- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
331-332

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leyland ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åtskilliga modifikationer i moderat
riktning. I Sarriens ministär (mars-okt. 1906)
satt L. som kolonialminister. Han har under
de senare åren esomoftast sökt framträda som
arftagare till Waldeck-Rousseaus idéer; hans
politiska anseende har emellertid i någon mån lidit
genom ett millionarf, som han genom testamentarisk
disposition erhöll från en under hans ministertid
med en mycket hög orden dekorerad person.
V. S-g.

Leyland [lī’lənd], stad i engelska grefsk. Lancaster,
8 km. s. om Preston. 6.835 inv. (1901). Tillverkning
af gummivaror och bomullsgarn. J. F. N.

Leyland line [lī’lənd lai’n], engelskt, 1892 grundadt
rederibolag. Se Ångfartygslinjer.

Leyoncrona. Se Leijoncrona.

Leyonmarck. Se Leijonmarck

Leys [lejs], Hendrik, belgisk målare,
f. 1815 i Antwerpen, d. där 1869, studerade först för
F. de Braekeleer och visade från första början en
smidig talang, som lätt tillegnade sig andras både
uppfattning och uttryckssätt. 1835 kom han till
Paris, slöt sig till romantikerna och rönte starkt
inflytande af van Dyck och Rembrandt. Från dem som
förebilder öfvergick han till de nederländske
1400-talsmålarna, Jan van Eyck, Quentin Matsys
o. a. Efter 1839 vistades han flera år i London. Från
hans tidigare skede äro sådana motiv som Rubens
beger sig till en fest
, Flandriskt bröllop på
1600-talet
(båda i Antwerpens museum), Vapensmed,
Värdshusscen (i Frankfurt), Familjefest (1815, i
Leipzig), Holländsk sällskapsscen på 16OO-talet (1847,
Berlins nationalgalleri). Där representeras L. äfven
af Dürer tecknar Erasmus (1857). Denna sistnämnda
målning visar en helt annan stil än de föregående, en
stil, som är ett resultat af studier i de tyske gamle
mästarnas uttryckssätt. L:s sträfvan gick nu ut på att
framställa scener från 1400- och 1500-talen med samma
måleriska karaktär, som de samtida målarna skulle
ha gifvit bilderna - äfven med de gamle målarnas
teckningssätt och med deras tekniska begränsning i
modellering och luftstudium. Han såg med andra ord
en förgången tid med dess egna ögon. L:s konst blef
artificiell, en lärd konst i andra hand, raffinerad
och intelligent, med sökt arkaism och afsiktliga
svagheter, men den gjorde stort intryck genom den
häpnadsväckande skickligheten i genomförandet af
den valda stilen och genom den starka tids- och
figurkarakteristiken. För eftervärlden har den i
första rummet kuriositetsintresse, men för samtiden
fick den betydelse därigenom, att den väckte intresse
för historisk karaktär och i hög grad bidrog till
att skärpa blicken och fordringarna på konstnärlig
framställning af gångna tidehvarf. "Hans konst
var upprorisk mot allt hvad romansk akademism hette,
mot de generaliserande och idealiserande formernas
konst, den var fosterländsk i sitt hänvisande till
den flamska konstens ursprung och anor, och den var
modern i sitt skärpande af studiet och betonande af
i karaktären." Dess betydelse blef dock af
öfvergående art, och någon bestående skola kan man
knappast säga, att L. stiftade. Bland målningar
från hans senare skede märkas Erasmus föreläser
för kejsar Karl V
, Faust och Wagner utanför
stadsporten
, Luther som skolgosse sjunger för
Ursula Cotta
, Nyårsdag i Flandern och Inkvisitionens
proklamerande i Nederländerna
. Hans största verk äro
fyra väggmålningar i Antwerpens stadshus med ämnen
ur stadens historia från 1500-talet. L. hälsades af
sina landsmän som deras främste konstnär, han blef
1862 upphöjd i friherrligt stånd, och efter hans
död restes hans staty i Antwerpen på en bulevard,
som bär hans namn. I Paris vann han hedersmedalj
vid världsutställningarna 1855 och 1867. Han är rikt
representerad i museerna i Bruxelles och Antwerpen
(äfven med porträtt och skisser). Två skisser i
olja finnas på Nationalmuseet i Stockholm. L. har
äfven utfört raderingar. Den svenske målaren G. von
Rosen var en tid hans elev. Jfr monografi af
Sulzberger (1885).
G-g N.

Leys d’amors [lejs damö’rs], "kärlekslagar". Se Jeux
floraux
.

Leysin [läsä’], by i schweiziska kant. Vaud, på en
terrass (1,260 m. ö. h.) högt öfver den nedersta
Ormontdalen, på södra sluttningen af Tour d’Aï,
genom en 6 km. lång elektrisk kugghjulsbana förenad
med Aigle i Rhônedalen. Omkr. 200 m. högre ligger
L.-gare l. Feydey-L., som blifvit en af lungsiktiga
mycket besökt vinterkurort. Wbg.

Leyte [le’jte], en till Visayasöarna bland
Filippinerna hörande ö norr om Mindanao och skild
från denna genom Surigaosundet. 7,026 kvkm. 357,641
inv. (1903), malajiska visayas och i det inre
negritos. Ön är bergig och vulkanisk, väl bevattnad
och bäst odlad af alla öarna. De viktigaste orterna
äro Baybay (22,990 inv. 1903) och Ormoc (16,126 inv.),
den förra 10 km. från östra kusten, den senare vid
västkusten. Hufvudstad är Tacloban på östkusten.
J. F. N.

Leyton [lei’tn] nordöstlig förstad till London,
belägen i grefskapet Essex, på östra (vänstra)
stranden af Lea. 98,912 inv. (1901).

L. f. eller L. fil., vid växtnamn förkortning för
Karl v. Linné d. y. (se Linné 2).

lgd, förkortning för geografisk längd (se
d. o.) l. longitud.

L’habit ne fait pas le moine [pabi’ na fä pä lo mwa’n],
fr. Se Habitus non facit monachum.

Lhasa (Hlassa, Lhassa, Lassa), "Guds mark",
hufvudstad i Tibet och den buddistiska världens
medelpunkt, ligger under 29° 39’ n. br. och 91° 5’
ö. lgd. 3,600"m. ö. h., på en tämligen jämn, af nakna
höjder omgifven slätt, något n. om floden Ki-tschu,
hvilken omkr. 55 km. s. v. om staden förenar sig
med Sangpo, Brahmaputras öfre lopp. Staden har en
nästan cirkelrund form och var förr omgifven af
murar, men dessa förstördes under den kinesiska
ockupationen 1722. Hufvudgatorna äro breda och raka
samt i torrt väder tämligen rena, men de sämre
kvarteren äro odrägligt smutsiga, fyllda af stank och
stora, skabbiga hundar. Husen äro vanligen byggda af
lera och soltorkadt tegel, de förmögnares af sten
och tegel. Folkmängden, inberäknadt präster och
munkar i staden och dess grannskap, anses uppgå till
omkr. 30,000 (hvaraf endast

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free