- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
95-96

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leijonhufvud ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(1908; 2:a uppl. 1910) och "Ernst Ahlgren och
Esseide. En brefväxling" (1910).

1. K. H. K. (Fr. W.)
2, 4–5. Fr. W.
6-8. S. B.
9. A. B. B. (L. S.)
11. H. J–dt.
12. L. W:son M.
13. L. W–m.

Leijonmarck (Leyonmarck), svensk adlig ätt, härstammar från
Sven Agricola (se L. 1), som 1686 adlades med namnet L.

1. Sven L., ämbetsman, f. 1649 i Uskela socken i
Finland, där hans fader Kristian Agricola
var kyrkoherde, d. 1728, studerade i Åbo och Uppsala,
utnämndes 1685 till advokatfiskal i Kammarrevisionen
och 1686 till sekreterare i Riksarkivet.
S. å. fick han adelskap och tog namnet L.
1689 blef han led. af lagkommissionen, hvars
1690 inlämnade och af Karl XI 1693 gillade
förslag till gifterrnålsbalk kan till stor del
anses som hans verk. Vid slottsbranden 7 maj
1697 lyckades L. jämte aktuarien E. Salin
med lifsfara rädda största delen
af det i slottet förvarade Riksarkivets handlingar
och bragte sedan de "i allsomstörsta konfusion" komna
arkivalierna i ordning. Sedan han 1701 utnämnts till
vice president i Åbo hofrätt, utofvade han stort
och hälsosamt inflytande på lagskipningens gång och
utveckling i Finland. Hans uttalanden i juridiska
frågor voro äfven i rent vetenskapligt afseende
betydelsefulla. Vid Karl XI:s reduktion användes han
ofta, och han lade därvid i dagen mycken stränghet,
men tillika större rättrådighet, än som i allmänhet
utmärkte dem, som verkställde reduktionen. Senare
ådagalade han mindre benägenhet för enväldet. Under
Karl XII:s långa frånvaro från riket uppträdde han som
en af ledarna för det parti, som önskade en politisk
omhvälfning. Sommaren 1715 var L:s egendom Finstad
i Roslagen samlingsplatsen för en mängd framstående
personer, såsom arfprinsen af Hessen, prinsessan
Ulrika Eleonora m. fi., hvilka där rådgjorde om
medlen att få fred. 1721 fick L. afsked från sin
plats som vice president i Åbo hofrätt. - L. egde
en rik samling handskrifter i svenska historien. Han
författade en stor mängd dels i andra arbeten intagna,
dels i handskrift förvarade betänkanden i juridiska
och politiska frågor, bland hvilka särskildt må
nämnas den 1714 anonymt utgifna ströskriften Alla
fyra ståndens i Finland tal till Riddare- Prest-
och Borgareståndet, som bo och vistas uti Stockholm
.

2. Gustaf Adolf L., den föregåendes sonson,
ämbetsman, f. 6 sept. 1734 på Finstad i Uppland, d. 4
maj 1815 i Stockholm. L. egnade sig i Uppsala åt
matematiska och besläktade studier samt ingick 1754
i Bergskollegium, i hvilket verk han 1805 blef vice
president. Utrustad med stor arbetsförmåga, hann
L. att verkställa en mängd undersökningar ang. skogs-
och grufväsendet, hvilka ej direkt tillhörde hans
tjänsteåliggande, samt att i egenskap af led. i
kommittéer och styrelser (t. ex. 1803 års kommitté
för utarbetande af förslag till pensionsinrättning
för civilstaten) utföra många arbeten till det allmännas
bästa. I yngre dagar deltog L. ifrigt i riksdagsförhandlingarna
och var särskildt vid riksdagen 1771–72 ett af hattpartiets
bästa stöd. Flera af håns memorial ha blifvit
tryckta. Åtskilliga af L. författade algebraiska
uppsatser finnas intagna i Vet. akad:s handlingar,
af hvilket samfund han var led. alltsedan 1773.

3. Johan Adolf L., den föregåendes
son, ämbetsman, f. 19 juni 1775, d.
genom drunkning 7 nov. 1853, beträdde 1790
tjänstemannabanan som e. o. kammarskrifvare
i Statskontoret, där han 1805 blef
kamrerare. 1816 blef han kommerseråd och
tog afsked 1843. – 1803–23 var L. ord.
led. af Nedre borgrätten. Vid sidan af dessa
befattningar var han sedan 1805 till sin död
kamrerare vid Vet. akad., af hvilken han
1829 blef led., och sedan 1815 sekreterare
vid Tabellkommissionen. Han redigerade
1813–48 den af Vet. akad. utgifna statskalendern
samt inlade stor förtjänst vid uppsättande af
Tabellkommissionens berättelser (1810-50)
samt om tabellverket öfver hufvud, hvarför han
ock 1841 erhöll en belöning af Rikets ständer. L.
var äfven hofman och vandrade rangtrappan uppför från
hofjunkare (1800) till hofmarskalk (1823).

4. Karl Evald L., den föregåendes sonson,
jurist, f. 30 jan. 1855 i Stockholm, juris kandidat
i Uppsala 1883, vice häradshöfdins: 1885, assessor
i Svea hofrätt 1891, revisionssekreterare 1900, t.
f. expeditionschef i Justitiedepartementet
1902, blef s. å. efter företrädarens
(O. Bergers) utnämning till statsråd af riksdagens
banko- och riksgäldsfullmäktige insatt i
justitieombudsmansämbetet, efter att alltsedan
1897 ha varit utsedd till efterträdare i detta
ämbete. L. kvarstod som justitieombudsman till
1906, då han utnämndes till president i Göta hofrätt.

1. R. C.*
2. (L. S.)
4. C. G. Bj.

Leijonsköld, Mårten, friherre, ämbetsman, f. 21
sept. 1600 i Jönköping, d. 27 okt. 1656 i Stockholm,
var son till borgmästaren i Jönköping Augustinus
Hansson. Sedan han 1616–17 genomgått skrif- och
räkneskola i Hamburg, tog honom rikskanslern Axel
Oxenstierna i tjänst som handskrifvare och bokhållare
och införde honom 1621 i k. kansliet. Han skötte
sedermera maktpåliggande kamerala uppdrag dels i
Östersjöprovinserna, dels på 1630-talet i skilda
delar af Tyskland. 26 sept. 1636 utnämndes han till
generaltullförvaltare öfver Sveriges och Finlands
stora sjötullar och 1637 därjämte till assessor i
Handelskollegium, som dock ej då kom till stånd. 1649
blef han kammarråd, 1651 tillika vice direktor och
17 mars 1652 efter Johan Berndes direktor i det
1651 bildade Kommerskollegium; öfver L. ställdes
emellertid 31 aug. 1652 som generaldirektor Erik
Oxenstierna. 1654 erhöll L. afsked från sina
tjänster, men förmåddes af Karl X Gustaf s. å. att
återinträda i Kammaren. L. adlades 1645 och antog
då namnet L. (han hette förut Augustinsson);
1654 blef han friherre, med Älfkarleby som
friherreskap. Hans ätt utgick på svärdssidan 1833. –
Jfr personalieriia i Emporagrius likpredikan öfver L. (1658).

G. W–k.

Leijonsparre, Paul Ludvig, fortifikationsofficer,
f. 11 aug. 1657 i Stockholm, d. där 22 iuli 1733,
blef volontär vid Fortifikationen 1674 och konduktör
i läran 1675, bevistade hela danska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free