- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
675-676

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ling ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kultus" (1876), samt de
religionshistoriska handböckerna.
K. F. J.

Lingah, hamn. Se Lingeh.

Lingaiter (sanskr. lingayat, linyavant, äfven
Vira-Çaiva), ind. religionshist., namn på en talrik
(1901 till 2 1/2 mill. personer uppgående) çivaitisk
sekt företrädesvis i Syd-Indien (Nizams rike, Mysore
och söderut), som från 1100-talet e. Kr. - särskildt
genom Basava - vinner betydelse som motsättning
mot jainismen. Som speciellt kännemärke bära de en
jangama-linga (se Linga) och en oblatformig fläck
i pannan (citraga). Till sekten hör bl. a. en klass
kringvandrande eller i kloster boende tiggarmunkar,
som äfvenledes kallas jangama ("rörlig") och
gälla som Çivas uppenbarelser. Kännetecknande för
lingaiterna är den religiösa inre fromheten (bhakti);
de lägga mindre vikt vid ritual och offerteknik. Deras
religiösa litteratur - viktigast är en çivaitisk
kommentar till "Vedantasutra" - är företrädesvis
på dravidiskt språk (särskildt kanaresiska och
tamuliska) Jfr de religionshistoriska handböckerna af
Barth och Hopkins samt Wurm, "Geschichte der indischen
religion" (1874). K. F. J.

Lingam, detsamma som linga (se d. o.).

Lingard [li’ngad], John, engelsk historieskrifvare,
f. 5 febr. 1771 i Winchester, d. 17 juli 1851 i
Hornby, studerade 1782-93 vid engelska katolska
kollegiet i Douai, prästvigdes. 1795 och var 1794-
1811 lärare vid ett katolskt seminarium nära
Dur-ham. Från 1811 till sin död var L. präst
vid katolska kyrkan i det ensliga Hornby och
egnade sig där mest åt studier och historiskt
författarskap. L:s förnämsta arbete är A history
of England from the first invasion by the romans

(8 bd, 1819-30; 6:e uppl. i 10 bd med biografi öfver
L. af M. A. Tierney, 1854-55). Detta verk, som går
till 1688 års statshvälfning, utmärkes för grundlig
källforskning och klar, enkel framställning samt har
ännu sitt värde som uttryck för en upplyst och strängt
ortodox katoliks uppfattning af Englands historia,
särskildt under reformationstiden. L. belönades
därför af påfven Pius VII med doktorsvärdighet
i teologi, kanonisk och civil rätt (1821). I
kyrkopolitiska frågor rörande England rådfrågades
han ofta af katolska prelater. Bland L:s öfriga
arbeten märkas en katolsk katekes, åtskilliga smärre
religiösa stridsskrifter och The antiquities of the
anglosaxon church
(1806; 3:e väsentligt utvidgade
uppl. "The history and antiquities" o. s. v., 1845).
(V. S-g.)

Lingavant. Se Lingaiter.

Lingayat. Se Lingaiter.

Lingayen [-gaje’n], hufvudstad i prov. Pangasinán
på västra kusten af ön Luzon, Filippinerna,
på en låg och bördig ö i Agnoflodens
delta. 21,529 inv. (1903). Risodling, fiske
och tillverkning af nipavin af nipapalmen.
Wbg.

Lingbo kapell, församling i Gäfleborgs län,
Ala tingslag, tillhörande Skog, Uppsala stift,
Hälsinglands östra kontrakt. 1,100 inv. (1910).

Lingeh (Lingah), persisk hamnplats i
landskapet Laristan, vid Persiska viken, v. om
Ormussundet. Omkr. 15,000 inv., hvaraf hälften
rena araber, som förmedla transitohandeln på
Omankusten. Exporten består nästan, uteslutande af
pärlor och pärlmusslor, dessutom af något tobak,
yllemattor m. m.; införseln af ris, bomullsvaror,
socker, kaffe etc. Den allra största delen af
handelsomsättningensker med England.
1908-09 anlöptes L. af 386 fartyg om 247,447 ton.
J. F. N.

Lingelbach, Johannes, holländsk målare och raderare,
f. 1622 i Frankfurt a. M., d. 1674 i Amsterdam, dit
han i unga år kommit med sina föräldrar. Tjuguårig
anträdde han en studieresa till Paris, där han
stannade ett par år, och tillbragte sedan sex år i
Italien, hvarifrån han då öfver Tyskland återvände
till Holland. Man vet ej, hvem hans egentlige
lärare var, men man har gissat på Philips Wouwerinan
i Haarlem, med hvars arbeten hans ryttarbilder
ofta ha en påfallande likhet. Eljest målade han
företrädesvis italienska hamnstycken, hvilket
dock icke hindrade honom att därjämte behandla så
växlande motiv som jaktstycken, stadsutsikter och
genrebilder af olika slag, spridda i de flesta större
museer, samt porträtt (såsom hans själfporträtt i
Frankfurt). Han var därjämte en flitig medarbetare
till andra konstnärer och målade utmärkt staffage i
landskap af Hobbema, Ph. de Koninck, F. de Moucheron,
J. Hackert och Jan Wynants, t. ex. i dennes stora
landskap från 1651 (i f. statsrådet K. Swartz’
samling) samt i ett par mindre stycken af Wynants i
Nationalmuseum, som f. ö. ej, lika litet som någon
svensk privatsamling, eger något arbete af L:s hand.
O. G-g.

Lingen. 1. Fordom grefskap i westfaliska kretsen
i Tyskland, omgifvet af biskopsstiften Münster
och Osnabrück samt grefsk. Tecklenburg. Det
bestod af två delar: öfre och nedre L., af
hvilka den förra, mindre, nu tillhör kretsen
Tecklenburg i reg.-omr. Münster och den senare,
330 kvkm., reg.-omr. Osnabrück. Grefsk. L. var
till 1508 en del af Tecklenburg, men tillföll
då en gren af den där regerande ätten, som
innehade det till 1548. Sedan tillhörde det länge
huset Nassau-Oranien, af hvilket Preussen 1702
ärfde det. 1807 besattes det af fransmännen och
förenades 1809 med storhertigdömet Berg och 1810
med Frankrike. 1814 kom det åter till Preussen,
som 1815 afträdde nedre grefsk, till Hannover.
- 2. Stad i preussiska reg.-omr. Osnabrück (Hannover),
vid Emskanalen. 7,004 inv. (1905). 1685-1819
fanns där ett universitet, nu blott gymnasium,
l o. 2. (J. F. N.)

Lingen, Reinhold Johan von, friherre, militär,
landshöfding, f. 28 aug. 1708 i Visby, d. 3 sept. 1785
på Normestorp i Slaka socken, nära Linköping,
tillhörde en till Gottland inflyttad tysk släkt,
tillbragte sin ungdom i främmande krigstjänst (fransk,
kursachsisk och, 1737- 41, rysk), deltog som svensk
öfverstelöjtnant i 1742 års bedröfliga fälttåg i
Finland och vann 1743 historisk ryktbarhet genom
den raskhet och oförvägenhet, hvarmed han från Åbo
till Stockholm öfverbragte den med största spänning
afvaktade underrättelsen om fredspreliminärernas
afslutande. Från Stockholm, där L. mottog uppdraget,
af reste han 13 juni, återvände 17 på morgonen från
Åbo, omedelbart efter preliminä-


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0366.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free