- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
441-442

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lifräddning ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

441

Lifräddning

442

ren, omfattande rustningar, dräkter, vapen, sadlar
m. m., som tillhört svenska kungliga personer, och
kring denna historiska kärna sluter sig en mer allmänt
kulturhistorisk samling med samma omfattning och i
tiden begränsad till nyare tiden. Lifrustkammaren och
Klädkammaren voro från början blott förrådskamrar,
där konungarnas kläder och vapen förvarades, men fingo
redan på 1500-talet genom bevarandet af ej mer i bruk
varande persedlar samt ännu mer under Gustaf II Adolfs
tid genom införlifvandet af sådana föremål, som burits
vid vissa historiska tillfällen, en sådan karaktär af
historisk samling, att den nuvarande Lifrustkammaren
kan anses för landets äldsta samling. De båda
kamrarna förenades delvis 1823, fullständigt
1851. Till detta sista år hade Klädkammaren alltid
förvarats i k. slottet (under dess nybyggnad
i Kungshuset, se d. o.). Äfven Lifrustkammaren
förvarades tidigast på slottet, men finnes på
1680-talet förvarad i lusthuset vid Kungsträdgården
(nuv. Landtmäterikontoret), hvarifrån den 1691
flyttades till det reducerade Delagar-dieska palatset
"Makalös", som därefter bar namnet Arsenalen. 1784
flyttades samlingen till Fredriks-hofs lustslott, för
att lämna plats åt teater dekorationsmålaren Desprez;
1803 måste den åter flytta, när Fredrikshof togs i
anspråk för gardenas räkning, och fick då plats i
orangeribyggnaden i Kungsträdgården. Troféerna och de
historiska rustningarna flyttades 1817 därifrån till
Eiddarholmskyrkan, och 1823, då orangeribyggnaden
behöfdes till brunnspaviljong, skingrades den
öfriga samlingen. De dyrbaraste föremålen förenades
då med Klädkammaren på slottet, hufvudmassan af
samlingen fördes till den s. k. Konfidensen vid
Ulriksdal, och en del hamnade på Gripsholm. 1850
fördes Ulriksdals-samlingen till Arffurstens palats,
dit 1851 Klädkammaren med dess lifrustkammarföremål
öfverflyttades och dit de historiska rustningarna från
Eiddarholmskyrkan åter fördes 1853. Men redan 1856,
då hertigen af Östergötland tog bostad i Arffurstens
palats, måste samlingen flyttas och inhystes då i hyrd
lokal i Brunkebergs hotell. 1866 fick den plats bland
öfriga statssamlingar i det nybyggda Nationalmuseum
och flyttades 1884-85 till kungl. bibliotekets och
"Stenmuseets" f. d. lokaler i nordöstra flygeln af
Stockholms slott. Vid behof af ökadt utrymme för den
kungliga familjen öfverfördes den 1906 till Nordiska
museet. I samband med de två sista flyttningarna
deponerades, för att samlingen skulle göras mer
enhetlig, vapen af för armén fastställda modeller till
Artillerimuseum och vapen från utomeuropeiska folkslag
till Riksmuseets etnografiska afdelning. Ehuru
deponerad i Nordiska museet och sorterande under dess
nämnd, står samlingen dock fortfarande under närmaste
vård af en särskildt förordnad statstjänsteman.
Cdr. Lifräddning omfattar lämnandet af hjälp åt
personer i lifsnöd under alla förhållanden, såsom vid
eldsvådor, sjöolyckor eller andra olycksfall. Med
afseende på det praktiska lifräddningsväsendet
kan man skilja emellan samarithjälp, räddning vid
eldsvådor o. d. (se B r a n d v ä sen d e) samt
räddning ur sjönöd. Sist nämnda del af lifräddning
är den ojämförligt viktigaste, då t. ex. i Sverige
antalet dödsfall genom drunkning vanligen uppgår
till nära hälften af alla s. k. våldsamma dödsfall
(se vidare Drunkning, sp. 908).

Lifräddningen ur sjönöd är dels räddning
af skeppsbrutna (se Lifräddningsstationer och
Lifräddningsväsende), dels räddning af drunknande. Det
första sällskapet i världen med ändamål att verka
för räddning af drunknande bildades i Amsterdam
1767 och följdes 1774 af The royal humane society
i England, som kom att bli mönster för de flesta
liknande sällskap, af hvilka åtskilliga redan i
slutet af 1700-talet bildades i flera länder. Vid
sidan af detsamma bildades 1891 i England The Hj
e saving society, sedermera The royal life saving
society. Efter dess mönster stiftades Svenska
lifräddningssällska-pet, och många andra länder ha
följt exemplet.

Eäddning af drunknande omfattar dels räddande af
den drunknande ur hans nödställda läge i vattnet,
dels återkallande till lifvet af den skenbart
drunknade. Eäddningen ur vattnet kan ske dels genom
för ändamålet vid kajer och stränder placerade
särskilda lifräddningsbåtar, såsom räddningsbåtar,
lifbojar o. d., dels gen^m simning.

Systematiska lifräddningsöfningar i simning. Från det
engelska lifräddningssällskapet har utgått idén att
sätta lif räddningen i system, och tack vare detta
system, som är utarbetadt af kunniga simmare och
byggdt på erfarenheter vid lifräddnings-försök samt
alltmer förbättrats och förenklats, kan man säga,
att en simmare numera, efter inhämtandet af dessa
kunskaper, icke utsätter sig för någon egentlig
fara genom att skynda en drunknande till hjälp. En
drunknande föres lättast i land, om man tager honom
bakifrån om hufvudet med båda händer och simmande
ryggsim släpar honom efter sig mot

Fig. 1.

land (fig. 1). Man måste därvid noga iakttaga, att
man håller hans mun öfver vattenytan samt icke fattar
honom om halsen, så att man klämmer ihop hans strupe,
ty då blir han genast orolig, och en bråkig person är
det ytterst svårt att föra i land. Likaledes bör man
tänka på att hålla armarna väl sträckta, ty krökta
armar försvåra i hög grad simningen. Skulle den
drunknande börja slå med armarna och försöka gripa
tag i den räddande, under det han på nyss nämnda sätt
för honom mot land, byter man om grepp och fattar
honom med båda händerna om öfverarmarna, hvarigenom
man får honom mera i sitt våld (fig. 2). Man simmar
naturligtvis fortfarande på rygg. Om man någon gång
skulle behof va bistå en kamrat, som genom kramp
eller af annan orsak urståndsatts att själf simma till
land, ehuru han f. ö. är simkunnig, finnes ett sätt
för ilandföringen, som är synnerligen bekvämt. -Man
låter honom lägga sina händer på ens axlar och skjuter
honom, under det man simmar bröstsim, fram-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free