- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
393-394

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lidtgren ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvari den nya läran vidare utvecklas, tills den
föreligger som ett imponerande system, hvilket
revolutionerar ett väldigt område af matematiken
och i upprinnelse, utbildning och genomförande in i
minsta detaljer är L:s originella verk. 1883 fäste
Picard de franske matematikernas uppmärksamhet
på L:s nya teorier, och under dennes vistelse i
Leipzig sände École normale supérieure årligen
sina bästa elever till hans lärostol. Samtidigt
med att han 1876–79 uppbyggde sitt system om
transformationsgruppernas teori, utvecklade han
deras användning och därjämte andra af sina
grundidéer i betydande arbeten, bl. a. den
viktiga utredningen om minimalytor i
Classification der fläcken nach der transformationsgruppe ihrer geodätischen curven (univ.-progr. 1879)
och en rad afhandlingar om ytor af konstanta kurvor
i "Archiv for mathematik og naturvidenskab" (1879 ff.).
Efter hand upptog dock transformationsgruppernas teori
alla hans tankar. Han skred därför till att ge dem en
alldeles ny utformning, hvari alla problem, som under
mellantiden dykt upp, skulle inarbetas och uttömmande
behandlas. I samarbete med sin lärjunge Fr. Engel
öfvergick han till redigeringen af sitt gigantiska
hufvudverk,
Theorie der transformationsgruppen,
som utkom i 3 bd 1888–93 i Leipzig. I anslutning
härtill utgaf han, med hjälp af H. Scheffer,
Vorlesungen über differentialgleichungen mit bekannten infinitesimalen transformationen (1891),
Vorlesungen über continuierliche gruppen mit geometrischen und anderen anwendungen (1893) och
Geometrie der berührungstransformationen (vol. I, 1896).
Men därmed var den urspr. sällsynt kraftige mannens
hälsa bruten. Tilltagande sjuklighet bidrog till hans
beslut att återvända till fäderneslandet. Där hade
stortinget på uppmaning af en del framstående män
1894 beslutit erbjuda L. ett personligt hedersgage
af 10,000 kr. som e. o. professor med befrielse från
sedvanlig föreläsningsskyldighet. Först 1898 kunde
han, obotligt sjuk, bryta upp från Leipzig. Blott
ett halft år efter hemkomsten dukade han under för en
perniciös anemi, som han ansågs ha ådragit sig genom
rastlös andlig ansträngning i ett högst intensivt
arbetslif. Jämte L. Sylow utgaf L. "N. H. Abel:
Oeuvres complètes" (2 bd, 1881). Af L:s egna skrifter
föreligger ingen samlad uppl. En utförlig bibliografi
öfver L:s tryckta skrifter är utarbetad af Fr. Engel
i "Bibliotheca mathematica" ser. 3, bd I (Leipzig
1900). Öfver en del af hans efterlämnade arbeten i
manuskript (inalles åtminstone 20,000 foliosidor)
utgaf C. Störmer en förteckning i "Kristiania
vidensk. selsk:s forhandl.", 1904.

Litt.:
T. B. Halvorsen (med hjälp af E. Holst) i "Norsk forfatterlexikon", bd III (1892),
E. Holst, "S. L."; (i "Nyt tidsskr.", ser. 2, bd II, 1893) och
"Tale ved universitetets mindefest över S. L. 20 apr. 1899", samt
L. Sylow, "S. L." (i "Archiv for mathematik og naturvidenskab", bd 21).

1–2. K. V. H.

Lie [li]. 1. Jonas Lauritz Idemil L., norsk
författare, f. 6 nov. 1833 i Eker (Buskeruds amt),
d. 5 juli 1908 på Fleskum, nära Fredriksværn,
härstammade på fädernet från en gammal högt ansedd
ämbetsmannasläkt med namn efter gården Storlie vid
Gulelven på nordsidan af Dovre. Karaktärsfasthet
och praktiska intressen voro påbrå från fadern,
den skicklige juristen Mons L.: sin poetiska

och visionära genialitet hade han ärft från modern, den
rikt begåfvade, lärda och originella Pauline Christine
Tiller, hvars förfäder urspr. torde ha varit lappar
("finner") eller zigenare. L:s barndom och tidigare
illustration placeholder

ungdomsår förflöto till större delen i Tromsö, där
fadern 1839 blef byfoged. Här, i själfva Nordlands
brännpunkt, fick den vetgirige gossen under käcka
lekar och pojkstreck på sjöstadens många bryggor och
främmande fartyg intryck för lifvet af den sällsamma
naturen och de säregna etnografiska förhållandena
i midnattssolens och det långa vintermörkrets
land. Samtidigt med faderns förflyttning som
sorenskriver till Onereim i Söndhordland sändes
L. 13 år gammal till Fredriksværn för att bli
sjöofficer, hvilken plan dock strandade på hans
närsynthet. Han genomgick Heltbergs "studentfabrik"
och blef 1851 student. Under universitetstiden
i Kristiania, där han drogs magnetiskt till mera
naiva och positiva unga sturm-und-drang-genier, som
Bj. Björnson, O. Bull, Nordraak, Vinje m. fl., blef
han påverkad af nationella strömningar, hvarjämte
Wergelands bildrika poesi slog djupa rötter i
hans sinne (tydliga spår däraf såväl i hans första
skaldeförsök och politiska tidningsartiklar som i
hans senare lyrik). Efter en tidig förlofning under
sommarferierna i Onereim med sin själsbefryndade
och talangfulla kusin Thomasine L. från Kongsvinger
(f. 1833, d. 1907, syster till pianisten Erika
L.-Nissen) bedref L. de egentliga studierna mera
energiskt, blef 1858 juris kandidat och bosatte sig
1859 som overretssagförer i Kongsvinger. Året därpå
gifte han sig. Den praktiserande unge juristen kastade
sig nu in i ett vidtomfattande och lönande affärslif,
på samma gång han gjorde sig bemärkt som journalist
och intensivt deltog i ett mångsidigt utvecklande
sällskapslif. Indragen i de allt dristigare
timmerspekulationerna i Solörs skogsdistrikt,
hade emellertid L. vid den katastrof, som 1868
ruinerade Österdalen, ådragit sig flera hundra tusen
kronors skuld. Tappert understödd af sin hustru,
beslöt han då att med sin penna söka gälda allt;
hans mod och dådkraft erinra om W. Scotts gigantiska
ansträngningar vid en liknande olycka. Sommaren
s. å. flyttade L. med familj till Kristiania. Till
en början följde några år af slit och släp för det
dagliga brödet. L., som redan 1866 utgett en ganska
ljumt mottagen samling Digte, lifnärde sig och de
sina med att skrifva tillfällighetsdikter och genom
medarbetarskap i pressen. Julen 1870 utkom tack vare
Björnsons uppmuntran och påtryckning
Den fremsynte eller billeder fra Nordland ("Visionären", 1871).
Få nordiska böcker ha vunnit en så snabb, allmän och
välförtjänt seger: den lyste "som en hvit mås i den
grå vinterluften". Romantik och realism sammansmälta
här till en gripande bild af nordländsk natur och
mysticism. Bokens kvinnliga hufvudperson är en af
L:s innerligaste och skönaste,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free