- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
97-98

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leijonhufvud ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

get, 1675–79, blef löjtnant 1683 samt
reste (till 1686) i Holland, Tyskland och
Frankrike för att studera militär och civil
arkitektur m. m., adlades som kapten 1689 med
namnet L. (han hette förut Landsberg) och blef
generalkvartermästarlöjtnant 1694. Vid krigsutbrottet
1700 satte han Göteborg i försvarsstånd. Under
vakanstiden efter Stuarts död 1705 skötte
L. generalkvartermästarsysslan, förordnades 1709
att förrätta generalkvartermästartjänsten vid
bohuslänska armén och erhöll generalkvartermästares
grad 1711. Han retrancherade Uddevalla s. å. samt
Råa och Klinte källa i Skåne 1712, hvarefter honom
af general Mörner anförtroddes "förvaltningen af
defensionen åt norrkanten". 1716–17 byggde han 2
batterier utanför Göteborg vid nuv. Nya varfvet,
1717 utarbetade han förslag till Strömstads befästande
och ledde därefter arbetenas utförande samt byggde en
skans vid Krokstrand i Bohuslän och en flottbro öfver
Idefjorden och 1718 ledde han skärgårdsbefästningars
utförande i Bohuslän. Efter krigets slut återvände
han till Göteborg, men erhöll 1723 transport
till Stockholm. L. var en mycket framstående
fortifikationsofficer och förfaren byggmästare samt
ritade utomordentligt väl. Bl. a. uppgjorde han 1687
förslag till Stettins befästande, 1688 till publika
hus i Karlskrona och till byggnader för Amiralitetet,
1689 till Drottningskär och till Karlshamns
försvarsverk, 1692 till Kungsholmen och 1693 till
slutningsverket i Karlskrona; 1704 utarbetade han
en topografisk karta öfver Göteborg med omgifningar,
och 1709 sammanskref han ett längre betänkande öfver
de honom anförtrodda befästningarna. Han efterlämnade
egenhändiga anteckningar om sitt lefnadslopp intill
1715 (tryckta i 7:e saml. af Loenboms "Handl. till
k. Carl XI:s historia")

L. W:son M.

Leijonstedt, Anders,
grefve, riksråd, f. 1649 i Uppsala, d. 10 okt. 1725 i
Stockholm, var son af apotekaren Simon Wollimhaus och
broder till Jakob Gyllenborg (se Gyllenborg). Efter
illustration placeholder

studier i Uppsala och en utrikes resa blef han 1683
sekreterare vid bankoverket samt 1685 led. och 1696
direktör i den för reduktionsdomarnas verkställande
tillsatta kommissionen. Från 1686, då han adlades med
namnet L., var han, tillika protokollssekreterare
i kansliet, befalldes 1694 att bevista rådslagen
i Kanslikollegium och sändes 1698 som envoyé
extraordinaire till Brandenburg, hvarest han afslöt
den tvist ang. gränserna i Pommern, som fortgått sedan
westfaliska fredsslutet. 1703–10 var han åter minister
i Berlin, blef sistnämnda år kansliråd, utnämndes 1714
till högste ombudsman (chef för revisionsexpeditionen
för justitiemål) och erhöll 1716 friherrlig
värdighet, men tog ej introduktion. 15 april 1719
valdes han till landtmarskalk efter den dagen förut
aflidne Per Ribbing. Uppsatt på förslag till riksråd,
utnämndes han ock därtill strax efter riksdagens
slut. S. å. blef han äfven president i

Kammarrevisionen och grefve. I yngre år idkade
L. skaldekonsten. Några tillfällighetsstycken
af honom finnas intagna i P. Hansellis samling
"Vitterhetsarbeten af sv. författare", 5:e
delen. Tragedien Dido, författad i slutet af
1660-talet, återfanns af K. Warburg i Köpenhamn
och utgafs i "Samlaren" 1880. – Ätten L:s
siste medlem i Sverige afled 1830. En gren
af densamma hade öfverflyttat till England.

(L. S.)

Leikipiaplatån. Se Kenia.

Leimbach [la’jm-], stad i preussiska reg.-omr.
Merseburg (Sachsen), vid Wipper. 3,305 inv. (1905).
Dynamitfabrik, koppar- och silfverhytta.

J. F. N.

Leina vand. Se Altevand.

Leinberg, Karl Gabriel, finsk urkundsutgifvare,
historisk och pedagogisk skriftställare,
f. 8 febr. 1830 i Åbo, d. 31 okt. 1907 på Sofiahemmet
i Stockholm, blef student i Helsingfors 1848,
filos. kandidat och magister 1853 samt
teol. kandidat 1868. 1856 blef han föreståndare
för Helsingfors’ privatlyceum. 1868 utnämndes han
till direktor för finsk-språkiga folkskollärar-
och lärarinneseminariet i Jyväskylä, fick afsked
från denna plats 1895 och blef folkskolinspektör för
en del af Tavastland och Nyland med Helsingfors som
vistelseort. L. utöfvade en omfattande verksamhet
som historisk författare och urkundsutgifvare,
hvarvid han särskildt egnade sin uppmärksamhet åt
kyrkans och skolväsendets utveckling i Finland.
Bland mängden af hans publikationer må nämnas
Handlingar rörande finska skolväsendets historia under 16:de, 17:de och 18:de seklen (4 dlr, 1884–1901),
Bidrag till kännedomen om vårt land (6 hftn, 1885–94),
De finska klostrens historia (1890),
Handlingar rörande finska kyrkan och prästerskapet (I–VII, 1892–1907),
Finska presterskapets besvär och K. M:s derpå gifna resolutioner (hufvudsakligen för 1600-talet, 1892),
Det odelade finska biskopsstiftets herdaminne (1894) samt
Åbo stifts herdaminne 1554–1640 (1903).
Som läroboksförfattare är L. känd genom läroböcker
i biblisk historia på svenska och finska i olika
omfång (för elementarläroverken, för folkskolor
och för söndagsskolor), hvilka utkommit i många
upplagor. 1884 erhöll L. professors namn och värdighet
och promoverades 1897 till filos. hedersdoktor vid
Helsingfors’ universitet

M. G. S.

Leinburg [la’jn-], Otto Gottfried von Lüttgendorff-L.,
friherre, tysk Tegnér-öfversättare,
f. 1825 i Pressburg, d. 1893, utbredde med kärlek
och nitälskan i Tyskland kännedom om skandinavisk,
särskildt svensk, vitterhet. Han tolkade gång på
gång Tegnérs ’"Fritiofs saga", dels på vers (1855;
15:e uppl. 1893), dels på prosa (2:a uppl. 1872) med
originalet bifogadt jämte vidlyftig kommentar och en
rikhaltig bibliografi öfver Fritiofssagan, hvartill
slutligen är fogad en ordbok öfver dikten och en
kortfattad svensk språklära af Leo Silberstein. Han
utgaf äfven en öfv. af Tegnérs arbeten i urval,
senaste (titel-)uppl. 1893. Därjämte öfversatte
L. bl. a. Öhlenschlägers "Helge" (3:e uppl. 1869),
"Yrsa" (1869) och "Hroars saga" (1870), Andersens
sagor (2 uppl.), Karl XV:s dikter. Han utgaf dessutom
"Hausschatz der schwedischen poesie" (1860;
en antologi med bifogade prosaöfversättningar och
karakteristiker). L. kallades till filos. hedersdoktor
vid Lunds universitet 1880, och med skandinavisk-tyska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:41 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free