Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
Leonhardi-Leontev
190
geologie und petrefaktcnkunde", hvars
utgifvande han 1830-58 ombesörjde tills, med
H. G. Bronn. -2. Gustav von L., son till L. l,
geolog, f. 1816, d. 1878, studerade under
faderns ledning och blef universitetslärare
i Heidelberg. Han skref bl. a. Grundztige der
geognosie und geologie (1851; 4:e uppl. efter
författarens död ombesörjd af R. Hocr-nes, 1889) och
fortsatte efter fadern utgifvandet af "Jahrbuch fur
mineralogic etc.", först i förening med Bronn och
efter dennes död (1862) tills, med H. B. Geinitz.
(A. Ung.)
LeonhaYdi, Hermann Karl von, friherre, tysk filosof,
f. 1809, d. som professor i Prag 1875. L. var lärjunge
(och måg) till filosofen K. Ch. Fr. Krause, och
för hans läras utbredning verkade han med energi
och framgång dels genom utgifvande af sin lärares
skrifter, dels genom egen skriftställar-verksamhet.
L. H. Å.*
LeonhaYdi, August Edward, tysk målare, f. 1826 i
Sachsen, d. 1905, var L. Richters mest betydande
lärjunge och blef en mästare i intim, poetisk och
kärleksfull skildring af mellersta Tysklands natur,
af månskens- och nattstämningar, ensamhet i skogen
o. d. L. är representerad i gallerierna i Dresden,
Karlsruhe m. fl. st. G-s N.
Le’pnhardt, Gerhard Adolf Wilhelm, tysk jurist och
statsman, f. 1815 i Hannover, d. där 1880, blef
1865 hannoversk justitieminister, kallades 1867 till
förste president i den i Berlin för de nya provinserna
upprättade högsta domstolen (Oberappcllationsgcricht)
samt blef s. å. "kronsyn-dikus", medlem af horrchusct
och (dec.) preussisk justitieminister. Såsom
ordf. i förbundsrådets lagutskott tog L. verksamt
del i införandet af den nya strafflagen för Tyska
riket. Under hans ledning utarbetades äfven förslag
till ny rättsförfattning, straff-och civilprocess,
hvilkas genomförande blir ett viktigt steg till det
nya rikets verkliga enhet. L. fick för sjuklighet
afsked 1879. Bland hans skrifter må nämnas D le
juslizgeselzgebunri des königreichs Hannover (3 bd,
1851; 3:o uppl. 1859-60, bd 2 i 4:e uppl. 1867) samt
Zur reform des civilprocesses in Dentsch-land (1865).
Leoni f-åni]. Se Tutuila.
Leonidas [leå’n-], grek. Azcorldag, lat. Leonidas,
två spartanska konungar. 1. . L. I, en son af konung
Anaxandridas, efterträdde omkr. 490 f. Kr. sin
broder Klcomenes I på tronen. L. vann ovansklig ära
genom det uppoffrande hjältemod, hvarmcd han 480
f. Kr. vid Xcrxcs’ stora härnadståg mot Grekland
försvarade passet Thcrmopylai. Med en kärntrupp
af 300 spartaner och omkr. 6,000 man hjälptrupper
besatte han denna viktiga punkt, som för den norrifrån
kommande fienden betingade tillträdet till mellersta
Grekland. Han tillbakaslog under två dagars tid
persernas tallösa skaror, till dess förrädaren
Efialtes visade fienderna en bergstig, på hvilken
de kunde krinsrgå L:s ställning. Vid underrättelsen
härom hemsände L. sina modfällda bundsförvanter,
men valde hjältedöden för sig och spartanerna,
hvilkas öde frivilligt delades af 700 (eller 1,000)
thc-spier. L:s och hans stridskamraters hjältebragd
firades af grekerna både i sång och med minnesmärken,
hvarjämte i Sparta spel (Leonid élf n) utfördes till
hans ära. Den grafskrift, som af amfiktyo-nerna
ögnades de fallne spartanerna, lydde i öfv.:
"Främling, hälsa spartanerna, att vi ligga här, hör-
samma mot statens lagar". - 2. L. II var
son af Kleonymos, samregent med Agis IV och
ifrig motståndare till dennes reformplaner,
som dock sedermera upptogos och åtminstone
delvis genomfördes af L:s egen son Klcomenes
III efter dennes tronbestig-ning (236 f. Kr.).
A. M. A.
LeonidéTa. Se Leonidas I.
Leoniderna, astron., en stjärnfallssvärm, som
uppträder omkr. 14 nov. och därför stundom äfven
kallas novemberstjärnfallen. Benämningen Lconider
har uppkommit däraf, att denna mc-teorströms
radiationspunkt alltid ligger i stjärnbilden Lejonet
(Leo). Se St järn f all. (B-d.)
Leonmska ringmuren. Se Gitta Leonina.
Leoninsk vers. I den romerska poesien förekom
i allmänhet icke rim, men stundom finner man,
att slutstafvelsen i en hexameter ljöd lika med
cesurstaf-vclsen (manlig) i tredje versfoten,
såsom i versen agricola incurvo terram moliiur
aralro. Hos Vcrgi-lius har man räknat 924 sådana
verser (på 12,914). Äfven i pentamctorn. förekom
motsvarande, t. ex. el teneat culti iugera mnlla soli
(Tibullus). Någon gång träffas tvåstafviga rimljud,
t. ex. i Ovidius’ vers Quot calum sldlns, lol habel
Ina Roma puellas. Bruket af dylika tvåstafviga rimslut
blef mycket vanligt i medeltiden, och verserna
kallades l e o n i n s k a efter en diktande munk
vid namn Leo (omkr. midten af 1100-talet). Hela
skaldestycken författades ock i dylika verser. Ett
egendomligt exempel finnes i den kända hopflickade
versen Conligii in Lenum: dno danskir lupu for
ennm. Som exempel på rimslut i en pentameter må
anföras ut sis nocie lems, si l libi ccuna breris.
K- Tdh.
LeonTsm, en kättersk lära, som i början af 4:e
årh. c. Kr. drefs af ön Leo, som förkastade kyrkans
auktoritet och sakrament och ansåg, att tron på
Kristus och studiet af skrifterna vore salighetens
enda grundvalar.
Leonit, kem., ett dubbelsalt af sammansättningen
SO, Ko, SO,, Mg 4- 4 H20, som förekommer i
de stora saltaflagringarna vid Stassfurt.
H. E.
Leonora Kristina, dotter af danske konungen Kristian
IV och hans maka Kirsten Munk. Se U 1-feld.
Leo’ntes, det forntida namnet på en asiatisk florl
i El-bika, d. v. s. dalsänkan mellan Libanon och
Antilibanon, forntidens Cclesyricn. L. börjar på
vattendclarcn vid Baalbek, hvilken som en knappt
märkbar tröskel går tvärs öfver El-bika och från
hvilken den större floden Orontcs rinner mot n.,
L. mot s. s. v. I sin öfre del heter den numera
Nnhr el-Litäni och i sin nedre, sedan den i västlig
riktning genombrutit Libanon, Nnhr el-Käsimije samt
faller ut i Medclhafvet, 8 km. n. om Tyros (Sur).
J. F. N.
Leontev, Konstantin N i k o l a j c v i t j, rysk
politiker och rcligionsfilosof, f. 1839, d. 1891,
studerade först medicin och deltog i Krimkriget som
fältläkare, inträdde därpå i utriko.pminiVp.rirts
asiatiska departement och innehade 1863-73
konsulat-befattningar i Turkiet. Återkommen till
Ryssland, var han en tid censor och medarbetare i
"Varsjav-skij dcnnik", bosatte sig som -eremit i
Optina-pustynj (en munkasyl i guv. Kaluga) och blef
slutligen munk i Sergievska klostret nära Moskva
under namnet K l i-ment. Andligt befrvndad med
Pobjodonnstsrv och personlig vän till Katkov. var
L. strängt konservativ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
