- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
617-618

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lindesberg ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

om ej hos den i det förra århundradet så beundrade
Faustina Hasse, uppenbarat sig hos någon af världens
ryktbara sångerskor. Kommer nu härtill en själfullhet,
som vid föredraget af visan ej behöft det minsta
artistiska koketteri eller själfsvåldiga utstyrsel för
att låta den framstå i dess naiva skönhet, som för
den dramatiska sången funnit ej blott det trognaste
och sannaste, utan äfven det varmaste uttryck, och
som i oratoriet tager sin flykt mot de rymder där den
jordiska sången har sin urbild – så kan hvar och en
förstå, att Jenny Lind kan nämnas såsom ett bland
dessa snillen, af hvilka under hvarje århundrade
konsthistorien har blott få att nämna" (se "Teater
och musik", 1876, n:r 11). Allting tyder på, att det
ytterst var från själfva hennes geniala personlighet,
hennes genomrena karaktär och upphöjda själstyp,
som denna trollmakt utströmmade. Medan omdömena om
henne som sångerska enstämmigt gå ut på, att hon varit
den yppersta sångartist, som kanske någonsin funnits
till, äro omdömena om hennes skådespelarförmåga ej
lika odelade. Mest obestridd synes denna ha varit
på den komiska operans område. Äfven roller af
tragisk passion gick hon nog fullt upp uti, men
ingöt i dem städse sin egen jungfruliga renhet,
äfven där situationen och karaktären kunde kräfva
annat; hon förmådde ej gå utom sig själf. – Hennes
porträttmedaljong uppsattes 1894 i Westminster
abbey. En minnestafla uppsattes 1910 af samfundet S:t
Erik på det hus, där hon föddes (Mästersamuelsgatan
n:r 40). Hennes namnteckning finnes återgifven å
pl. IV till art. Autograf. Ett bref från henne om
sångmetod finns aftryckt i "Ny tidning för musik"
1856. Bland de många biografierna öfver henne må
nämnas "Jenny L. die schwedische nachtigall" (1845;
på svenska s. å.), A. Becher, "Jenny L." (1846),
J. P. Lyser, "G. Meyerbeer und J. L." (1847),
"Memoirs of Jenny L." (s. å.), "Jenny Lind,
skildring af hennes lefnad" (1848), H. S. Holland
och W. S. Rockstro, "Jenny Lind-Goldschmidt", på
grundvalen af dokument samlade af hennes make (2 bd,
1891, öfv. på svenska af J. R. Spilhammar s. å.),
hvilket arbete noggrant skildrar hennes bana,
dock blott till 1851, samt Wilkens, "Jenny Lind"
(3:e uppl. 1898). A. L. (E. F-t.)

Lindgreen [-gren], Ferdinand Ludvig Vilhelm, dansk
skådespelare, f. 1770, d. 1842, blef student 1790
och debuterade s. å. på k. teatern samt var till
1838 en af dess yppersta skådespelare i komiska,
särskildt holbergska, roller. "Jeppe paa Bjerget"
framhållcs som hans bästa prestation. Sedan 1817
var han instruktör, visade stor duglighet och var
bl. a. L. Phisters lärare. Han var halfbroder till den
stora skådespelerskan Karoline Walther, senare Muller.
E. Ebg.

Lindgren, Henrik Gerhard, orientalist,
bi-belöfversättare, f. 15 dec. 1801 i Stockholm, d. 16
jan. 1879 i Tierp, blef student i Uppsala 1815 och
filos, doktor 1821 samt utnämndes 1830 till docent
i arabiska litteraturen och s. å. till adjunkt i,
grekiska och österländska språken. Under de närmast
följande åren uppehöll L. än den grekiska, än den
österländska professuren. 1836 presiderade han vid
teol. disputationer i st. f. att undergå präst-och
pastoralexamen samt blef s. å. prästvigd. 1838 erhöll
han professors titel. Till L:s beslut att öf-verge
den akademiska lärarbanan bidrog utan tyifvel

den omständigheten, att han 1834, ehuru uppförd på
första förslagsrummet, förbigicks vid besättandet af
professuren i grekiska språket. Han utnämndes 1841
till kyrkoherde i Tierps pastorat af ärkestiftet samt
blef 1845 kontraktsprost och 1860 teol. doktor. Med
sitt inträde i kyrkans tjänst indrogs L. äfven i
det politiska lifvet. Han utsågs nämligen 1847 till
riksdagsman i prästeståndet och innehade där säte
t. o. m. den sista ståndsriksdagen (1865-66). 1866
valdes han till led. af Första kammaren, men
afböjde uppdraget. Som politisk personlighet
gjorde han sig känd för principfasthet och en
framstående förmåga som debattör, men ock för
en långt gående konservatism. Bland annat hörde
han till representationsförändringens häftigaste
motståndare. Sina strängt högkyikliga åsikter fick
L. tillfälle att ytterligare ådagalägga som ombud
vid 1868 och 1873 års kyrkomöten. Trots denna
sin allmänna ståndpunkt uttalade han sig dock
som vetenskaplig teolog ofta med en mycket stor
fördomsfrihet. L. utgaf bl. a. De dialectis semiticis
(1822), De lingua neo-arabica (182Q),Qninquagesima
sexta Al-corani sura, svethice versa (1829),
C, M. Agrells "Supplementa ad lexicon syriacum
castel-lianum" (1838-41) samt öfv. från grundtexten
af Jobs bok (metrisk öfv. 1831), profeten Esaias
(1842, 1843), Pentateuken (1854-56), Josua bok,
Domareboken, Samuels böcker och Konungaböckerna (1862)
samt Höga visan (Jungfrun från Sidem eller Salomos
höga visa. Ett ebreiskt drama, 1875; öfv. till
tyska af 0. F. Hedström, 1877). 1861 insattes L.,
samtidigt med H. M. Melin, i bibelkommissionen, och
han egde en högst väsentlig andel i dess från denna
tid intill L:s död utgifna proföfversätt-ningar.
P. P.*

Lindgren, Johan Olof, grundläggare af den s. k. T r
a s s k o l a n (se d o ).

Lindgren, Erik, trädgårdsman, f. 2 febr. 1828,
anställdes 1858 som föreståndare för Skaraborgs
läns trädgårdsförening i Skara och var 1863-1900
föreståndare för Landtbruksakad:s trädgårdsa f
delning vid Experimentalfältet. L. är en af de
förnämste märkcsmännen på trädgårdsskötselns område
i vårt land. Han lyckades icke blott uppdrifva de
honom anförtrodda trädgårdarna, utan ock på verksamt
sätt befordra svensk trädgårdsodling, i synnerhet
fruktodling. Det senare skedde framför allt genom
hans skriftställarverksamhet. Redan 1861 utgaf
han Trädgårdsbok för folkskolor och landtmän. 1862
-82 redigerade han den mycket lästa "Tidning för
trädgårdsodlare". Andra arbeten af L:s hand äro
Handledning i trädplantering (1865), Trädgårdsbok för
Norden (tills, med L. A. Ringius, 1868), Folkskolans
trädgårdsbok (1873), Handledning i trädgårdsskötsel
för folkskolan (1876). Tills, med A. Pihl och
G. Löwegren har L. utgifvit det förtjänstfulla verket
Handbok i svenska trädgårdsskötseln (1872-84, vissa
delar i flera uppl.). Därjämte


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0337.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free