- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
219-220

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leotychides ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

219

Lepidokrokit-Le Play

220

på sina ställen i hög grad bidragit till
stenkolsbäddarnas uppkomst, i synnerhet vid början af
stenkolsperioden. Den lefde då ända vid 78°-80° n. br.
A. G. N.

Lepidokrokit, miner., en fjälligt tradig eller kornig
varietet af göthit (se d. o.) från t. ex. Layn i
Westpreussen och Easton i Pennsylvania. A- Hng.

Lepidolit Klaproth, miner., en färglös och svagt
rödfärgad lithionglimmcr (se G l i m m e r g r u p-p
e n) af sammansättningen F12 K Ti AL Si3 09, hvarvid
dock Li delvis ersattes af X a och FI af 01!. Eg. v. =
2,8. Den smälter lätt för blåsrörslågan, som därvid
färgas röd, till en hvit emalj. Lcpido-liten ingår
som beståndsdel i ett fåtal graniter; dcrb eller som
anvuxna kristaller funnen på Elba, i Mäh-ren, Sachsen
m. fl. ställen. A. Ung.

Lepidomelän Hausmann, miner., en svart
magnc-siaglimmer (se Glimmer gruppen), utmärkt genom
sin höga halt af järnoxid. A. Hng.

LepidophlöYos Stcrnb., paleobot., en med
Lepi-dodendron samtidig och med hänsyn till
den anatomiska byggnaden öfverensstämmande
växt, som af-viker från nämnda släkte genom
de utskjutande, tegellagda, stundom nedböjda
bladkuddarna, hvilka liksom bladärren
voro utdragna i transversell riktning.
A. G. N.

Lepidophyllum Brongn., paleobot. Se L e p i d o-d e
n d r o n.

Lepidorptera, zool. Se Fjärilar.

Lepido’pteris Schimp., paleobot., ett under
slutet af trias- samt början af juraperioden
lefvande orm-bunksliknande släkte, hvars
systematiska ställning ännu är oviss. Bladen
voro dubbelt pardelade med småblad fästa äfven
på spindeln mellan parbladen. Småbladen hade
en synnerligen tjock kutikula, och bladspindeln
var betäckt af egendomliga, starkt kutiniserade
knölar. En art af detta släkte, L. Ottonis Gp.,
sp., är allmän i Skånes äldre rätiska lager.
A. G. N.

LepidopterocecPdier. Se Gallbildningar, sp. 611.

Lepidosiren, zool. Se D i p n o i, sp. 485.

Lepido’steus, zool. SeKaimanfisken.

LepidostrVbus Brongn., paleobot. Se L e p i-dodendron.

Lepidötus, paleont., ett fisksläkte, tillhörande
ganoiderna, hvilket under den mesozoiska perioden
räknade talrika arter och hade en vidsträckt
utbredning både i Europa, Asien och Brasilien. Kroppen
är massiv, mer eller mindre lik en karps, med tjocka,
rombiska, glatta eller rafflade fjäll. Bröst-, rygg-
och analfenor äro stora, bukfenor små, stjärtfena
kraftig. Tänder stora, halfklotformiga. L-e.

Lepidurus (Apus) glaciälis, geol. Se D r y a s-zon en.

Le’pidus, namn på en fornromersk familj, bland hvars
medlemmar följande äro de mest kända. 1. Marcus
Aemilius L., blef konsul för år 78 f. Kr., till
stor del genom Pompejus’ bistånd. Efter Sullas död
(s. å.) sökte den härsklystne, men ej synnerligen
begafvade L., som förut tillhört Sullas parti, att
omstörta dennes inrättningar, men blef genom Catulus,
med biträde af Pompejus, slagen och tvungen att fly
till Sardinien, där han afled 77 f. Kr. - 2. Marcus
Aemilius L., den förres son, anhängare af Caesar,
blef genom honom 49

f. Kr. stadsprefekt och rytteriöfverste. Efter
Cassars

död blef han öfverstcpräst och förde befälet öfver

legionerna i Gallien. Med Antonius och Octavianus

ingick han år 43 f. Kr. ett

triumvirat och erhöll på sin del

först Spanien, sedan Afrika. Men

efter några år blef han oense

med Octavianus. L., som var en

kortsynt och vankelmodig man

utan högre gåfvor, hade visat sig

mindre pålitlig i striderna mot S.

Pompejus 36 f. Kr., till följd T ._
M _ . ,.

hvaraf Octavianus lätt vann L:s S^iiÄ^

krigshär på sin sida. L. tvangs slaget guldmynt.

att afsäga sig all befattning med

statens förvaltning och behöll endast
öfvcrstepräst-

ämbetet samt blef internerad i Circeji, där han afled

13 1. 12 f. Kr.
B. Tdh.

Lepi^onum, bot. SeSpergularia.

Lépine [-pin], LouisJean Baptist e, fransk ämbetsman,
f. 6 aug. 1846 i Lyon, studerade juridik. bl. a. i
Heidelberg och Berlin, tjänade under fransktyska
kriget vid mobilgardet och utmärkte sig särskildt
vid Belforts belägring, afslutade efter kriget
sina juridiska studier och var till 1877 advokat i
Lyon. S. å. blef L. underprefekt samt utnämndes 1884
till prefekt i Indre och 1886 till generalsekreterare
vid polisprefekturen i Paris. Som sådan gjorde
han regeringen stora tjänster genom sin eminenta
förmåga att med ringa styrka upprätthålla ordningen
vid flera kritiska tillfällen under boulangismens
glansdagar. 1891-93 var L. prefekt i Loire, blef 1893
prefekt i Seine-et-Oise och s. å. Lozés efterträdare
som polisprefekt i Paris. På denna just då vanskliga
post förstod han att med ovanlig skicklighet göra
sig åtlydd och respekterad. Genom sitt joviala.och
samtidigt fasta uppträdande har han alltsedan vunnit
ej ringa popularitet hos Parisbefolkningens olika
lager och på samma gång lagt i dagen en verklig
reform-ifver för världsstadens polisväsen. Hans
energi och organisationsförmåga ha ofta tagits i
anspråk i synnerhet vid de talrika mön arkbesöken i
Paris. E. A-t.

Lepiöta, Fjällskifling, bot., svampsläkte af
fam. Agaricacecz. Foten, som är lätt att lösgöra från
hatten, är försedd med en ring, men saknar slida eller
valkar vid basen, hvarigenom hithörande arter skiljas
från de närstående flugsvamparna. Hattens öfversida är
ofta fjällig eller grynig. De flesta fjällskiflingar
äro goda matsvampar. Mest bekant är L. procera,
stolt f j ä 11 s k i f l i n g, en af våra största
hattsvampar, nående en höjd af ända till 30 cm.,
med brunfjällig hatt och fot och tämligen allmänt
förekommande i skogar på efter-sommarcn och hösten.
G. L-m.

Leprsma, Lepismidse, zool. Se Fjäll-borstsvansar.

Le Play [la plä], Pierre Guillaume Freder i c,
fransk metallurg och socialekonom, f. 1806 nära
Honfleur, d. 1882, blef bergsingenjör och professor
vid bergsskolan i Paris samt direktör för bergverk
i Ural, öfverinspektör för de franska gruf-vorna,
medlem af conseil d’état och senator. Han gjorde sig
känd för åtskilliga arbeten rörande olika sidor af
bergshandteringen i Frankrike och andra länder samt
som generalkommissarie vid världsutställningarna i
Paris 1855 och 1867 samt i London 1862. Sin egentliga
betydelse Vctnn han på det so-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free