- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
223-224

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Le Poittevin ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

223

Leproseri-Lepsius

224

grcCcorum), men har sedermera kommit att beteckna
spetälska, hvilken sjukdom hos de äldre författarna
gick under flera olika namn, såsom elephanti’asis
grwcorum, leontifasis, slutligen äfven lepra
a’rabum. Se vidare Spetälska.

Leproseri (fr. léproserie, lat. domus leprosöria),
sjukhus för sådana, som lida af spetälska
(lepra). Redan på 600-talet inrättades leproserier
i fran-kernas rike (Yerdun, Metz, Maastricht),
och på 700-talet stiftades sådana i Tyskland af
den hel. Othmarus. Genom korstågen steg behofvet af
dylika anstalter därhän, att man på 1220-talet räknade
2,000 i Frankrike och 19,000 i hela kristenheten. En
särskild orden, den hel. Lasarus’ orden, egnade sig
åt de spetälskes vård, och denna ordens stormästare
måste själf vara en spetälsk. I Sverige inrättades
det första leproseriet under 1200-talet, och de blefvo
under medeltidens lopp ganska talrika. Från denna tid
omtalas leproserier i Stockholm, Sigtuna och Enköping,
det sistnämnda ett af de mest betydande. Andra sådana
funnos i Västerås, Arboga, Söderköping, Skeninge,
Visby m. fl. st. Med den förnyade utbredningen af
spetälskan under senare hälften af 1800-talet och den
ånyo upptagna striden mot sjukdomen har naturligtvis
också följt inrättandet af nya leproserier i
de flesta länder, där sjukdomen förekommer. Se
vidare Spetälska. L- Mbg. Leprosörium, detsamma som
leproseri (se d. o.). LepröS, fr. lépreux (af lepra,
se d. o.), spetälsk. Lepsius. 1. Karl Richard L.,
tysk egyptolog, språkforskare och arkeolog, f. 23
dec. 1810 i Kaumburg, d. 10 juli 1884 i Berlin,
var son af arkeologen Karl Peter L. (f. 1775,
d. 1853). I Berlin utgaf han 1833 för filos, graden
afh. De tabulis eugubinis. Denna och åtskilliga andra
af L:s tidigare skrifter tillhöra eller beröra den
jämförande språkvetenskapens område. Något senare
gjorde L intimare bekantskap med egyptologien,
som slutligen kom att taga all hans tid och kraft i
anspråk. Han företog en rad vetenskapliga studieresor
till Frankrike, Italien och England, där de egyptiska
fornsamlingarna för honom öppnade sina skatter. I
synnerhet den italienska resan blef betydelsefull
för L. genom det nära förhållande, i hvilket han
trädde till Dunsen. Som sekreterare vid Arkeologiska
institutet i Rom utgaf L. sin banbrytande skrift
Lettre å M. Rosellini sur Valphabet hicroglyphique
(1837), och denna följdes af en rad dels smärre, dels
mer omfattande egyptologiska skrifter. Till den senare
kategorien höra Auswahl der wichtigsten urkunden
des ägyptischen alterthums och Das todtenbuch der
ägypter nach dem hiero-glyphischen papyrus in Turin
(1842). Vid samma tid utgaf han sitt för den italiska
och jämförande språkforskningen epokgörande verk
Inscriptiones um~ briccz et oscce. - Efter återkomsten
till Berlin utnämndes L. till e. o. professor där
1842 och ställdes i spetsen för en stor. af preussiska
regeringen till

väsentlig grad på Dunsens och A. von Humboldts
förord utrustad, vetenskaplig expedition, hvars
mål var Nildalen och hvars syfte var att i största
möjliga mån insamla material och göra iakttagelser
för en grundlig undersökning af den fornegyptiska
odlingen. Efter tre års ihärdiga arbeten återvände
expeditionen till Europa. Hufvudresultatet af dess
verksamhet publicerades efter hand och föreligger nu
i det kolossala praktverket "Denkmäler aus Aegypten
und Aethiopien" (Berlin 1849-59; 900 planscher i 12
bd, mycket stort format, "Ergän-zungsband" ha börjat
utkomma 1897, och utgifvandet däraf pågår än). Såväl
med hänsyn till materialets rika och ändamålsenliga
urval som på grund af den noggrannhet, hvarmed de
egyptiska originalen återgifvits, är detta verk
utan tvifvel den yppersta publikation af egyptiska
minnesmärken, som hittills sett dagen. De många
större och smärre afhandlingar, som L. sedermera
utgaf i egyptisk mytologi och historia, äro till
största delen byggda på arbetena af den stora
preussiska expeditionen, hvars chef och andliga
hufvud han var. Som hufvudresultat af L:s storartade
vetenskapliga verksamhet kan man räkna: den egyptiska
historiens (nära nog) definitiva uppställning efter
dynastier med Manethos kronologiska fragment som
korrektiv, hieroglyfernås reducerande till europeisk
skrift efter ett vetenskapligt giltigt, numera med små
modifikationer allmänt antaget transkriptionssystem;
den egyptiska mytologien grundad på strängt
vetenskaplig basis; och slutligen fick genom den af
Brugsch (1863) grundlagda, af L. (från 1864 till hans
död) fortsatta "Zeitschrift fur ägyptische sprache und
alterthums-kunde" (22 arg.) egyptologien ett verkligt
internationellt vetenskapligt organ. L. blef 1846
ord. professor i Berlin samt 1873 överbibliotekarie
och senare geheime-ober-regierungsrath. Han var
sedan 1850 led. af Berlins vet. akad. och sedan
1866 af svenska Vitt. hist. o. ant. akad. -
Jämte de redan anförda må af L:s förnämsta
arbeten nämnas Chrono-logie der aegypter (bd l,
1849), Ueber den ersten ägyptischen gölterkreis
(1851), Briefe aus Aegypten, Aethiopien und der
holbinsel Sinai (1852), Aegyp-lisches könicjsbuch
(1858), Aelteste texte des Tod-tenbuchs (1867),
Die metalls der ägyptischen in-schriften (1872)
och Nubische grammatik (1880). Massan af hans smärre
skrifter återfinnes hufvudsakligen i "Abhandlungen
der kaiserlichen akademie der wissenschaften" och
ofvannämnda "Zeitschrift". Hans lilla Allgemeines
linguistisches alphabel (Berlin och London 1855; 2:a
uppl. 1863) har spelat en betydande roll för fixerande
i skrift af en mängd vilda folkslags språkljud. Vid
sin död var L. sysselsatt med ett stort metrologiskt
arbete, hvars resultat han i ett par små afhandlingar
anteciperade. Se arbeten af Dumichen (1884) och Ebers
(1885; med litteraturförteckning).

2. Richard L., den föregåendes son, geolog, f.
1851, 1876 professor vid tekniska högskolan
i Darmstadt och chef för Hessens geologiska
undersökning, erkänd för geologiska kartor med
beskrif-ningar öfver tyska riket och geologiska
undersökningar i Ättika. Han har äfven
utgifvit arbeten öfver mesozoiska och tertiära
aflagrmgar i Tyskland samt varit verksam på
vulkanologiens område.

3. Reinhold L., den föregåendes broder,
målare, f. 1857 i Berlin, studerade för Löfftz och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:41 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free