- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
391-392

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lidtgren ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han 1802 blef öfverstelöjtnant-mekanikus i
amiralitetet. Bland de viktigaste af L:s arbeten må
nämnas förslag till anläggning eller utvidgning af
hamnarna i Halmstad och Hälsingborg samt vid nya
varfvet i Göteborg, många byggnader vid varfvet i
Karlskrona, obelisken på slottsbacken i Stockholm
(1798–1800, vid hvars fullbordande han adlades;
han hette förut Lidström), anläggningen af Nya
varfvet i Göteborg och större delen af Norrbro i
Stockholm (1802–07). Han omdanade äfven kajbyggnaden
vid Gustaf III:s staty. L. uppfann en mängd nya
maskiner och inrättningar vid varfvet i Karlskrona
och annanstädes. Bland annat anlade han ett stålslipverk
vid kronosmedjan i Lyckeby, som han arrenderat,
införde där nya gjutningsmetoder och anlade en präktig
slipmaskin, hvilken lämnade goda resultat. L. var
medlem af Vet. akad. och flera andra samfund. – L:s son,
Fredrik August L., öfverstelöjtnant-mekanikus,
f. 1787, d. 1856, ledde sedan 1816 uppförandet af
kajerna kring Norrbro i Stockholm.

–rn.*

Lidtgren, Anders, astronom, f. 1729 på Uddetorp
(Västergötland), d. 1815, blef student i Uppsala 1750,
i Lund 1754, filos. magister primus där 1772,
docent i matematik s. å., adjunkt och observatör 1775
samt erhöll beständig tjänstledighet 1806. L. var
en ganska flitig observatör; han verkställde
t. ex. observationer vid åtskilliga solförmörkelser,
månförmörkelser, Juppiters ockultation af månen
och Merkuriuspassagen 1769. Resultaten af hans
observationer finnas meddelade i 12 uppsatser (i
Vet. akad:s handl. 1786–1804).

(B–d.)

Lidö, frälsesäteri om 2 1/16 mtl i Vätö socken,
Stockholms län, på ön Lidö i Lidöfjärden utanför
Norrtäljeviken, mellan Rådmansö, Vätö och Björkö. Det
omfattar Lidön (275 har) samt ett flertal mindre
holmar och skär, tills. 310,11 har, tax. till 28,000
kr. Bland holmarna märkes Skabbholmen, bekant för
sin rika växtlighet (se Hesselman, "Zur kenntniss des
pflanzenlebens schwedischer laubwiesen", Jena, 1904)
och därför föreslagen till naturminnesmärke samt
jämte de andra holmarna (utom Lidön) af K. M:ts
befallningshafvande 31 okt. 1910 tills vidare
förklarad fridlyst. – L., som förut tillhörde kronan,
tillbyttes 1632 k. rådet grefve Bengt Oxenstierna
("Resar-Bengt") och bebyggdes af honom med ett i
Dahlberghs "Sueciæverk" afbildadt stenhus, som 1719
förstördes af den ryska mordbrännarflottan. Efter
Resar-Bengt tillhörde L. hans hustrus andra och tredje
man, riksrådet grefve Johan Axelsson Oxenstierna
och landtgrefven Fredrik af Hessen-Homburg,
vidare riksrådet grefve Anders Torstenson, grefve
Otto Wilh. v. Königsmarck, öfversten Åke Rålamb
och hans släkt samt såldes 1764 till kornetten
A. L. Wernstedt, i hvars släkt gården stannade
till 1850. Sedan 1907 tillhör den K. O. G. Wibom.

O. W–m.

Lié, fr., mus., bundet. Se Legato.

Lie [li]. 1. Lars Johannes L., norsk läkare, f. 30
mars 1831 i Kristiania, tog medicinsk ämbetsexamen
1858, var 1853–81 prosektor vid universitetets
anatomisal, tjänstgjorde 1859 som marinläkare, blef
1882 marinens öfverläkare och var 1892–98 chef för
dess sanitetsväsen. Sedan 1860 höll han föreläsningar
vid universitetet öfver anatomi och embryologi och
skötte 1875–77 undervisningen i anatomi. 1867–81 var
han därjämte medlem af

examenskommissionen för tandläkare. Skr.:
Lærebog i descriptiv anatomi (1867–69),
Om fascierne (1876) och
Chirurgisch-anatomischer atlas (1880–84).

illustration placeholder

2. Marius Sophus L., den föregåendes kusin, norsk
matematiker, f. 17 dec. 1842 i Nordfjordeid
(Bergens stift), d. 18 febr. 1899 i Kristiania,
tog reallärarexamen 1865. Först ett par år därefter
vaknade hans matematiska skaparlust under påverkan
i synnerhet af Poncelet och Plücker, och hans
geni utvecklades med förvånande frodighet och
kraft. Redan efter ett par års arbete hade han
för alltid knutit sitt namn till en rad nya idéer
och teorier af den mest vidtgående betydelse, till
en början särskildt inom geometrien och läran om
differentialekvationerna. På detta område tillförde
han redan under sin första eruptiva period som
vetenskaplig tänkare matematiken en stor mängd nytt
stoff, hvars idéinnehåll han behöfde hela sin följande
lifstid att utveckla och fördjupa. Med utgångspunkt
i en serie tidigt till sina grunddrag fastställda
ledande idéer utbildade han ett alldeles nytt
matematiskt lärofack, transformationsgruppernas
teori, en bragd, som gör epok i matematikens
historia. Redan L:s första arbeten yppa, att
han är boren matematiker. 1869 lämnade han (i
"Kristiania vidensk.-selskabs forhandl.") det
första utkastet till sin imaginärteori, där fröet
till flera af hans senare upptäckter är nedlagd
t. Arbetet väckte uppmärksamhet, och han fick
s. å. offentligt stipendium till studier i Berlin,
Göttingen och Paris. I Frankrike offentliggjorde
han i "Comptes rendus de l’Académie des sciences"
(vol. LXX, 1870) sin upptäckt af klotgeometrien
("en af de vackraste upptäckterna i den moderna
geometrien" enl. Darboux). F. ö. undgick han
med knapp nöd att under kriget bli arkebuserad,
misstänkt för att vara tysk spion, och satt en
månad inspärrad i Fontainebleau. Efter hemkomsten
blef han 1871 universitetsstipendiat och erhöll
s. å. doktorsgraden på afh.
Over en classe geometriske transformationer (i "Kristiania vidensk. selsk:s forhandl." s. å.),
där han spred ljus öfver en dittills oanad förbindelse
mellan rummets metriska och projektiva egenskaper.
Då L. 1872 sökte en professur i Lund, upprättade
stortinget en e. o. professur för honom vid Kristiania
universitet. 1886 mottog han kallelse till Leipzigs
universitet. Emellertid hade L. blifvit en af samtidens
mest berömda matematiker, och värdigt gick han i den
snillrike N. H. Abels spår. L. utvecklade sina idéer
i en hel serie afhandlingar, offentliggjorda dels i
"Göttingische gelehrte anzeigen" (1870–74), i
"Matematische annalen" (Leipzig, alltsedan 1871, men
särskildt efter 1880) och i andra utländska facktidskrifter,
delvis i "Kristiania vidensk. selsk:s forhandl.", men
framför allt i "Archiv for mathematik og naturvidenskab",
som blef hans speciella organ. Dettas första häfte
(jan. 1876) öppnades med hans banbrytande afh. om
Theorie der transformationsgruppen,
inledningen till en lång rad arbeten,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:17 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free