Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ling ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
följd af bristande åskådlighetsmedel fördröjdes
ända till 1834, då L:s kraft var alldeles uttömd. I
allmänhet föredrog han den praktiska undersökningen
af sitt ämne framför den teoretiska framställningen
däraf i skrift. Ända till 1870 fanns ingen svensk
handbok i sjukgymnastik. Äfven efter L:s död ha det
allmänna erkännandet af hans erfarenhetslära och
de därpå grundade slutsatserna varit utsatta för
motstånd och äfven mött lifliga ogillanden jämväl af
högt ansedda utländska vetenskapsmän. Ingen svensk
mans intellektuella verk har utomlands framkallat en
sådan storm af förbittring som den, hvilken uppkom
synnerligen i Tyskland vid striden emellan de där
inhemska systemen och det svenska. Hela landets
press inrycktes däri, 1861-62, liksom regeringarna
och de vetenskapliga akademiernas förnämsta målsmän,
mot det främmande "intrånget". Bland anmärkningar,
som riktats mot L:s gymnastiska metod, må följande
nämnas. Några fysiologer påstå, att den vänder sig
endast till de yttre rörelseredskapen. Den begagnar
dock flera till bålens olika delar och till inre organ
riktade rörelser än någon annan. Man har ogillat dess
-indelning i ofvannämnda fyra grenar och synnerligen
den estetiska grenens skiljande från den i vida större
utsträckning tillgängliga pedagogiska. Likaledes
har starkt ogillande uttalats öfver dess målsmäns
uppgifter angående möjligheten af s. k. "specifika"
verkningar af vissa rörelser. Nästan lika stort
klander väckte namnet och bruket af passiva rörelser
i den medicinska gymnastiken. Sedermera har likväl
användningen af passiva rörelser vunnit ett ökadt
förtroende äfven under ett i vissa afseenden mycket
mindre lämpligt namn, nämligen massage. Den utländska
litteraturen har velat påbörda den af L. grundlagda
metoden att vilja gälla som "universellt" medel mot
allt kroppsligt ondt. Denna anklagelse berodde mest
därpå, att metoden ansågs kunna lindra smärtor i
svåra hjärtlidanden, något, som numera har vunnit
daglig bekräftelse äfven i länder, där tviflet
räckt längst. Flera granskare, äfven under senare
tiden, ha trott sig finna i metoden en tadelvärd
"mysticism", mest på grund af den i början för
alla obegripliga terminologien, som jämväl ansågs
vittna om en pedantisk anda. Dess uppkomst tillhör
dock egentligen L:s närmaste efterträdare. Dess
hufvudsakliga betecknande karaktär, den s. k. binära
grundplanen, är nu antagen i läroböcker och af läkare,
som egna sig åt sjukgymnastik. I samband därmed kan
anmärkas metodens allmänna förtjänst att ha från de
med animal magnetism närbesläktade formerna utgallrat
de enklaste, ofarliga, mest praktiska och för de
flesta människors anlag brukbara förfaringssätten,
afklädda all mystik. Den föredrager i dessa fall
synnerligen en form af lätt berörande strykningar,
hvilka icke fortsättas till sömn. Besynnerligt
nog har den samtida och äfven den på senare tiden
rådande kritikens starkaste ogillande träffat den
svenska gymnastikens sträfvan efter urval af former,
grundadt på verkningar i stället för att af begär
efter fullständighet göra "allt som är möjligt"
för människans många leder. Man har som pedanteri
betecknat såväl denna eklekticism som den därmed
förenade sträfvan efter enkelhet och en noga bestämd
form, dess däraf beroende fordran på sträng korrektion
i många viktiga fall, dess noggranna anmärkningar mot
fel i det tekniska utförandet o. s. v. Samma motstånd
träffade i början yrkandet på individualisering,
hvilken helt enkelt förklarades för absolut omöjlig
i friskgymnastik. I utlandet har man dessutom länge
förebrått den svenska gymnastiken dess utpräglade
militära karaktär, begagnad i pedagogiskt ändamål,
medan patrioter och vänner af nationalförsvaret i
hemlandet ansågo den vara för litet militärisk -
äfven för folkskolans behof. Emellertid har den
militära formen, förut af skydd i Tysklands turnväsen,
numera antagits i alla länders skolgymnastik, äfven
där afvikelser i andra afseenden ännu råda.
L. vidrörde den estetiska gymnastiken blott
fragmentariskt, om det tages hänsyn till densamma
som en själfständig gren, men han är lagstiftare i
estetiken, antingen den tillämpas inom gymnastiken,
orchestiken eller inom den teatraliska konsten. Han
ställer vid dess tillämpning en oafvislig fordran,
på enkelhet, renhet och relativ skönhet - en fordran
att aldrig utan tydlig^ skäl afvika från det enklaste
medlet. Denna estetiska lag har från gymnastiken
bortrensat en massa af smaklösa, onödiga rörelser och
står i stark motsägelse till den åsikten, att man
skall utföra allt, som är möjligt. Den utdömer all
akrobatism och karikatyr. Intet annat gymnastiskt
system, utom möjligen det grekiska under dess mest
lysande period, har så som det svenska eftersträfvat
enkelhet och begränsning i plastisk form och
skönhet. L. grundade gymnastiken på mekaniska,
fysiologiska och hygieniska lagar samt ville,
att den skulle uppenbara i enkla drag sitt ideella
väsen. Om den af L. skapade gymnastikens ("svenska
gymnastikens") segertåg genom världen se Gymnastik,
sp. 789-790.
2. Hjalmar Fredrik L., den föregåendes son, gymnast,
f. 14 april 1820 i Stockholm, d. där 9 mars 1886,
hade vid faderns död, trots sina 19 år, aldrig varit
i någon skola. Han hade i hemmet fått lära jämnt
och nätt så mycket, att han kunnat "läsa sig fram",
varit i trädgårdsmästarlära och hjälpt till som
rörelsegifvare vid Gymnastiska centralinstitutet. En
beundrare till fadern åtog sig vid dennes frånfälle
sonens undervisning, och efter två år aflade denne
1841 med heder studentexamen i Uppsala. Omedelbart
därefter genomgick han kursen vid Gymnastiska
centralinstitutet, utexaminerades 1842 därifrån och
anställdes 1843 som underlärare vid nämnda institut,
där ha a 1858 förordnades till öfverlärare. 1864,
vid centralinstitutets omorganisation, utnämndes han
till professor och öfverlärare med k. fullmakt på
denna syssla. 1882 erhöll han afsked med pension. -
Ehuru L. flera år biträdde vid sjukgymnastiken
hos professor L, G. Branting och ordnade doktor
M. Eulenburgs svenska sjukgymnastik i Berlin, riktade
han ständigt sitt verksamhetsbegär uteslutande
åt den pedagogiska gymnastiken. Om denna har han
inlagt odödlig förtjänst. Genom L:s outtröttliga
och oegennyttiga verksamhet utvecklades den svenska
gymnastiken till en beståndande institu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
