Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leotychides ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
213
Le Page Renouf-Lepantoviken
214
hamn), Kärkk i byn (1883j och Smedjan (1884). Jämte
dessa större målningar utförde han en följd helt
små porträtt, flera af dem spirituellt och lefvande
karakteriserade och i regel genomförda med ytterst
delikat färgkonst. Bland dessa små-porträtt märkas
prinsen af Wales, A. Theu-riet, A. Wolff. Till hans
yppersta verk höra det öfverlägset extrava-ganta
profilporträttet af Sarah Bernliar dt (1879) och den
känsliga bilden af m:me Drouet, hans sista arbete. Ett
par af hans porträtt finnes i Luxembourggalleriet.
Samtiden såg i L:s verk "ett af de mest energiska
uttryck för det, som konstnärligt upprört vår tid,
det som upprört den sundast och ädlast". För den
stora publiken var hans verklighetsstudium alltför
radikalt realistiskt, och han blef aldrig populär i
lifstiden, hur omtalade och omstridda hans målningar
än voro. Men för det yngre konstnärssläktet på
1870- och 1880-talen var hans namn en signal,
som proklamerade friluftsstudium och studium i
stort af hvardagslifvets motiv och typer. I hans
framställning af bönderna finns intet öfvcrsiätandc
af en och annan individs tölpighet, men lika litet
någon karikatyr, något tilldiktande af det ena
eller andra slaget. Hans studium af luftens och
ljusets verkan på lokalfärgerna var energiskt och
konsekvent, hans teckning klar och formsaker. Edelfelt
kallar honom "den unga målarskolans främste man"
och räknar hans porträtt till "det bästa, som alla
tider f ram-bra gt". Så högt ställdes han af sina
samtida konstnärer i Paris. Sedan dess ha vindarna
vändt sig. Nu omtalas L. som en målare utan all
betydenhet, med föga personligt djup, en förmedlare
mellan gamla och nya synpunkter. I Damvillers
restes 1889 ?n af Rodin utförd staty af L. Jfr
monografier af A. Theuriet (1885) och A. de Fourcaud
(1888). Se äfven M. Baskirtsjevs "Journal" (1890)
samt J. Lange, "B.-L. og andre afhandlinger" (1889).
G-gN.
Le Page Renouf [lo paj renc/f], sir Peter, engelsk
egyptolog och "språkforskare, f. 23 aug. 1822 på
ön Guernsey i Engelska kanalen, d. 14 okt. 1897
i London, studerade i Oxford företrädesvis språk
och filosofi och kallades 1855 till professor vid
katolska universitetet i Dublin med skyldighet
att föreläsa såväl österländska språk som de gamla
folkens historia. Nio år senare erhöll han regeringens
anmodan att öfvertaga inspektoratet öfver de engelska
undervisningsverken och var 1886-91 chef för den
egyptiska afdelningen i British museum. L. upphöjdes
1896 i adligt stånd. Han författade en stor mängd
uppsatser och afhandlingar i egyptolog!, .af hvilka
de förnämsta sett dagen i Berlin-tidskrifter iör
egyptolog!. Åtskilliga af dessa arbeten ha trots
sin ringa volym varit af allra största gagn för den
egyptiska språkforskningen, som i L. haft en af sina
skarpsinnigaste och grundligaste målsmän. Hans 1879
i London hållna populära föreläsningar öfver Egyptens
fornreligion, som sedan utkommo i tryck,
ha öfversatte till svenska ("Om Ägyptens
fornreligion", 1881). Han skref dessutom en Egyptian
gr ammar (3:e uppl. 1893) och påbörjade i Society
of biblical archeology’s "Proceedings" en god
öfv. af "dödsboken" (se d. o.), som vid hans död var
ofullbordad. - L. skref äfven många filosofiska och
kyrkohistoriska uppsatser i "Home and foreign re-view"
och "North British review". K. P. (N. Sbg.)
Lepanto [le’pantå], italiensk form för nygrek.
Naupaktos (äldre form Epakto), stad i grekiska nomarkien
Akarnanien-Etolien, på norra sidan af inloppet till
Lepantoviken. 2,645 inv. (1906). Biskopssäte. Hamnen
är nu till större delen igengrundad och tillgänglig
endast för små fartyg. – Staden ligger på samma
plats som det forna Naupaktos, en viktig
hamn i västra l. ozoliska Lokris, hvilken 455
f. Kr. eröfrades af atenarna och af dem gjordes
till en viktig flottstation under peloponnesiska
kriget (431–404 f. Kr.). 191 f. Kr. eröfrades det
af romarna. Under medeltiden öfverlämnades staden
af östromerske kejsaren till venezianerna, som
befäste den så starkt, att 30,000 turkar belägrade
den förgäfves under 4 månader 1477. Bajasid II intog
den dock 1499. Mest bekant har L:s namn
 |
| Medalj, slagen öfver sjöslaget vid Lepanto. (3/4 af orig:s storl.) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
