- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
495-496

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Likvidatorer ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

495

Lilienthal-Lilit

496

under senare år soni lärofader och
"altmcister". L. debuterade med impressionistiskt
lifliga och militärhurtiga skildringar på vers från
sitt deltagande i kriget, Adjutantenritte (1883,
3:c uppl. 1898). De uppenbarade en själfständig
realistisk skaldebe-gåfning, som afgjordt bröt med
den glatta epigonlyrik, hvilken härskade vid hans
framträdande. Hans senare diktsamlingar, Gedichte
(1889), Der haide-gänger und andre gedichte (1890),
Neue gedichte (1893; 2:a uppl. kallad "Nebel und
sonne" 1900, 4:e uppl. 1904), Kampf und spielc
(1897), Kampfe und ziele (s. å.) och Bunt e beute
(1903, 5:e uppl. 1905), berättelsesamlingar, Eine
sommerschlacht (1886), Unter ftalternden fahnen
(1888), Der mäcen (1889), Krieg und frieden (1891)
och Kriegsnovellen (1893), och skådespel, Knut
der herr (1885), Der Trifels und Palermo (1886),
Die Rantzow und die Pogwisch (s. å.), Arbeit ädelt
(s. å.), Die Merowinger (1888) och Pokahuntas
(1905), liksom romanen Brcide Hummelsbiittel (1887)
och "eposet" Pogg-jred (1896, 5:e uppl. 1905),
visa egentligen ingen utveckling, men väl L:s
begränsning. Hans dramer och längre berättelser brista
i uppbyggnad och sammanhang, bara enstaka, lyriskt
upprörda stycken af dessa större kompositioner
äro lyckade. Af hans noveller äro skildringarna
från kriget bäst: en fosterländskt stolt stämning,
en soldatisk känsla för krigets och fälttjänstens
ögonblickslif förenas med en bohemkonstnärs sorglösa
njutningsförmåga. Hufvud-figurerna hos L. äro den
adlige godsherrn, officern i krig eller på manöver,
den muntre, kringvandrande artisten och den unga
flickan. L:s lefnadsglädje och verklighetskärlek
yttrade sig dels som impressionistisk, koloristisk och
på samma gång saklig naturskildring, dels som kraft
att njuta af och återge intryck och erfarenheter i
vidaste omfattning. Elementär sinnesmottaglighet,
naiv och rättfram språkkonst, som först sent slog
öfver i maner, gjorde honom till en inflytelserik
förnyare af den tyska dikten. Hans suggestiva,
lidelsefulla ballader" fortsätta ypperligt linjen
Biirger-Goethe-Uhland-Droste-Hiilshoff–Fontane. -
L:s Sämtliclie werke föreligga i 15 bd, af hvilka
det sista innehåller biografiska meddelanden under
titeln Leben und luge (1908). Till dem sluta sig
Nachlass (2 bd, 6 uppl. 1909), Ausgewählte briefe
(2 bd, 3 uppl. 1910, utg. af Dehmel) och Briefe an
H. Friedrichs (s. å.). Gesammelte verke i ny anordning
utkommo 1911-12 i 8 bd. Se arbeten om L. af Bierbaum
(1892), Op-penheimer (1898), Merwin (1907), Benzmann
(1909), Bachmair (s. å.) och Gerhard (1910). I
Alt-Kahlstedt restes 1910 en minnesvård öfver L.
R-n B.

Lilienthal, Otto, tysk ingenjör och uppfinnare på
flygmaskinsområdet, f. 1848 i Anklam, egnade sig
tidigt åt studiet af fåglarnas flykt, hvilket han
ansåg grundläggande för flygkonstens utveckling,
och byggde 1890 sin första "glidflygare". 1891-94
utförde han en serie banbrytande flygförsök från
en höjd vid Gross Lichterfelde nära Berlin och
grundlade den metodik, som sedermera ledde till
utkon-struerandet af verkligt fria acroplan genom
Chanute, bröderna \Vright, Voisin o. a. 1895 byggde
L. en ny försöksmaskin med motor, men förolyckades
vid maskinens nedstörtande nära Berlin -1896. Se
Flygmaskin.

Lilienthal, Karl L u d w i g Julius von, tysk
straffrättslärare, f. 1853 i Elberfeld. ord. professor

1882 i Zttrich, 1896 i Heidelberg, där han från 1903
äfven varit domare vid landsrätten, är "en fin,
besinningsfull och själfständig tänkare. Han har
icke utvecklat någon särdeles stor produktivitet,
men åtnjuter med rätta stort anseende som en
af den moderna straffrättsrörelsens främste män"
(Deunt-zer). Hans författarskap består till stor del i
bidrag till sammelverk, delvis utgifna af honom själf.

Liliestrale, Joakim Vilhelm, ämbetsman, vitterlekare,
f. 22 juni 1721 på Ekenäs biskopsgård vid Karlstad
(son till superintendenten Ingemund Broms), d. 31
jan. 1807 på Lastad, nära Strängnäs, student i Uppsala
1734, inskrefs 1744 i Svea hofrätt, befordrades där
till vice advokatfiskal 1756, adlades s. å. jämte sina
sju syskon och bar sedan namnet L. (Ättens medlemmar
skrifva sig numera Lillicstråle.) Han var 1757-73
advokat-fiskal i Kammarkollegium, utsågs 1760 till
sekreterare i justitiedeputationen, fick 1762 lagmans
titel och bekläddes 1772 med justitiekanslersämbetet,
från hvilket han dock genom intriger från högre ort
tvangs att taga afsked 1779. L. öfvervar riksdagarna
1769-70, 1778, 1786 och 1789. Vid sistnämnda riksdag
uppträdde han med fasthet mot konungens envåldssyften,
häktades till följd däraf jämte Fersen, Karl De Geer
m. fl. och lösgafs först vid riksdagens slut. Han
var led. af sällskapet Utile dulci, Vitterhets-,
Vet. äfvensom Vitt. hist. o. ant. akademien. -
Tonen och formen i L:s vittra alster stämpla dem
som afläggare af dalinska skolan. Detta hindrar ej,
att han på ett par ställen i sina skrifter uttalar
högre och sannare åsikter om poesiens väsen, än
gustavianerna teoretiskt förmådde höja sig till. Hans
yngre samtida, särskildt vid Gustaf III:s hof, gjorde
honom emellertid till skottafla för sitt gyckel,
mest på grund af den pedantiska omständigheten i
hans långsläpiga lärodikt Fidei-commiss till min son
Ingemund (1772; 2:a uppl. 1797), som ibland plattheter
stundom innehåller väl tänkta och sagda saker. Den
öfversattes 1791 till danska. Han utgaf jämväl Försök
till nya kyrkopsalmer (1798) och flera högtidstal
(bl. a. ett rimmadt åminnelsetal öfver Dalin, 1780),
meddelade smärre poem i "Samlaren" och "Vitter
hetsnöj en" . samt öfversatte .arbeten af Marmontel
("Belisair" 1768), Pope, Thomas a Kem-pis m. fl.

Liliiflörse, bot., växtseric bland monokotyledo-nerna,
skild från serien Farinosce (se d. o.) genom köttig
eller hornartad fröhvita. Den indelas i 3 underserier:
Juncinece (fam. Juncacece), med homoio-klamydeiskt
blomhylle, Lilunece (fam. Liliacecz, H&modoracecE,
Amaryllidacece, Taccacece, Diosco-reacecé), med
korolliniskt blomhylle och 6 ståndare, och IridinecB
(fam. Iridacea), med korolliniskt blomhylle och
3 ståndare. G. L-m.

Liliineae, bot. Se Liliif lör se.

Liiio [liliå], Luigi (latinis. Aloysius L i-lius),
romersk läkare, d. 1576, bekant som upp-hofsman till
den gregorianska kalenderreformcn ("nya stilen"). Se
Kronologi. B-d.

Liiioldeae, bot. SeLiliaceoe.

Lilit (hebr. Lilith, babyl. Lilithu. af summariskt
lilat mörker, natt, nattspöke), ett ord, som
förekommer hos Esaias (34: 14), betecknar en kvinnlig
natt-demon. Enligt rabbinska myter var hon Adams
hustru före Eva, men öfvergaf honom af stolthet. Hon
är demoners och onda andars moder. Enligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free