i grundlagsutkastets uppsättande, men afgick i
nov. från sin ministerpost och blef ej invald i den
grundlagsstiftände riksförsamlingen. Kort därefter
utnämndes han till amtman i Vejle amt samt visade
i denna egenskap stor duglighet och vann mycket
erkännande: Vid Koldings intagande (april 1849)
tillfångatogs han af slesvig-holsteinarna samt
fördes till Gottorp och Rendsborg, där pöbeln gaf
luft åt sin harm mot honom för hans förra dristiga
uppträdande mot de tyska anspråken. Först i aug.,
efter vapenstilleståndet, blef han frigifven. 1851–52
var L. folketingsman och röstade mot tull-lagen. Från
sept. 1854 var han landstingsman samt invaldes 1855 i
riksrätten och 1856 i riksrådet. I landstinget intog
han en ledande ställning och var 1855–61 referent
("ordförer") för 33 utskott. 1860 tog han med värme
till orda för att häfda den allmänna rösträtten, men
talade på samma gång skarpt mot "den plebejiske aands
onde instinkter" och väckte det starkaste misshag
hos det demokratiska partiet. 1861 deltog han i
uppsättandet af den stora folkadressen (med 71,000
underskrifter) om Slesvigs förening med Danmark och
blef 15 sept. s. å. inrikesminister, på hvilken
post han kvarstod till 31 dec. 1863. 1864 utsågs
L. till medlem af riksrådets landsting och tog under
de följande åren betydande del i förhandlingarna om
grundlagens revision, men förlorade sedermera sitt
inflytande i riksdagen. 1864 skref han Om aarsagerne
til Danmarks ulykke, som på kort tid utkom i 8
upplagor, och 1865–70 var han ordf. i Den danske
folkeforening. Hans efterlämnade skrifter utgåfvos
1872–74, i 4 bd, af H. Hage och K. Ploug; ett urval
af hans bref utgafs 1903 af J. Clausen. L. var
en entusiastisk frihetsvän och patriot; men hans
varmblodiga natur förledde honom icke sällan till
oförsiktiga yttranden, som kränkte andra och skadade
den sak han ville gagna.
2. Theodor L., den föregåendes
kusin, slesvig-holsteinsk politiker, f. 1824 i
Rendsburg, d. 1862, deltog 1848–50 som frivillig i
slesvig-holsteinska upproret, blef 1851 advokat
i Kiel och invaldes 1859 i holsteinska
ständerförsamlingen, där han med styrka häfdade
de slesvig-holsteinska teorierna och var en bland
ledarna af oppositionen mot Danmark. 1859 deltog
han i stiftandet af den tyska nationalföreningen
och förmådde i jan. 1861 dess holsteinska afdelning
att uttala sig för Slesvigs och Holsteins omedelbara
anslutning till ett under Preussens ledning samladt
Tyskland. På förhand gaf han konung Vilhelm
tillnamnet "eröfraren". Med anledning däraf blef
han ställd under åtal, men frikändes.
3. Alfred Georg Ludvig L., brorson till L. 1,
dansk psykologisk forskare, f. 1858 i Köpenhamn,
studerade vid universitetet där samt (för W. Wundt)
i Leipzig, blef 1890 docent vid Köpenhamns
universitet, där han grundlagt ett psykofysiskt
laboratorium. L. väckte uppmärksamhet genom
sin doktorsafh. Farvernes elementære æstetik
(1884), ett empiriskt psykologiskt arbete af värde.
Sedan har han utgifvit arbeten om hypnosen (1890),
om människans känslolif (1892), det stora verket
Övertro og trolddom (4 bd, 1893–96) m. m.
Som skarpsinnig psykofysisk experimentator
åtnjuter L. stort anseende.
4. Johannes Edvard L., den föregåendes kusin,
dansk religionshistoriker, f. 19 aug. 1862 i
Köpenhamn, teol. kandidat vid Köpenhamns universitet
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
