- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
245-246

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Les boutons jaunes ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Stjärnfors såg och elektriska kraftstation i
Gåsborns socken, jordbruksfastigheter i ofvannämnda
och Nordmarks socknar samt delar af Persbergs
och Långbans grufvor. Taxeringsvärdet å bolagets
egendomar var 1910 1,909,300 kr., hvaraf 739,100 kr. å
verk och inrättningar. Arealen är omkr. 11,000 har,
hvaraf omkr. 100 har åker under eget bruk. Skogarna
vårdas synnerligen väl. Tillverkningen, bestående
af smidt och valsadt stål, järn- och ståltråd,
ståltrådslinor, släggor, spett, borrstål, vagnsaxlar,
järnvägs-, vagns- och andra fjädrar, harffjädrar
och hästräfspinnar m. m., har ett årligt värde
af omkr. 1,6 mill. kr. – Första anläggningen vid
L. privilegierades 1675, då bergsfogden E. Hult
erhöll tillstånd att "uppå dalskogen i villa
ödemarken uppsätta en hammare". 1723 köptes bruket
af brukspatron Nils Pihl, öfvergick 1760 till
J. V. Mullberg och M. D. Morén samt 1766 till den
förre ensam. 1813 köptes det af handelshuset Ekman &
C:o i Göteborg och öfvertogs 1833 af kommerserådet
G. H. Ekman, hvars son G. Ekman sedan 1836 skötte
detsamma och gjorde det genom förbättrade metoder
till en mönsteranstalt. Det nuvarande bolaget
bildades 1866.

Wbg.

Lesjön. Se Le.

Leskien [leskin], August, tysk språkforskare, f. 1840
i Kiel, blef filos. doktor i Göttingen 1867 och
e. o. professor i jämförande språkforskning i Jena
1869 samt är sedan 1870 professor i slaviska språk
vid universitetet i Leipzig. Utom kortare uppsatser
i språkvetenskapliga tidskrifter har L. skrifvit
De ratione quam I. Bekker in restituendo digammo secutus est (1866),
Handbuch der altbulgarischen sprache (1871; 3:e uppl. 1898),
Die declination im slavisch-litauischen und germanischen (1876;
prisbelönt af Jablonowskiska sällskapet i Leipzig) och
Der ablaut der wurzelsilben im litauischen (1884),
Grammatik der altbulgarischen sprache (1909) samt
har jämte K. Brugman utgifvit "Litauische volkslieder
und märchen" (1882). L. var länge medredaktör i
Jagićs "Archiv für slavische philologie". Han är en
framstående lärare och en af samtidens utmärktaste
språkforskare. I den ofvannämnda prisskriften från
1876 uppställde han först satsen, att ljudlagarna
verka undantagslöst, och han kan så tillvida anses
som hufvudman för den s. k. junggrammatiska skolan
inom språkvetenskapen (f. ö. representerad af Brugman,
Paul, Osthoff och de fleste yngre forskare). Tills.
med Brugman har L. uppträdt i striden om konstspråk
(mot esperanto). L. är en af redaktörerna för
den af Ersch och Gruber påbörjade encyklopedien.

Lll.

Leskovac [-vats], stad i Serbien, okrug Vranja,
vid ett tillflöde till Morava och vid järnvägen
Niš–Saloniki. 13,647 inv. (1905). Gymnasium, väfskola,
klädes- och tågfabrikation, betydlig handel med lin
och hampa.

J. F. N.

Les Landes [lä lã’d]. Se Landes.

Lesley [le’ṡli], John Peter, nordamerikansk geolog,
f. 1819, d. 1903, känd förnämligast genom arbeten
på geoteknikens och geomorfologiens områden och
för undersökningar öfver stenkolsförekomster
i östra Förenta staterna. L. var chef för
Pennsylvanias geologiska undersökning 1874–95.

A. G–n.

Leslie [le’ṡli], fabriksstad i skotska grefsk. Fife vid öfre Leven. 3,587 inv. (1901).

Leslie [le’ṡli], gammal skotsk släkt, till hvilken
hörde earlerna af Rothes, som spelade en rätt
framträdande roll i Skottlands inre partistrider. Till
en sidogren, L. of Balqhain, hörde Alex L.,
earl af Leven, och grefve Walter L. (se nedan L. 1
o. 3). Titeln earl af Leven öfvergick 1681 genom arf
till earlerna af Melville, hvilkas släkt sedan 1805
bär namnet Leslie-Melville.

illustration placeholder

1. Alexander L., earl af Leven, fältherre,
f. omkr. 1580, d. 4 april 1661, vann ett namn först
i Sveriges krigshistoria på 1620- och 1630-talet
samt sedan i Skottlands och Englands häfder. Sina
krigiska lärospån gjorde han vid ett skotskt kompani
i nederländsk tjänst emot Spanien och gick därefter
(tidigast 1605) i svensk krigstjänst. Han deltog i
Jakob De la Gardies fälttåg i Ryssland, blef 1623
befälhafvare öfver allt fotfolk i Södermanland,
Närke och Värmland, följde 1625 Gustaf II Adolf
öfver till livländska kriget och blef 1626 kommendant
vid Pillau. Därifrån sändes han sommaren 1628 till
Stralsunds undsättning med svenska och skotska
trupper och öfvertog, med Nils Brahe vid sin
sida, kommandot i den af Wallenstein belägrade
staden. Efter belägringens upphäfvande ledde
L. försvaret af Östersjökusten, intog 30 mars 1630
skansen vid Alte fehre på Rügen och fullbordade
kort före Gustaf Adolfs landstigning i juni öns
eröfring. Han sändes 1631 med värfningsuppdrag
till England och åtföljde s. å. James Hamilton (se
Hamilton 9) som "sergeant general major", då denne
med sina regementen slöt sig till Gustaf Adolfs
här. L. blef sedan generalmajor i nedersachsiska
och westfaliska kretsarna med befäl äfven öfver
trupperna i Brandenburg, stred 1632 vid nedre
Elbe och Weser mot Pappenheim, intog i mars 1634
staden Brandenburg, undsatte Osnabrück och utnämndes
1636, efter Knyphausens död, till fältmarskalk och
generalkommendant i Westfalen. S. å. deltog L.,
under Banérs öfverbefäl, i slaget vid Wittstock (27
sept.), där han anförde centern, och hösten 1637
nödgades han draga sig tillbaka till Pommern. Vid
afskedstagandet (aug. 1638) erhöll han årlig pension
och dessutom, delvis som ersättning för innestående
lön, några kanoner och 2,000 musköter. – Genast vid
hemkomsten till Skottland s. å. designerades L.,
såsom landets erfarnaste krigare, till befälhafvare
för presbyterianernas armé, och i maj 1639 uppdrogs
formligen åt honom (som lord general) befälet öfver
Skottlands stridskrafter till lands och sjöss. Han
intog genom öfverrumpling Edinburghs fästning, inbröt
i aug. 1640 i England och eröfrade, efter en seger
öfver de kungliga trupperna vid Newburn, Newcastle med
omnejd. Efter skottarnas uppgörelse med Karl I i Ripon
(aug. 1641), där L. var en af skotska parlamentets
kommissarier, sökte konungen göra honom sig förbunden
genom att upphöja honom till earl af Leven och lord
Balgonie (okt. s. å.) samt utnämnde honom till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free