- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
209-210

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leopold ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

209

Leopold II :s sjö-Leosthenes

210

Efter sin moder, som upphöjts till riksgrefvinna
af Hochberg (se d. o.), kallades han i yngre år
g r e f-ve af Hochberg. 1817 tillerkändes honom
successionsrätt till de badensiska länderna,
hvilken på kongressen i Aachen (1818) stadfästes
af de europeiska makterna. 1819 förmälde L. sig med
Sofia Vilhelmina, dotter af förre svenske konungen
Gustaf IV Adolf, och vid sin halfbroder Ludvigs
död 1830 blef han storhertig af Baden. L:s regering
började i konstitutionell anda med viktiga liberala
reformer; dock måste den nya tryckfrihetslagen
af 1831 på tyska förbundsdagens beslut redan 1832
tagas tillbaka af regeringen, och slitningar mellan
denna och landtdagens andra kammare framträdde
1838-46. I maj 1849 måste L. fly från sitt land för de
öfverhandtagande revolutionära rörelserna och kunde
återkomma först i aug., sedan de preussiska vapnen
ingripit. Vid hans död efterträdde honom till namnet
hans äldste son, Ludvig (d. 1858), men enär denne var
obotligt sjuk, öfvertogs styrelsen af andre sonen,
Fredrik (se Fredrik, storhertigar af Baden 1). - Jfr
Schöchlin, "Geschichte von Baden unter der regierung
des grossherzogs L." (1856).

4. L., hertig af Bajern, f. 9 febr. 1846 som
andre son till prins-regenten Luitpold,
deltog i kriget 1866 som oberleutnant och som
artillerikapten i kriget 1870-71, blef 1876
öfverste och chef för det artilleriregemente,
han tillhörde, 1875 generalmajor och chef för
en kavalleribrigad, 1881 generallöjtnant och
divisionschef, var 1887-92 general af kavalleriet
och chef för l:a bajerska armékåren och
blef 1892 generalinspektör för IV :e inspektionen
(innefattande både preussiska och bajerska
trupper) samt erhöll 1905 fältmarskalks
värdighet. L. har ådagalagt framstående egenskaper
som härförare. Han förmälde sig 1873 med
ärkehertiginnan Gisela (f. 1856), dotter till
kejsar Frans Josef af Österrike.

5. L., österrikiska furstar:

a) L. III d en h el i g e, tillhörande det
baben-bergska huset, f. 1073, d. 1136, blef 1096
mark-grefvo efter sin fader Leopold II. Under det
uppror, som 1104 begyntes mot kejsar Henrik IV
af dennes egen son, Henrik (V), öfvergick L. på
den segrande sonens sida. 1106 äktade han den
sistnämndes syster Agnes, änka efter hertig Fredrik
I af Schwaben, och hade med henne 18 barn. Den
ansenliga förmögenhet hon medförde använde han till
stor del till välgörenhet samt byggande af kyrkor och
kloster. Han kanoniserades 6 juni 1485 och gäller
som ärkehertigdömet Österrikes skyddspatron. Många
kyrkor äro uppkallade efter honom. Biografier af Egger
(1885) och Kralik (1904). - b) L. I den ärevärdige
(ty. der glorwiirdige), tillhörande det habsburgska
huset, hertig af Österrike och Steiermark, tredje
son af tyske konungen Albrekt I, f. omkr. 1290,
d. 28 febr. 1326, öfvertog 1308, efter mordet på
fadern, förvaltningen af de s. k. "Vorlande" (de
habsburgska stamländerna och öfriga österrikiska
besittningar i Schwaben och Elsass) samt utkräfde en
fruktansvärd hämnd på faderns mördare. 1315 sökte han
återbringa de schweiziska skogskantonerna under det
habsburgska husets herravälde, men led 15 nov. det
ryktbara nederlaget vid Morgarten. Han var själen i
det habsburgska partiets kamp mot Ludvig af Bajern,

en strid, som lyktades först genom L:s död. -
c) L. III, hertig af Österrike, Steiermark och
Kärnten, den föregåendes brorson, hertig Albrekt
II:s fjärde son, f. 1351, d. 9 juli 1386, var
en maktlysten och krigisk furste. 1379 lyckades
det honom att bringa till stånd en delning af de
österrikiska besittningarna, hvarvid hans broder
Albrekt fick Österrike "ofvan och nedan om Enns",
L. däremot Steiermark, Kärnten, Krain, Tyrolen,
"Vorlande" samt Feltre och Belluno. Trieste gaf sig
1382 frivilligt under hans herravälde. De italienska
besittningarna gingo emellertid snart förlorade. Hans
eröfringslystnad framkallade en allians mellan
flera af schweiziska edsförbundets kantoner samt
de schwabiska och renska städerna, och då L. med
en välrustad här drog åstad att tukta schweizarna,
följde vid Sem-pach 9 juli 1386 ett nederlag, som
för alltid bröt det österrikiska öfverväldet på
detta håll. L. själf omkom i striden. Jfr Lorenz,
"L. III und die Schweizer blinde" (1860), och Egger,
"Geschichte L:s III" (1869). - d) L. Vilhelm,
ärkehertig af Österrike, kejsar Ferdinand II:s
yngre son, f. 6 jan. 1614, d. 20 nov. 1662, var
biskop i flera stift och från 1642 Tyska ordens
högmästare. Under 30-åriga kriget var han två gånger
kejserlig generalis-simus, 1639-43 med Piccolomini
(då han af Torstenson besegrades vid Breitenfeld,
23 okt. 1642), 1645-47 med Gallas och efter honom
Hatzfeldt vid sin sida. 1647-55 var han ståthållare
i Spanska Nederländerna, kämpade som sådan mot
fransmännen, men blef af Condé slagen vid Lens (20
aug. 1648). 2 a. C. O. N. 2
b-d. G. V. G.*

3? 5 a_d. G. V. G.* 4. C. O. N

Leopold II :s sjö, stort sjöbäcken i Belgiska
Kongo, vid vänstra stranden af Kongo, upptäckt
1882 af Stanley. Det är omkr. 110 km. långt i
n. och s., 30-40 km. bredt och har aflopp mot
s. genom Mfini till Kassai (Kwa) och således
till Kongo. Däremot står den ej, som man förr
trott, i förbindelse med Tumbasjön. Sjön har så
låga stränder, att stora områden öfversväinmas
under regntiden, hvarför uppgiften om dess
areal (8,200 kvkm.) ej får tagas så noga.
J- F- N.

Leopoldinska linjen. Se Habsburg, sp. 950.

Leopoldshall, by i hertigdömet Anhalt nära Stass-furt
med ett stort bergsaltverk (1,100 arb.), 17 kemiska
fabriker och annan industri. 6,961 inv. (1905).
J. F. N.

Leopoldsorden, namn dels på en belgisk, dels på en
lippesk, dels på en österrikisk orden. Se Ordnar.

Leopoldstadt, stadsdel i Wien (se d. o.).

Leopoldville [-vi’l], station i Belgiska Kongo,
vid vänstra stranden af Kongo, på en höjd vid
Stanley Pool, under 4° 20’ s. br., midt emot franska
stationen Brazzaville. Den anlades af Stanley 1881,
är säte för en distriktskommissarie, militärstation
och station för karavanerna samt utgångspunkt för
ångbåtstrafiken på öfre Kongo och dess bifloder. På
grund af sitt läge vid floden och Kongojärnvägens
ändpunkt var L. bestämdt till Kongostatens
hufvudstad, men slutligen blef Boma utsedt därtill.
(J. F. N.)

Leorpolis. Se L e m b e r g.

Leosthenes (grek. Aeooftévys, lat. Leosthenes},
forngrekisk härförare från Aten i 4:e årh. f. Kr.,
tjänade en tid i Alexanders här, men var sedan en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:41 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free