- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
207-208

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leopold ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

207

Leopold

208

försiktig och tillbakadragen hållning. Först
efter franska konungafamiljens misslyckade
flyktförsök juni 1791 öfverenskom L. i Pillnitz
27 aug. 1791 med preussiske konungen Fredrik
Vilhelm II om en förklaring till Ludvig XIV:s
förmån och slöt 7 febr. 1792 för att stärka sin
ställning ett anfalls-och försvarsförbund med
Preussen. L. upplefde ej utbrottet af kriget med
Frankrike. Hans inre styrelse utmärktes genom
omsorg om rättskipningen, prästerskapets bildning
och skolväsendet samt samvetsgrann förvaltning af
statens inkomster. L. förmälde sig 1765 med Maria
Lovisa af Spanien (d. 15 maj 1792) och hade med henne
4 döttrar och 12 söner, bland dem Frans, som blef
hans efterträdare på kejsartronen, och Ferdinand,
som efterträdde honom i Toscana. - Litt.: v. Sybel,
"Kai-ser L. II" (i "Historische zeitschrift",
bd 63), Krones, "Grundriss der österreichischen
geschichte" (1882), v. Heigel, "Deutsche geschichte
vom todc Friedrichs des grossen bis zur auflösung
des alten reiches", bd I (1899), och v. Vivenot,
"Die politik des fursten Kaunitz unter L. II"
(1873). L:s bref-växling med Josef II, Frans II,
Katarina af Ryssland, Marie-Antoinette, Maria Kristina
och Kaunitz har utgifvits i flera samlingar af Arneth
(1866, 1872), Beer (1873, 1874) och A. Wolf (1867).
l-o. G.w-k.

Le’opold (it. Leopoldo), storhertigar af
Toscana: 1. L. I, storhertig 1765-90. ^Se Leopold,
romersk-tyska kejsare 2. - 2. L. II Johan Josef Frans
Ferdinand Karl, den föregåendes sonson, f. 3 okt. 1797
i Florens, d. 29 jan. 1870 på slottet Brandeis i
Böhmen, efterträdde 1824 sin fader, Ferdinand III,
i regeringen samt styrde sitt land med frisinnad
omsorg om dess andliga och materiella utveckling,
tills det 1848 indrogs i den allmänna nationella
frihetsrörelsen. L. lät sig till en början föras
med af denna, utfärdade 17 febr. en konstitutionell
författning och lät 5,000 man toskan-ska trupper
deltaga i kriget mot Österrike. Men den växande
folkyran föranledde honom att i febr. 1849 fly
till Gaeta; och efter sin återkomst s. å. under
österrikiska truppers skydd utfärdade han visserligen
en ganska omfattande amnesti, men satte 1852
författningen ur gällande kraft. Efter den italienska
enhetsrörelsens utbrott 1859 öfvergaf L. sitt land
(27 apr.) och tog sin tillflykt till Österrike. Han
afsade sig 21 juli s. å. tronen till förmån för sin
son, Ferdinand IV, men de toskanska myndigheterna
svarade med en förklaring, att det österrikiska huset
upphört att regera i Toscana. L. bosatte sig därpå
i Böhmen. - Biografi af Baldasseroni (1871).

Le’opold, tyska furstar:

1. Om de tyske konungarna och romerske kejsarna
med namnet Leopold se Leopold, romersk-tyska kejsare.

2. L., furstar och hertigar af Anlialt:

a) L., furste af Anhalt-Dessau, preussisk
fältmarskalk, vanligen känd under namnet Der alle
Dessauer ("gamle .(Jessauern"), f. 3 juli 1676 i
Dessau som äldste son till furst Johan Georg II af
Dessau, d. 3 april 1747 i Dessau. L. var vid tolf
års ålder öfverste i österrikiska armén, öfvertog
vid faderns död, 1693, styrelsen af furstendömet,
till en början under sin moders, Henriette af Oranien,
förrnynderskaD. och ingick på samma gång i bran-

denburgsk tjänst. Sina första krigsbragder utförde
han 1695-97 i Nederländerna och befordrades 1696 till
generalmajor. Furstendömets förvaltning hindrade
honom icke att med utmärkelse deltaga i spanska
tronföljdskriget (1701-13) under prins Ludvigs af
Baden och Eugens af Savojcn befäl. Han steg under
detta kris: till fältmarskalk (1712) och fick 1715
befälet öfver den preussisk-sachsiskdanska armé,
som belägrade och intog det af Karl XII försvarade
Stralsund. Han egnade sig därefter, under Fredrik
Vilhelm I:s regering, åt den preussiska arméns
och särskildt dess infanteris organisation och
utbildning samt bragte detta genom sitt stränga,
råa och stundom grymma förfarande till en ovanlig
grad af fullkomlighet. Den preussiska exercisen,
som stod så högt i ropet under Fredrik II:s tid,
var hufvudsakligen L:s verk. Efter att under det
s. k. första schlesiska kriget (1740-42) ha fört
befäl på underordnade krigsskådeplatser fick han
under det andra (1744-45)^ befälet öfver hufvudarmén
och besegrade 15 dec. 1745 österrikisk-sachsiska
armén vid Kesselsdorf, hvilken seger ledde till
freden i Dresden s. å. L., som med heder deltagit
i 22 drabbningar och 27 belägringar, var, enligt
Fred-rik II:s utsago, af ett fast, men hetsigt
sinnelag, förenade stor erfarenhet med den mest
glänsande tapperhet, var lycklig som krigare, men
dålig som medborgare och mycket ärelysten. L. hade
i sitt äktenskap med apotekardottern Anna Luise
Föse från Dessau tre söner, som blefvo preussiska
fältmarskalkar. En hans oäkta son, G. H. von
Bären-horst (se d. o.), skaffade sig ett namn
som militärskriftställare. - b) L. II Maximilian,
den föregåendes son, f. 1700, d. 1751, tjänade i
preussiska armén och utnämndes 1742, på slagfältet
vid Chctusitz, till fältmarskalk. 1747 tillträdde
han, vid faderns död, furstendömet Anhalt-Dessau. -
c) L. III Fredrik Frans, den föregåendes son, f. 10
aug. 1740, d. 9 aug. 1817, efterträdde 1751 sin fader,
öfvertog själf regeringen 1758 och verkade för sitt
lands bildning och välstånd. 1798 ökades hans rike
med tredjedelen af Anhalt-Zerbst. 1807 inträdde han
i Ehenförbundet och antog hertigtiteln. Biografi af
Eeil (1845). - d) L. IV Fredrik, hertig af Anhalt, den
föregåendes sonson, son af den 1814 aflidne arfprinsen
Fredrik, f. l okt. 1794, d. 22 maj 1871, blef 1817,
vid farfaderns död, hertig af Anhalt-Dessau samt
ärfde 1847 An-halt-Köthen och 1863 An halt-Bernbur g,
så att han från sistnämnda år var hertig öfver hela
Anhalt. I striden 1866 slöt han sig till Preussen och
ingick därefter i Nordtyska förbundet. Han var förmäld
med Fredrika af Preussen (d. 1850) och efterträddes
af sonen Fredrik (f. 1831, d. 1904).

3. Karl L. Fredrik, storhertig af Baden, f. 29
aug. 1790 i Karlsruhe, d. där 24 april 1852, var
äldste son i markgrefven Karl Fredriks andra gifte,
med Luise Karoline Geyer v. Geyersberg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:41 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free