- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
323-324

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leviter ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Lévy [levi], Michel, fransk bokförläggare, f.
1821 i Lothringen, d. 1875 i Paris, grundade 1836
i förening med sina två bröder en bokhandel i Paris.
Firman förlade först serier af teaterpjäser, utsträckte
snart sin verksamhet till historiska arbeten och
romaner samt utgaf flera publikationer, af hvilka
"Collection Michel Lévy" torde vara den i vidaste kretsar
kända. Sedan början af 1850-talet har Frankrikes
gedignaste skönlitteratur utsändts från denna
högst verksamma förlagsbyrå, hvilken sedan L:s
död innehades af hans broder Calmann L. (f.
1819, d. 1891) och efter hans död gick i arf till
hans söner, som nu leda affären.

Lévy, Morits, dansk finansman, f. 16 nov.
1824, omkom 12 juli 1892 vid en öfversvämning på
en badort i Savojen. Han blef 1852 fullmäktig i
finansministeriet och 1854 myntkontrollör i Altona,
där han verkade för riksmyntets genomförande i
Holstein. Under handelskrisen 1857 kom han att
spela en viktig roll, blef därpå en af nationalbankens
styrelseledamöter och 1861 kungavald direktör
för denna samt var till sin död dennas egentlige
ledare. 1872 var L. medlem af den skandinaviska
myntkonferensen, 1873-76 direktör för Myntet och
hade som sådan förtjänsten af, att öfvergången till
guldmyntfot genomfördes så hastigt samt med så
ringa förlust och besvär. Liknande skicklighet visade
han 1886 vid statsskuldens konvertering. 1878 var
han ordf. i en kommitté för sparbanksväsendets
ordnande, var i många år led. af kontrollkommittén för
de själländska järnvägarna och medlem af styrelsen
för Burmeister & Wains fabriker. Dessutom var L.
sedan 1877 ordf. i Nationalökonomisk forening i
Köpenhamn. Han fick 1864 etatsråds och 1887
konferensråds titel.
E. Ebg.

Lévy [levi], Émile, fransk målare, f. 1826 i
Paris, d. 1890, vann Rompriset 1854, målade dels
porträtt (en ung man i Louvre), dels antika scener
som Meta sudans och Orfeus’ död (båda i Luxembourg)
samt dekorativa arbeten. Han är representerad
i Glyptoteket i Köpenhamn af en aktstudie i
pastell.
(G-g N.)

Lewy, Hermann. Se Lebert, H.

Lévy [levi], Henri Leopold, f. 1840 i
Nancy, d. 1904, påverkades i främsta rummet af
Delacroix och målade ämnen ur gamla historien och
helgonlegenden, såsom Herodias med Johannes
döparens hufvud
, Sarpedon och Den döde Kristus (de
båda sistnämnda i Luxembourgmuseet).
(G-g N.)

Lewy-Hoffmann, Joseph Rudolph, tysk
valthornist, f. 1801, d. 1881, var 1837-52 kammarmusikus
vid hofkapellet i Dresden. Han komponerade
åtskilligt för sitt instrument och säges ha
infört ventilhornet i Sverige, då han besökte detta
land under sina konsertresor 1833-34 och därvid af
Karl XIV Johan utnämndes till musikdirektör.
A. L.*

Lewysohn, Ludvig, rabbin, författare, f. 15
april 1819 i Schwersenz (preussiska prov. Posen),
d. 26 mars 1901 i Stockholm, studerade vid Berlins
universitet, blef 1847 filos. doktor i Halle, 1848
predikant vid den judiska församlingen i Frankfurt
an der Oder och 1851 i Worms samt utnämndes
1859 till rabbin i Stockholm. 1880 tog han afsked
från detta ämbete, men skötte det fortfarande på
förordnande till efterträdarens ankomst, 1883. Bland
L:s många arbeten må nämnas doktorsafh. De
sacrificiis veteris testamenti
(1847; öfv. till ty. Die opfer
des allén testaments
, 1867), Naphschoth
zadikim
(1855), innehållande 60 epitafier från den
israelitiska kyrkogården i Worms jämte biografiska
skisser, Die zoologie des Talmuds (1858), hvaraf
ett utdrag rörande husdjuren finnes intaget i
"Tidskrift för veterinärer och landthushållare"
(1878), Sabbat- och festpredikningar, hållna
i Stockholms synagoga
(1864), den första
israelitiska predikosamling på svenska, samt
åtskilliga kasualpredikningar dels på svenska, dels
på tyska. Bland smärre uppsatser må nämnas kritiska
Lettres d’Allemagne öfver den i Tyskland utkomna
judiska litteraturen (i "L’univers israélite",
1854-59), Eine proselytenfamilie aus dem vorigen
jahrhundert
(i Frankels "Monatschrift fur geschichte
und wissenschaft des judenthums", 1856) och artiklar
i Nordisk familjebok.

Lex (plur. leges), lat. a) Hos de gamle romarna
namnet på hvarje anordning, tillkommen genom ett
folkbeslut, med undantag dock för valhandlingar och
domar. I äldsta tider fattades ett sådant beslut i
Comitia curiata, sedan i C. centuriata och längre fram
äfven i C. tributa (plebiscita). Jämväl förslaget
(rogatio) kallades lex. Det skulle offentligen
anslås tre torgdagar (17 dagar) före comitia,
och sedan kunde det behandlas på "contiones",
hvarefter af görandet skedde vid comitia genom
dess antagande (U. R. = uti rogas, "såsom du
föreslår") eller förkastande (A. = antiquo,
"jag låter det gamla förblifva"). Därpå inristades
lagen på koppar eller sten och anslogs offentligt.
R. Tdh.

b) I allmänhet förordning, lag.

1. L. alamannorum ("alemannernas
lag"). Se Germansk rätt.

2. L. angliorum et verinorum ("anglernas och
verinernas lag"). Se Angler.

3. L. bajuvariorum ("bajrarnas lag"). Se
Bajern, sp. 693, och Germansk rätt.

4. L. burgundionum
("burgundernas lag"). Se Burgundisk lag.

5. L. caesarea ("kejsarlagen"), med.
Se Kejsarsnitt.

6. L. civitatis ("statens lag").
Se Internationell privaträtt, sp. 793.

7. L. commissoria, aftal, att pant,
som lämnats till säkerhet för skuld, skall utan
vidare öfvergå i borgenärens ego och alltså af honom
fritt disponeras, i händelse skulden icke betalas
i rätt tid. Dylika aftal innebära lätt missbruk af
borgenärens ekonomiskt öfverlägsna ställning och
äro därför flerstädes föremål för lagstiftningens
ogillande. Redan i romerska rätten voro de förbjudna
(jfr Hyperocha), och likaså är fallet i
åtskilliga moderna rättssystem. Enligt dansk och
norsk rätt samt (efter en lag 28 sept. 1907) jämväl
enligt svensk rätt anses emellertid ifrågavarande
aftal tillåtliga.

8. L. domicilii ("lagen i
boningsorten"). Se <sp>Internationell privaträtt, sp.
793.

9. L. duodecim tabularum. Se Tolf
taflornas lag
.

10. L. fori ("lagen på rättegångsorten").
Se Hänvisning och Internationell privaträtt, sp. 792 o. 793.

11. L. frisionum ("frisernas lag").
Se Friser.

12. L. gundobada ("Gundobads lag").
Se Burgundisk lag.










<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free