- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
141-142

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lemke ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

141

Lemke-Lemminkäinen

142

klar kolorit samt bröd t och fritt
utförande". Sannolikt genom Ehrenstrahls
bedrifvande inkallades L. af Karl XI till Sverige
som batalj målare och ankom till Stockholm i
okt. 1683. Oförtöfvadt begynte han sitt värf, under
öfverinscende af Erik Dahlbergh, hvars med händelserna
samtida teckningar han ganska troget följde. Slaget
vid Halmstad och den första täflan öfver Slaget vid
Lund aflämnadcs 1684, och sedan följde de öfriga
ganska snabbt. Samtliga dessa för det allmännas
räkning utförda stycken förvaras nu å Drottningholm i
öfre och nedre gallerierna. De äro 24 till antalet,
af dem 4 mindre scener och 20 bataljplaner. (En
af dem är meddelad i art. B e 11.) De senare äro
framställda nästan i fågelperspektiv, med konungarna
eller stridande och krigiska grupper i förgrunden samt
allt det öfriga summariskt bchandladt. Tidens åverkan,
en grof rengöring på 1700-talet och andra tillstötande
omständigheter ha vållat, att dessa af Tessin som
oförlikneliga prisade målningar numera, trots en på
senaste tiden företagen renovation, förete snarare
ett historiskt än ett konstnärligt intresse. Karl
X Gustafs bataljer finnas, efter laverade kopior
af Alean-dcr, utgifna i akvatintagravyr af
A. F. Skjöldebrand (1806). Men L:s flitiga pensel
alstrade äfven en mängd taflor af mindre mått, hvilka
han af yttrade till enskilda. Dessa högst sällan
signerade målningar förekomma tämligen spridda
i våra samlingar, där de förr ofta gingo under
oriktiga namn. De äro ganska ojämna till värdet. I
de tidigare märker man ännu mycket af en mäktig och
lätt alstrande konstnärsindividualitet. Eomerska och
svenska fältscener, röfvaranfall o. d. framvisa
ofta ett raskt och kraftigt lif, präktiga
bakgrunder, en full och klar färg, med ett ord,
äro framstående konstverk, medan andra åter förråda
ålderdomens och kanske äfven bchof-vens tryckande
inflytande genom en tung, åt svart-brunt dragande
färgton, en slappare teckning och en mer mekanisk
framställning. I alla händelser är L. en af de få
verkligt betydande konstnärer, som Sverige egde under
den karolinska tiden. Han fram-lefde sin sista tid
i mycken torftighet, då af sättningen af hans taflor
vä. var knapp, och halfva hans bätaljmålarlön sedan
1700 innestod. Sedan 1698 var L. fordringsegare hos
staten för tio af de målningar, hvilka ofvan nämnts
såsom uppsatta å Drottningholm, bland dem de flesta
öfver Karl Gustafs bedrifter. Taflorna ärfdes af
L:s syster och af lämnades 1720, efter hennes död,
till Karlberg af tyska församlingens föreståndare,
hvilka hon insatt till testamentsexekutörer. Dessa
anhöllo s. å. hos Ulrika Eleonora om fordringarnas
likviderande, men sekreta utskottet ansåg, att
bristande medel omöjliggjorde all likvid "det
året". På förnyad ansökan af L:s arf-vingar i
Niirnberg befallde konungen 1739 en utredning af
fordringsbeloppet. Därmed afstannade förmodligen
alltsammans, och svenska statsverket har således,
efter allt utseende, aldrig betalat de tio taf-lorna,
som förhärliga en af landets största konungar. Som
raderare tillhörde L. fullständigt den tyskholländska
riktningen. Tre blad tillskrifvas honom med full
säkerhet, bland dem Tobias och ängelen, efter
hamburgaren J. de Wet, samt Falkcneraren, ett
särdeles behagligt litet blad. Hans handteckningar
äro tämligen spridda. Nationalmuseum, där han ej är
representerad genom någon tafla, eger en betydande
samling teckningar af honom, och ej hel-

ler på enskilda händer äro de sällsynta. L. tecknade
dels med rödkrita, dels med penna och tusch samt äfven
enbart med tusch (i lavyr). Hans hand är säker och
omsorgsfull, hans naturstudier omväxlande och skarpt
upptagna. -rn.*

Lemke, Otto Vilhelm, präst, biografisk skriftställare,
f. 25 maj 1819 i Hjortcd socken, Kalmar län,
d. 3 apr. 1900, blef 1845 filos, magister och 1848
teol. kandidat i Uppsala, var 1853-95 teol. lektor
i Visby, prästvigdes 1855 och innehade 1859 -65
Västkinde prebendcpastorat. Han blef 1859 hedersprost
och 1860 teol. doktor. L. utgaf bl. a. Visby stifts
herdaminne (1868; suppl. 1892).

Lemland, socken af Ålands härad och domsaga,
Åbo och Björneborgs län, Finland. Areal, tills,
med kapellet Lumparland, 130 kvkm. Befolkningen,
som är svensk, utgjorde 1909 i L. 2,773, i kapellet
646 pers. Nämnda församlingar bilda tillsammans
ett imperiellt pastorat af 3:e kl., Åbo ärkestift,
Ålands prosteri. - L. sammanhängde förut med
"fasta Åland" genom ett smalt näs, men skiljes
numera därifrån af Lemströms kanal, som öppnades
för trafik 1882. Kanalen har en bottcnbrcdd af 6
m. och ett djup af 4 m. under lägsta vattenytan.
O. I. (A. G. F.)

Le’mma (grek., skal), log., sats, som förbereder en
annan eller på hvars giltighet den senare hvilar och
som därför bevisas, utan att ega något själfständigt
värde. Termen nyttjas numera ytterst sällan.

Le’mmen, Georges, belgisk konstnär (födelseåret
obekant), är en af den moderna konströrelsens
mest mångsidiga krafter. Han började som målare,
påverkades af impressionisten Seurat, hvars dekorativa
linjeföring och punkteringsmetod med rena färger han
upptog. Hufvudsakligen inom konstindustrien sökte
L. sedan utlopp för sin skapande förmåga och sin
mycket individuella läggning. Hans område blef det
rent ornamentala och abstrakta, linjekomposition,
fläckmönster. Han har utfört mönster för tapeter
och väfnader samt äfven ritningar till möbler,
till bokutsmyckning, vinjetter, monogram, exlibris,
järnbeslag, glasmosaik. Under de sist förflutna åren
har L. återupptagit måleriet i olja, akvarell, pastell
och har äfven utfört litografier. Hans porträtt äro
förträffliga; han har också lämnat mycket individuella
aktstudier och kompositioner samt interiörer af
utsökt känslig koloristisk hållning. Hans måleri är
kultiverad och distingerad konst. Hans ornamentstil
har haft stort inflytande, och många tecknare gå i
hans spår. G-g N.

Le’mmens, Jacques Nicolas, belgisk orgel* virtuos,
f. 1823, d. 1881, var lärjunge af Fetis*vid Bruxelles’
konscrvatorium, senare (1846) af Hcsse i Breslau
och blef 1849 professor vid konservatoriet
i Bruxelles. 1879 öppnade han i Mecheln en
ansedd skola för organister. L. skref ett stort
antal berömda orgelkompositioner, en flerstädes
begagnad École d’orgue samt andra tonstycken.
A. L.*

Lemminkäinen, den tredje hufvudpersonen i det finska
nationaleposet "Kalcvala" (se d. o.). Han skildras
däri som en munter kvinnojägare, hvilken beslutar
vinna den stolta och sköna Kyllikki, som pläcar
afvisa alla friare. Han beger sig till Saari ("ön"),
den skönas hemvist, lefver ett lustigt lif med öns
flickor och röfvar till slut bort Kyllikki. Snart
öfverger han henne dock och far trots sin moders
varningar till Pohjola på frieri. Sin borste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free