- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
427-428

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lif ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på det sätt, som här antydts, lifegenskapen i England
under påverkan af landets ekonomiska och sociala
utveckling. I Skottland fortforo arbetarna vid
stenkolsgrufvor och saltverk att vara lifegna till
1700-talets slut. I Frankrike utfärdade visserligen
Ludvig X 1315 en lag, som afsåg, att de lifegne
å de kungliga domänerna skulle få lösa sig fria,
och principiellt uttalade sig om orättfärdigheten
i all lifegenskap, men den goda afsikten ledde
icke till märkligare följder. Först 1779 befriades,
på Turgots initiativ, folket å kronodomänerna från
lifegenskap. Genom nationalförsamlingens ryktbara
förklaring natten emellan 4–5 aug. 1789 samt senare
beslut afskaffades slutligen lifegenskapen i
Frankrike helt och hållet, utan att någon ersättning
tillerkändes de lifegnes herrar. "Vornedskabet" i
Danmark upphäfdes 1702 och det i dess ställe trädande
"stavnsbaandet" 1788. I Tyskland gjordes visserligen
i en byordning för de kungliga preussiska domänerna
af 1702 ett steg till lifegenskapens upphäfvande,
men först kejsar Josef II inledde den fullständiga
frigörelsen i de tyska staterna (1781 i Böhmen och
Mähren, 1782 i sina tyska arfländer). Exemplet följdes
i Baden 1783, i Holstein 1804 (där lifegenskapen
först efter 1592 utbildat sig), i Svenska Pommern
1806, i Preussen 1807 o. s. v., sist i sachsiska
Oberlausitz, 1832. Emancipationen gick för sig dels
utan vederlag, dels mot ersättning till husbonden. I
enskilda österrikiska kronländer fortfor lifegenskapen
till 1848.

I Ryssland börjar lifegenskapen rota sig först på
1500-talet. Tidigare hade det funnits trälar och
fria bönder. Under den moskovitiska tiden nedsjönko
bönderna i ofrihet. Början gjordes därmed, att deras
rätt att utvandra från sin herres gods afskars, och
redan på 1600-talet var lifegenskapen fullt utbildad,
ehuru den delvis erhöll bestämdare former först
under 1700-talet. I sammanhang med denna utveckling
utplånades den forna skillnaden mellan trälar och
bönder, i det båda dessa samhällsklasser uppgingo i de
lifegnes. Om det historiska förloppet och om statens
medverkan vid den ryska lifegenskapens uppkomst
se Ryssland (Historia). En rysk adelsmans lifegna
indelades visserligen i två klasser, husfolket och
de ofrie landbönderna, men denna indelning återgaf
endast faktiska förhållanden och hvilade icke på
rättslig grund. Husbonden kunde nämligen efter
godtycke sätta den lifegne i den ena eller andra
ställningen, hvilket visar, att landbonden icke hade
någon rätt till den jord han brukade. De lifegne
betalade dels afgifter (obrok) till husbonden, dels
gjorde de dagsverkstjänst. Kronan, hvars landbönder
hode en jämförelsevis god ställning, ålade dem en
likformigt bestämd afgift. De enskilde husbönderna
däremot afvägde afgiftens storlek efter den lifegnes
förmögenhet eller förmåga att förtjäna pengar. Många
lifegna erhöllo tillstånd att söka sig arbete på
egen hand, hvar de funno lämpligt, och man träffade
bland deras klass industriarbetare, konstnärer,
förmögna köpmän o. s. v. På detta och på andra sätt
framträdde allt tydligare, att lifegenskapen var
oförenlig med senare tiders ekonomiska och sociala
förhållanden. Också hade redan kejsar Alexander I
(1801-25) sin uppmärksamhet riktad på önskligheten af
en förändring; men sedan den reformifrande ministern
Speranskij 1812 intrigerats bort af sina konservativa
kolleger, stannade saken vid
upphäfvandet af lifegenskapen i Östersjöprovinserna (1816–18),
där den öfver hufvud varit af mildare art. (Karl XI
hade på sin tid förgäfves sökt afskaffa den i dessa
trakter.) Äfven Nikolaus I (1825–55) var gynnsamt
stämd för lifegnas frigifning och förbättring i
deras villkor. Men först efter Krimkriget
(1853–56) upptogs frågan åter på allvar. Alexander II
intresserade sig nämligen mycket för den stora
reformen och vann från flera håll understöd af adeln,
hvilken dels hoppades kunna begränsa emancipationen
genom att själf taga initiativet, dels väntade sig,
att större politisk frihet skulle bli belöningen
för dess tillmötesgående. Den ofria befolkningen i
Ryssland beräknades vid den tiden till 47,000,000
personer. Inemot halfva antalet utgjordes dock af
kronobönder, och dessas frihet var jämförelsevis
obetydligt kringskuren. Sedan kronobönderna på förhand
frigjorts (1858), utfärdades 19 febr. (g. st.) 1861
en emancipationslag, hvilken utsatte lifegenskapens
upphäfvande i hela ryska riket till 17 mars
1863. Enligt denna lag skulle egendomsegarna afstå en
del af den af lifegna bönder dittills brukade jorden
på följande sätt: bönderna fingo, mot erläggande af
vissa bestämda räntor, ständig besittningsrätt till
sin gårdstomt och dessutom ett stycke brukbar jord,
med tillfälle att lösa sig till fullständig eganderätt
(detta blef snart tvångssak); hvaremot det öfriga
skulle, inom ett visst efter böndernas antal beräknadt
maximum och minimum för hvarje distrikt, förvärfvas af
kommunerna och medelst periodiska delningar njutas af
dessas bönder gemensamt, tills 2/3 af dem samtyckte
till en definitiv delning. Staten försträckte de
nye jordinnehafvarna lån för att befria dem från att
bli de enskilde egendomsegarnas gäldenärer. Sättet
för genomförandet af denna reform – den väldigaste
sociala omstöpning, som egt rum i Europa sedan franska
revolutionens dagar – väckte emellertid på flera håll
missnöje och oroligheter bland just dem, som skulle
befrias. Tillsvidare behöllos två kännbara skatter,
som egde sammanhang med lifegenskapen, nämligen dels
en art mantalspenningar l. hufvudskatt (padusjnaja),
för hvars fullständiga utgörande bykommunerna i
stället för de forne herrarna gjordes ansvariga
(detta föranledde ett strängt passtvång), dels
obrok-skatten, dåmera endast en af kronans bönder
utgående arrendeafgift. Men efter partiella lindringar
i hufvudskatten (1879–83) förordnades 1885, att båda
dessa skatter skulle upphöra fr. o. m. 1 jan. 1887,
den senare genom en 44 års tvångsamortering, genom
hvilken sålunda äfven domänbönderna kommo att bli
egare af sin jord.
G. V. G.*

Life-preserver [låYfprisävo], eng. (eg. lifskyd-dare),
elastisk käpp (vanligen af kautschuk) med blykula.

Lif-fana, fana vid lifkompanict. Se Fana 1.

Li.Tland. Se Livland.

Li rf lotte, sjöv., bärgningsredskap,
bestående af flera vattentäta sammanfogbara
lådor af plåt eller trä eller af lufttäta
kautschukscylindrar, öfverklädda med segelduk.
H. W-L

Li.Tord [li’fodl, hufvudstad i irländska
grefsk. Donegal, vid floden Foyle, eg. förstad
till den på andra sidan floden lisrgande staden
Strabane i grefsk. Tyrone. 446 inv. (1901).
(J. F. N.)

Lifförsäkring (ty. lebensversicherung, eng. assu-rance
1. Insurance of life, fr. assurance sur la me)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free