Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lick ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Liddell [li’dl], Henry George, engelsk språkman,
f. 1811, d. 1898, utarbetade, jämte Robert Scott,
på grundvalen af Passows ordbok ett grekisk-engelskt
lexikon 1843, hvilket gått ut i liera upplagor och
intar en rangplats på sitt område. L. författade
vidare History of ancient Rome 1855). Som präst och
lärare i Oxford spelade han en betydande roll.
Liden, socknar. Se Indals-Liden och Ådals-Liden.
Lidén, Johan Henrik, lärd, donator, f. 6 jan. 1741
i Linköping, d. 23 april 1793 i Norrköping, blef
student i Uppsala 1758 och amanuens hos Joh. Ihre
1759. L. studerade dels filosofi, dels språk och
litteratur samt uppträdde redan vid unga år som ifrig
boksamlare, så att han inom få år egde ett utvaldt
bibliotek. 1761 aflade han filos. kandidatexamen,
vistades sedan i Finland som informator, under hvilken
tid han ett år studerade vid Åbo universitet och
sommaren 1763 företog en resa genom landet, samt
återkom på hösten s. å. till Uppsala. Där blef
han 1764 filos. magister efter att ha försvarat
första delen af sin berömda Historiola litteraria
poëlarum suecanorum, där han grundlade den svenska
vitterhetens historia på ett sätt, som för sin tid
kan kallas mästerligt. 1765, efter det han utgifvit
ytterligare två delar af nämnda disputation,
blef han docent i lärdomshistorien och amanuens
vid biblioteket. Från denna tid förskrifver sig
äfven hans utomordentligt kvicka, fast närgångna
recension af Lenaeus’ "Delsboa iliustrata" (i
"Svenske Mercurius", 1764, och "Svenska magazinet",
1766), en af de förnämsta, som hela århundradets
lärda journalistik kan uppvisa. - I början af 1768
företog L. en utländsk resa, hvarunder han besökte
Köpenhamn, Göttingen, Holland och England, där han
i London en gång predikade samt gjorde Swedenborgs
bekantskap. I Paris, dit han kom mot slutet af 1769,
besökte han nästan dagligen de stora biblioteken och
gjorde i öfrigt studier. Men faderns död nödgade honom
att återvända, och efter en rundresa genom Tyskland
återsåg han i juni 1770 fäderneslandet. Knappt
hemkommen, utnämndes han till historiarum adjunkt i
Lund, med förordnande att vikariera för Lagerbring,
men fick likväl tillstånd att t. v. kvarstanna i
Uppsala. Där angreps han 1771 af en svår gikt, som
blef allt envisare. Han kunde dock 1772 utge 4:e delen
af sin "Historiola". Fåfängt sökte han alla medel
till häfvande af sitt onda; men när intet hjälpte, tog
han afsked från sin adjunktsbefattning och flyttade
1777 till Norrköping, där han lefde uteslutande för
litteraturen, då han snart ej mer förmådde lämna
sitt sjukläger. Han erhöll 1779 professors titel. -
Bland frukterna af L:s litterära verksamhet må,
utom hans ofvan omtalade litteraturhistoria (med i
Uppsala universitetsbibliotek förvarade handskrifna
tillägg), nämnas förteckningen öfver hans under
tjugu år bildade samling af disputationer, hvilken
utgafs 1778-80 i 5 delar, under titeln Catalogus
disputationum in academiis et gymnasiis Suecia
habitarum, och än i dag utgör en oumbärlig
handbok för forskaren i den svenska hithörande
litteraturen. Vidare utgaf han, med förord och
anmärkningar, åtskilliga Handlingar om riksdagen
1682 (1788), Repertorium Benzelianum (1791), en
förteckning öfver Benzelius d. y.:s brefsamling,
samt den i sitt slag berömda Brefväxling emellan
E. Benzelius d. y. och G, Benzelstierna (1791),
ett märkligt vittnesbörd om litterär lifaktighet och
storartad lärdom hos dessa båda män. Han författade
jämväl några småskrifter om animal magnetism och
efterlämnade en handskrifven dagbok i 4 vol. öfver
sin utländska resa 1768-70; den finnes i Uppsala
(se utdrag hos Schück, "Ur gamla papper", VII,
1905). Men jämte denna verksamhet utöfvade L. äfven
en storartad frikostighet. Sålunda skänkte han
1779 till Östgöta nation i Uppsala sin betydande
boksamling samt ett kapital af 24,000 dal. kmt,
hvars ränta skulle användas till samlingens ökande,
och hans styfmoder gaf en summa af 50,000 dal., för
hvars afkastning lön till en bibliotekarie skulle
utgå. Nationen slog 1781 till tack en minnespenning
öfver L. 1787 gjordes i dispositionen den ändringen,
att samlingen förenades med universitetsbibliotekets,
som äfven erhöll de 24,000 dalerna, och räntan af de
50.000 dalerna bildade lön för en biblioteksamanuens
(den ännu varande Lidénska) samt ett par stipendier
för studerande östgötar. Betydliga gåfvor lämnades ock
till Vet. akad. samt Vitt. hist. och ant. akad. (af
hvilken L. blef led. 1786), till Åbo, Linköpings,
Lunds och Härnösands bibliotek, för välgörande ändamål
m. m. L. skall i kontanta medel bortgifvit tillsammans
135,400 dal. samt i böcker, handskrifter, kopparstick
och musikalier minst 72.000 dal. kmt. Från sitt
sjukläger, där han slutligen var nästan förlamad,
förde han en vidlyftig brefväxling, som ännu
förvaras i Uppsala universitetsbibliotek. Hans
där befintliga handskriftsamling innehåller
mycket viktiga källor till Sveriges äldre
litteraturhistoria. Det var L., som uppmuntrade
bondemålaren Per Hörberg; (se d. o.) och
förmådde denne att skrifva sin självbiografi.
-rn. (E. Wrgl.)
Lidén, Johan Vilhelm, historisk samlare, f. 6 mars
1797 å Svenstorp i Sunne församling, Värmlands
län, d. 6 aug. 1862 i Stockholm, blef 1819 student
och 1827 med. licentiat och doktor i Uppsala samt
konstituerades 1828 till grufmedikus och grufkirurg
i Falun. 1842-60 var han läkare vid kurhuset i
Borgholm och bodde sedan i Stockholm till sin
död. L. egnade sig med ifver åt forskningar öfver
Dalarnas äldre historia och utgaf 1842 tills. med
K. G. Kröningssvärd 1:a delen af "Diplomatarium
dalekarlicum". Efter sin af flyttning till Stockholm
fick han i uppdrag att upprätta en utförlig katalog
öfver i Riksarkivet befintliga, dittills otryckta
pergamentsbref. Det arbete han i detta afseende hann
åstadkomma (omfattande tiden 1351-1400) ligger
till grund för den af N. A. Kullberg ombesörjda
publikationen "Svenska Riks-archivets pergamentsbref
från och med år 1351". Till Riksarkivet inlöstes
efter L:s död hans värderika historiska samlingar,
hvilka företrädesvis röra Stora Kopparberget samt
äldre svensk genealogi. Af en däri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
