- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
485-486

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Likbränning ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kallas leukomainer, till skillnad från de genom
mikrober alstrade ptomainerna. Äfven några
relativt enkla ämnen, t. ex. trimetylamin,
som sprider en elak lukt af sillake, kolin,
en beståndsdel i lecitin, tillika förekommande i
många svampar m. fl. växter, betain o. a. tillhöriga
likalkaloiderna eller stå på gränsen till dessa. –
Särskildt egendomliga och farliga äro verkningarna af
det s. k. likatropinet, som vållar stark
pupillutvidgning. m. fl. ögonsymtom, en olidlig
torrhet i mun och svalg med svårighet att svälja och
tala (stämman hes eller borta), kräkningar, andnöd,
först hastig, sedan förlångsammad och svag puls samt
död genom hjärtförlamning. 0,2 mg. uppges kunna
döda en kanin. – Utom i lik (s. k. "likkurarin")
uppstår stundom i blåmusslor, som förekomma i
förorenadt vattena ett likt kurare verkande,
häftigt gift, s. k. mytilotoxin, som äfven torde
kunna räknas till ptomainerna. – Sannolikt höra
de ämnen, som göra köttet af vissa fiskar och en
del andra födoämnen giftigt (se Fiskgift,
Korfförgiftning och Köttförgiftning), till denna
klass af ämnen, kanske äfvenså ormars, skorpioners
och spindlars gift. – Likalkaloider och närstående
gifter spela en viss roll äfven därigenom, att
de vid rättskemisk undersökning af likdelar efter
personer, som misstänkas ha dött af förgiftning,
kunna leda undersökaren på villospår, i det att han
kan förblanda i liket efter döden uppkomna likgifter
med under lifvet utifrån inkomna giftiga ämnen och
alltså med orätt bringas till den uppfattningen,
att den aflidne dött af förgiftning, kanske i följd
af giftmord eller själfmord genom intagande af gift.

P. T. C. (H. E. C. G. S.)

Likgång, en från medeltiden härstammande plägsed,
att lärjungarna i skolorna voro närvarande vid
begrafningar, där de utförde sång och musik och
deltogo i processionen. Vid "storskolan" (Schola
trivialis) i Stockholm försiggick likgången på
följande sätt. Antalet skolgossar i processionen
berodde af den aflidnes ställning i samhället. Var
"liket" en präst, borgmästare, magistratsperson
eller ännu förnämare, deltog i processionen "hela
skolan" (32 par gossar) med rektor, konrektor och
de fyra "kollegerna" i spetsen. Mindre betydande
lik fingo nöja sig med half skola. För "hel skola"
betalades ordinarie en half tunna öls värde i
penningar och extra efter råd och lägenhet och
sedvänja. Lärarna skulle ha sitt, sångarna sitt
och de öfrige "djäknarna" "bastuge-pengar". Äfven
skolan fick något. Högre afgifter påfordrades,
när skolan skulle vara närvarande vid någon
utsocknes persons begrafning. Skolgossarna voro
iklädda svarta kåpor, som, ofta illa tilltygade,
förvarades i kyrkan. Skolgossar tjänstgjorde
äfven som likbärare. För skolans studiegång var
seden högst hinderlig (1638 deltog den i 304
begrafningar), men nödvändig för dess egen, dess
fattiga lärares och lärjungars ekonomi. Ännu i början
af 1800-talet fortfor seden, ehuruväl i något ändrad
form. Trivialskolan fick på 1600-talet konkurrenter
om likgången i Malm- eller Barnskolorna, Clara, Maria
o. s. v. Ännu på 1850-talet plägade skolungdomen
i Stockholm och annorstädes sjunga vid begrafningar
och stundom äfven på annat sätt deltaga i densamma.

Likhet. 1. Mat. Se Ekvation. –
2. Filos. o. psyk., det förhållande mellan två
eller flera

föremål (eller akter af själslifvet), hvilket
uttryckes därigenom, att de sägas vara lika eller
likna hvarandra. Likheten har ofta definierats som
partiell identitet (se Identitet). Utgångspunkten
för en sådan uppfattning är analysen af begrepp, som
ha vissa bestämningar gemensamma (ett gemensamt
släktbegrepp, af hvilket de båda äro arter),
men skilja sig genom vissa andra bestämningar
(se Differentia specifica),
t. ex. triangel och kvadrat, hvilka likna hvarandra
däri, att båda äro rätliniga figurer, men skilja
sig genom det olika sidantalet. Om äfven sistnämnda
bestämningar vore gemensamma, skulle fullständig
identitet träda i likhetens ställe. Nutida filosofer
och psykologer, t. ex. Stumpf, James och Höffding,
ha i stället vid undersökning af likhetens begrepp
utgått från iakttagelse af kvalitativt enkla
förnimmelser, t. ex. färgerna orange och gult,
hvilka vi omedelbart erfara som liknande hvarandra,
ehuru de ej låta sig upplösa i några enklare
beståndsdelar eller bestämningar, af hvilka några
skulle vara gemensamma, andra icke. Likheten fattas
då som en omedelbar kvalitet, som kan uppfattas utan
analys. Identiteten blir då den grad af likhet, som
tillåter substitution af det ena lika i stället för
det andra. Med denna utgångspunkt för undersökningen
kan man bli benägen att tillämpa samma betraktelsesätt
äfven på begreppens inbördes likhetsförhållanden
och att fatta den först här antydda teorien som en
rest af ett allt för mekaniskt åskådningssätt (jfr
Idéassociation, sp. 346). Alltifrån Platon, som i
Faidon gaf likhetens idé en rangplats bland idéerna,
ha filosoferna och psykologerna mycket sysselsatt
sig med likhetens begrepp och betydelse.

2. S–e.

Likhet inför lagen är en af de principer, hvarpå den
moderna rätten, efter den stora franska revolutionen,
är byggd. Principen innebär i politisk-rättsligt
afseende, att ingen statsborgare på grund af
börd eller stånd skall ega någon företrädesrätt i
fråga om ämbeten, tjänster, rösträtt m. m. eller
till frihet från skatter och besvär till staten,
samt i borgerlig-rättsligt afseende, att alla
skola ega yttre lika möjlighet att ernå samma
friheter, rättigheter och skyldigheter samt vara
underkastade samma straff, om de begå brott. Den
allas likhet eller jämlikhet, som härmed afses, är
dock närmast en formell likhet, hvaremot principen
icke betyder, att alla statsborgare verkligen i allo
skola ega samma skyldigheter eller rättigheter och
friheter. Det är därför icke i strid med principen,
när t. ex. värnpliktstiden för vissa kategorier
värnpliktiga göres längre än för andra, eller när
vissa personer i vissa fall lyda under särskilda
domstolar.

Rld.

Likhetsassociation, psyk. Se Idéassociation, sp. 346.

Likhetslagen, med. Se Homeopati, sp. 1044.

Likhetstecken (=) uttrycker enahanda art (mellan
begrepp) eller fullständig öfverensstämmelse i storlek
(yt-, rymdinnehåll o. s. v.).

Li-ki. Se Kong-fu-tse, sp. 732.

Li-kin, afgift i Kina på varutransporter inne i
landet från ett distrikt till ett annat. Li-kin var
urspr. en krigsskatt, afsedd att täcka kostnaderna
för bekämpande af tai-ping-upproret och andra
upprorsrörelser 1850–70, men öfvergick sedan till en
stadigvarande beskattningsform. Denna skatteform är
mycket besvärlig för handeln till följd af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free