- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
247-248

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Les boutons jaunes ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rådsmedlem och ståthållare på Edinburghs
slott. L. hoppades nu på varaktighet af uppgörelsen
med Karl I och arbetade, under korrespondens
med Axel Oxenstierna, för en skotsk hjälparmés
utsändande åt kurfursten af Pfalz för Böhmens
återeröfring. I stället indrogos emellertid
skottarna ånyo i striderna mellan Karl I och engelska
parlamentet. L. undertryckte 1642 en katolsk resning
på Irland och anförde som "lord general" den skotska
här, som i jan. 1644 inbröt i England, där han med
takt och skicklighet samverkade med parlamentets
generaler Fairfax och Manchester. Vid Marston moor
(2 juli s. å.) drefs L:s flygel på flykten af prins
Rupert, medan hans namne David L. och Cromwell
tryggade segern åt parlamentet. L. intog därpå (19
okt.) med storm Newcastle, och i maj 1646 sökte Karl
I tillflykt i hans armé, men utlämnades af skottarna
1647 till engelska parlamentet, sedan han afvisat L:s
råd att acceptera skottarnas covenant och tillmötesgå
parlamentets fordringar. L. anslöt sig nu i Skottland
till Argylls presbyterianska politik (se Campbell 1),
försvarade 1600 Karl II:s sak och deltog i slaget vid
Dunbar (3 sept. s. å.), bruten af ålder och krämpor,
men af skotska parlamentet tvingad att kvarstå som
åtminstone nominell öfverbefälhafvare. I aug. 1651
tillfångatogs L. af en ströfkår från Monks armé och
sändes till London, där han insattes i Tower. Snart
fick han dock mot borgen tillåtelse att vistas
hos en måg i Northumberland, och, sedan drottning
Kristina af Sverige lagt sig ut för honom (i bref
till engelska parlamentet af 17 sept. 1653), frigafs
han alldeles och återvände till sitt gods Balgonie,
där han tillbragte sina sista dagar. – 79 bref från
L. till Oxenstierna 1626–53 äro utg. i "Rikskansleren
Axel Oxenstiernas skrifter och brefvexling", II, del
9. Jfr vidare biografi
(af H. Paton) i "Dictionary of national biography", bd 33, och
sir W. Fraser, "The Melvilles, earls of Melville, and the Leslies, earls of Leven" (3 bd, 1890;
där bl. a. L:s skildring, i bref till markisen af
Hamilton, af Gustaf II Adolfs död vid Lützen). –
L:s son, Alexander L., lord Balgonie,
d. 1645, avancerade på 1630-talet till öfverste i svensk
tjänst och återvände 1638 med fadern till Skottland.

2. David L., lord Newark, tillhörande släktgrenen
L. of Pitcairly, krigare, f. 1601, d 1682, var i yngre
dagar anställd i svensk krigstjänst, avancerade där
till öfverste och återvände 1640 till Skottland för
att deltaga i försvaret af "the covenant". L. var
1644 generalmajor under sin namne earlen af Leven (se
L. 1) och hade väsentlig andel i segern vid Marston
moor. Hemkallad till Skottland 1645, besegrade han
Montrose vid Philiphaugh (sept. s. å.) och blef sedan
Levens närmaste man i befälet öfver skotska armén
i England. L. ledde 1650 med skicklighet försvaret
mot Cromwell och besegrades af denne vid Dunbar (3
sept.), först sedan hans otåliga underbefälhafvare
och kyrkopartiets ombud vid armén nödgat honom
att öfverge sin defensiva taktik. Vid Worcester (3
sept. 1651) förde L. befäl närmast under den unge
Karl II; kort efter nederlaget togs han till fånga af
parlamentsarmén och insattes i Tower. Han frigafs 1660
och fick efter restaurationen titeln lord Newark (1661).

3. Walter L., skotsk krigare, tysk riksgrefve,

f. 1606, d. 1667, stod, ehuru kalvinist, i
kejsarens härar i Flandern, Italien och Tyskland,
blef 1632 major och stred s. å. mot sachsarna i
Böhmen och sedan mot Gustaf Adolf vid Nürnberg och
Lützen. L. följde därefter Wallenstein till Eger,
deltog i sammansvärjningen mot honom (1634) och blef
därför öfverste och rikligen belönad. Vid Nördlingen
(s. å.) afslog han Thurns våldsamma anfall och tog
därefter del i kriget ända till 1640, hvarefter han
användes i diplomatiska värf. Som vice president i
hofkrigsrådet och general i gränsländerna gjorde
han Österrike stora tjänster under kriget med
turkarna. L. blef 1634 katolik, upphöjdes 1637 i
grefligt stånd och blef 1650 fältmarskalk.

1–2. V. S–g. 3. C. O. N.

Leslie [le’ṡli], sir John, skotsk fysiker, f. 1766,
d. 1832, blef professor i Edinburgh 1805 i matematik
och 1819 i fysik. Han är i synnerhet känd genom ett
par märkliga afhandlingar öfver värmet, genom den
s. k. Leslies kub (se d. o.) samt genom uppfinningen
af differentialtermometern (se d. o.) och sinnrikt
användande af densamma i särskilda fall. L. fann
äfven en metod att medelst luftpumpen bringa vatten
till frysning.

(S. A–s.)

Leslie [le’ṡli], engelska målare. 1. Charles Robert L.,
f. 1794 i London af amerikanska föräldrar, d. 1859,
växte upp i England och Amerika, slog sig sedan ner
i London, målade mestadels motiv ur diktverk af
Shakspere, Cervantes, Le Sage, Molière, Sterne och
lyckades allra bäst med framställandet af humoristiska
scener. Bland hans i South Kensingtonmuseet och
Tate-galleriet befintliga målningar må nämnas
Onkel Tobias och änkan Wadman
samt motiv ur
Så tuktas en argbigga och
Lärda kvinnor.
L:s Autobiographical recollections utkommo 1860. –
2. Georg Dunlop L., den föregåendes son,
f. 1835 i London, var elev af fadern och af akademien.
Bland hans arbeten må nämnas
Hoppet (1857),
Fastedag i klostret (1861),
Nausikaa och hennes kamrater (1871, konsthallen i Hamburg) och
Home, sweet home (1878).
L. är äfven författare:
Our river (1891),
Letters to Marco (1894) m. fl. –
3. Peter L., den föregåendes son, f. 1877 i London,
är elev af sin fader och af Herkomer. Bland hans
målningar märkas
Olivia
(hjältinnan i Goldsmiths "Landtprästen i Wakefield"),
En dam af rang,
På farlig grund,
Sommarafton och
Violetta.

1–3. G–g N.

Leslie [le’ṡli], Frank, engelsk tecknare, gravör och
tidningsutgifvare, f. 1821 i Ipswich, England, d. 1880
i New York, hette Henry Carter, innan han antog
namnet L. Han utbildade sig vid "Illustrated London
news"’ xylografiska ateljé och flyttade sedan till
New York, där han bl. a. uppsatte
"Gazette of fashion" (1854),
"Frank Leslie’s illustrated newspaper" (1855),
"Frank Leslie’s weekly",
"Frank Leslie’s monthly" samt
flera andra tidskrifter, hvilka fingo stor spridning.

Leslie [le’ṡli], Henry David, engelsk musiker,
f. 1822 i London, d. där 1896, blef 1855 dirigent
för Amateur musical society och bildade s. å. ett
körsällskap för a-capella-sång (Leslie’s choir),
som vann priset vid den internationella täflingen
i Paris 1878. L. komponerade oratorierna
Immanuel (1853) och
Judith (1858),
kantater,
operan Ida (1864),
2 symfonier, sånger m. m.

E. F–t.

Leslie [le’ṡli], Thomas Edward Cliffe,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:17 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free