- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
527-528

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lillieblad ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att Karl XI gillade sin ambassadörs
uppträdande. L. råkade emellertid en gång ut för
sin konungs misshag. Det var på 1682 års riksdag,
då L. på riddarhuset häfdade ständernas rätt att
deltaga i lagstiftning, hvilket Karl XI upptog som ett
ifrågasättande af hans makt att stadga och förordna
för sina undersåtar. Följden blef, att rikets ständer
genom en undfallande och tvetydig förklaring lade
sin rätt i konungens hand. L. erhöll tillgift efter
afbön. 1683 utnämndes han till president i wismarska
tribunalet, men tillträdde aldrig detta ämbete.
– L. afled barnlös.

5. Karl Bertil L., sjömilitär, f. 7 nov. 1809
på Sällerhög i Asklanda socken, Älfsborgs
län, d. 3 mars 1890 i Grenna, utnämndes
18’28 till sekundlöjtnant i flottan,
tjänstgjorde därefter under fem års tid
i nordamerikanska handelsmarinen, genomgick
1835–38 artilleriläroverket å Marieberg och var
1839–46 lärare i fysik därstädes. Sommaren 1838
åtföljde han enligt uppdrag en fransk vetenskaplig
expedition till norra Skandinavien samt
Spetsbergen. Från 1846 deltog L. i åtskilliga
större sjöexpeditioner, äfven som chef, var från
1852 led. i Förvaltningen af sjöärendena, anlitades
i flera kommittéer rörande sjöförsvaret, blef 1856
kommendörkapten och 1863 kommendör. 1864-75 var
han lotsdirektör, efter att från 1855 ha tjänstgjort
som sådan på förordnande. L. blef 1838 led. och
1864 hedersled, af örlogsmannasällskapet,
1841 led. af Krigsvet. akad. och 1844 af
Vet. akad. Vid 1853–54 års riksdag var L. led.
dels i konstitutions-, dels i statsutskottet, vid
riksdagen 1856–58 i det sistnämnda. L. författade
några mindre, vetenskapliga skrifter i meteorologi
och jordmagnetism, bl. a. Stormen den 5 nov. 186å,
Några upplysningar rörande isläggningen vid Sveriges
kuster åren 1870 och 1871 samt Magnetiska
observationer gjorda i Stockholm, Haparanda och
Karlskrona (alla i Vet. akad:s Öfversikt).

6. Johan (John) Fredrik L., den föregåendes
brorson, militär skriftställare, f. 19 nov. 1834 på
Känsö, son till konteramiralen Johan L. (f. 1804,
d. 1874), blef 1852 underlöjtnant vid Västgöta-Dals
regemente, tillbragte åren 1858–60 i tjänst
vid ett franskt zuavregemente och deltog därunder
med utmärkelse i fälttåget mot Österrike
(bl. a i slagen vid Magenta och Solferino)
samt expeditionerna mot Marokko 1859 och östra
Kabylien 1860, likasom han äfven några år senare
(1864) bevistade ett franskt krigsföretag mot
upproriska kabylstammar. L. blef 1875 major och
1878 öfverstelöjtnant vid Närkes regemente samt
1882 öfverste och chef för detsamma (fr. 1893 för
det genom sammanslagning af detta och Lifregemontets
grenadjär-kår bildade Lifregementet till fot).
Vid sitt afskeds-tagande, 1897, utnämndes han till
generalmajor i armén. L. var lekmannarepresentant
vid 1898 och 1903 års kyrkomöten, där han tillhörde
den moderata fraktionen, och är sedan 1891 led. af
Krigsvet. akad. Krigsminnen från sina ungdomsår
har han skildrat i Tvenne år bland zouaverne
(1861; 2:a uppl. 1862; da. öfv. 1863) och
Två reseskizzer (1867).

7. Hugo Hjalmar L. till Gälared och Kolbäck, ingenjör,
ämbetsman, f. 13 mars 1845 på Odenstad, Gillberga
socken, Värmlands län, utexaminerades 1865 från
Teknologiska institutet, var 1865–67
anställd vid skeppsvarf i England samt 1867-72 som
konstruktör vid verkstäder i New York. 1872-76
var L. maskiningenjör vid Gäfle–Dala järnväg och
införde under denna tid flera af honom själf uppfunna
maskintekniska förbättringar, t. ex. ångvärmeledning
i järnvägsvagnar. 1877 blef han ingenjör vid
flottans konstruktionsbyrå samt förordnades
s. å. till ingenjör vid Mariningenjörstaten, vid
hvilken han 1889 avancerade till direktör och hvars
chef han som öfverdirektör blef 1898, tillika chef
för Marinförvaltningens ingenjörafdelning. Under
denna tid var han 1882-89 verkstadsföreståndare
vid ingenjördepartementet i Stockholm, 1889–96
chef för ingenjördepartementet i Karlskrona och
1896–98 öfverdirektörsassistent. L. deltog i
omorganisationen af Mariningenjörstaten och var
1906-10 chei för den nya Mariningenjörkåren. Som
chef för Marinförvaltningens ingenjörafdelning hade
L. ledningen vid utarbetandet af konstruktioner till
alla de fartyg, som 1898–1910 byggts för svenska
flottan, såsom pansarbåtarna "Dristigheten",
"Äran", "Wasa", "Tapperheten", "Manligheten" och
"Oscar II", pansarkryssaren "Fylgia" samt ett antal
jagare, torpedbåtar och undervattensbåtar. Bland
andra uppdrag L. erhållit inom flottan må nämnas,
att han deltagit i de utredningar beträffande
sjökrigsmaterielen, som anbefalldes 1892, 1901, 1906,
1908 och 1909. 1910 tillträdde han chefskapet för
Ludvigsbergs samt Luth & Roséns verkstäder. L. var
stadsfullmäktig 1890–96 i Karlskrona och 1899–1907 i
Stockholm, led. af styrelsen för Tekniska högskolan
1901–10 samt af Karlskrona stad vald led. af Andra
kammaren 1894–96. Han är hedersled. (1893;
led. 1889) af örlogsmannasällskapet
och led. af Krigsvet. akad. (1893).

1. O. A. (Fr. W.)
2. S. B.
3. A. B. B. (B. B-s.)
4. Hjr.*
5–6. (V. S-g.)
7. C. K. S.

Lillienanckar, Nils, sjöofficer, f. 24 dec. 1695 i
Karlskrona, d. 2 nov. 1773 i Göteborg, ingick tidigt
i flottans tjänst och deltog 1710 i sjöslaget i
Kjögebukt samt 1715 i anfallet på ryska flottan vid
Eeval. Han blef löjtnant 1717 och återtog följande
år som befälhafvare på en brigantin två priser från
fienden. Efter freden gjorde han som kofferdistyr-inan
(1722-25) resor till Afrika och Amerika för att vidare
utbilda sig i sitt yrke. L. blef kaptenlöjtnant 1735
och deltog som sådan i 1741–43 års ryska krig. 1762
utnämndes han till kommendör, tjänstgjorde på
svensk-ryska flottan under Pommerska kriget samt
befordrades efter dettas slut till schoutbynacht
(1765) och till chef för örlogseskadern i Göteborg
(1767). 1770 upphöjdes L. i adligt stånd (han hette
förut L ill j a) och utnämndes 1771 till Viceamiral.

Lillienberg, Johan Georg, grefve, statsman, f. 3 aug. 1713
på Toftnäs i Bolmsö socken, Jönköpings län, d. 26 april 1798 på
egendomen Herresta i Södermanland, var son af assessor Daniel
Dreffling, som adlades 1705 och introducerades på svenska
riddarhuset 1719 under namnet L. Efter slutade akademiska
studier i Lund blef L. 1731 e. o. kanslist i Krigsexpeditionen
och snart därefter protokollsförare i rådkammaren. Han utsändes
1739 som kommissionssekreterare till Wien, men fick under utresan
order att i stället begifva sig till Konstantinopel för att biträda
vid alliansunderhandlingarna med Turkiet och kvarstannade i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:41 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free