Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua / 631-632 (1912) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lindholm ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1395 fördraget om deras frigifvande. När Skåne
kom till Sverige (1658), var L. ännu kronogods;
men s. å. förlänade Karl Gustaf det jämte Börringe
till öfverste U. F. Gyldenlöve och 1659 till sin
naturlige son Gustaf Carlson, hvilken 1674, då
han upphöjdes i grefligt stånd, erhöll L. jämte
Börringe till grefskap. Vid reduktionen indrogs
det och utarrenderades, indelades 1711 till
rusthåll och skatteköptes jämte Börringe 1723 af
kommissarien Rasmus Cleefwe. Med kungl. tillåtelse,
enligt uppgift 1827, styckades godset och såldes
i mindre lotter. Hufvudgården eges nu (1911) af
Jan Kockum och Gotth. Dieden. Vid västra stranden
af Börringesjön utvisar en fyrkantig höjd af 60
m. längd och 40 m. bredd läget af det gamla slottet.

- 2. (Lindholmen) Gods i Orkesta socken, Stockholms
län, vid Lindholmssjön, omfattar med underlydande i
Orkesta, Vallentuna och Frösunda socknar 12 1/2 mtl,
tax. till


Lindholmen i Uppland omkr. 1680 (ej
det hus, hvari Gustaf Vasa föddes). Efter
Sueciæ-verket.

388,000 kr. (1910) samt kvarn och såg 17,000
kr. L. omtalas som sätesgård redan i slutet af
1300-talet. På konung Eriks tid beboddes det af
riddaren Niklis Bosson (Natt och Dag). I slutet af
1400-talet egdes gården af fru Sigrid Eskilsdotter
(Banér), och det var under ett besök på L.,
som hennes dotter födde sonen Gustaf Vasa. Vid
arfskiftet efter henne kom L. till Gustafs syster
Margareta och sedan genom gifte till Braheätten, som
innehade det till 1708. Det såldes då till sedermera
riksrådet Jos. Cederhielm och eges nu (1911) af
V. K. Montgomery. Den nya manbyggnaden är uppförd
på 1700-talet. Af den gamla funnos ännu i slutet af
1700-talet ganska väl bevarade ruiner, men nu äro
endast själfva grundmurarna kvar. Vid gården står
en minnessten; vid den närbelägna stationen L. (å
linjen Stockholm-Rimbo) restes af församlingen en
dylik vid 400-årsfesten till Gustaf Vasas minne.

-3. Fideikommiss i Barfva socken, Södermanlands län,
12 5/8 mtl, tax. till 422,200 kr. (1910), samt
tegelbruk, såg och kvarn, tax. till 19,300 kr.,
hvarjämte till samma egare höra 3 1/4 mtl i Ärila,
L. Mellösa, Härads, Dunkers och Kjula socknar samt
Fräkentorps (se d. o.) fideikommiss i L. Malma
socken. Hela egovidden utgör 4,364 har, hvaraf 1,433
har åker, och taxeringsvärdet 778,500 kr. Manbyggnaden
vid L., af sten, i tre våningar åt gårdssidan,
i fyra åt den lilla, nästan igenvuxna Spångsjön,
jämte två små fristående flyglar, byggdes 1794 af
grefve Nils Bonde med E. Nordwall som arkitekt. -
Stamgården till L. var Söderby (nu en utgård), som
nämnes 1310. Det tillhörde på
1400-talet konung Karl Knutsson och därefter
Vasaätten. Där föddes 1520 Margareta Vasas och Joakim
Brahes son, den sedermera berömde Per Brahe d. ä.,
hvarför gården synes ha med Gustaf I:s


Lindholm i Södermanland, nuv. manbyggnaden.

syster öfvergått till Brahesläkten. Sedermera kom
L. under Bergshammar, men afsöndrades 1679 till
förmån för fröken C. Sack, sedermera gift med
lagmannen frih. H. Fleming, öfvergick 1763 genom
köp och gåfva till grefliga ätten Bonde, genom
testamente 1816 till friherrinnan Fleming, f. Wrede,
och 1835 genom köp till hennes måg L. G. Celsing
på Hällefors och tillhör nu dennes son, kammarherre
L. A. Celsing. - 4. (Lindholmen) Slott. Se
Lindholmen 4.
l o. 2. (Wbg.) 3. Wbg.

Lindholm, Lorens August, målare, f. 5 okt. 1819 i
Stockholm, d. 11 april 1854 i Rom, började som gosse
teckna i konstakademiens principskola, där han vid 15
års ålder erhöll sin första utmärkelse. L. kopierade
med största omsorg de gamle holländarna i k. museum
och rättade, då han målade själfständiga taflor, både
sitt motivval och utförandet efter dem. Från 1842
sålde han taflor till konstföreningen, och 1843-50
var han en flitig utställare i akademien. De flesta af
hans taflor framställa läsande flickor, barn, som läsa
för en gumma, sofvande gubbe, kortspelare, mormors
födelsedag o. d. Nationalmuseum eger tre stycken från
denna hans lärlingstid: Gubbe, som röker, Flicka,
som slagit sönder en spilkum och Bondfamilj (alla
från 1849). S. å. erhöll L. akademiens kungl. medalj
"för uppvisade taflor af mycken förtjänst" samt
resestipendium. Han begaf sig först till Antwerpen,
hvars gamla konst föga tilltalade hans stilla, fina
skaplynne. Äfven till Haag och Amsterdam företogos
utflykter, men i maj 1850 var han i Paris. Där
studerade han i gallerierna, och af alla målare synes
Metsu, den holländske finmålaren, ha mest slagit an
på honom. Hösten 1851 hemsände han tre målningar,
bland dessa En trasslig härfva (Nationalmuseum),
hans främsta arbete, som på det mest typiska sätt ger
hans konstnärliga karakteristik. Vid denna tid började
L. angripas af bröstlidande. 1851 måste han genomgå en
kur i Ems; han besökte sedan Düsseldorf och Bruxelles
på återfärden till Paris. Äfven under de följande åren
hade han perioder af sjuklighet; och när han hösten
1853 afreste till Rom, voro hans krafter så medtagna,
att han knappt hann med mer än en enda tafla, Romersk
interiör, innan döden bortryckte honom. Bland L:s
arbeten från detta senare, korta skede (föga mer än
fyra år) äro nästan alla ganska framstående. "En
trasslig härfva" och Kålhufvudet (båda 1851) visa
oss mästaren stadd i full utveckling. "Entonig-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>