- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
679-680

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ling ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1786 tillåtelse att återvända till Paris. Under
revolutionstidens första år riktade han i sin tidning
häftiga angrepp mot Mirabeau, och under konventets
tid blef han af revolutionstribunalet dömd till
döden för att ha "smickrat despoterna i Wien- och
London" och giljotinerades 27 juni 1794. Bland L:s
många arbeten må ytterligare nämnas Théorie des
lois civiles
(1767; ett angrepp på Montesquieus
statslära), Histoire impartiale des jésuites (2
bd, 1768, offentligen bränd; ny uppl. 1824) samt
Annales politiques, civiles et littéraires (19 bd,
1777-92). Jfr Ch. Monselet, "Les oubliés et les
dédaignés" (1885), J. Cruppi, "Un avocat journaliste
au 18:e siècle, Linguet" (1895), A. Philipp, "L.,
ein nationalökonom des XVIII. jahrhunderts" (1896),
och A. Lichtenberger, "Le socialisme utopique" (1898).
V. S-g.

Lingula, zool., djursläkte tillhörande armfotingarnas
(se d. o.) klass. Skalen äro nästan lika stora,
hornartade, fästa medelst en köttig stjälk, som
utgår midt i ledgången mellan bägge skalen. L. är
en långlifvad form, uppträder redan i de äldsta
fossilförande (kambriska) bildningarna och
lefver ännu. I kambriska systemet är detta
släkte, liksom några andra närstående, såsom
Lingulella m. fl., allmänt. Af dessa släkten
fortlefver blott Lingula till yngre bildningar
och träffas, ehuru mycket sparsamt, i så godt som
alla följande geologiska system. I nutidens haf
finnes ett par arter. I Englands Lingula flags,
som motsvarar Olenus-skiffern i Sverige, finnes
L. i så stor mängd, att bildningen däraf fått sitt
namn. Bland de äldsta arterna är L. monilifera
Lins. från Västergötlands eophytonsandsten.
B. L-n.*

Lingulella, zool. Se Lingula.

Lingval (af lat. lingua, tunga), hörande till tungan,
tung-. - Lingvaler, språkv. Se Kakuminaler.

Lingvist (af lat. lingua, se d. o.), språkforskare,
språkkännare. - Lingvistik, språkvetenskap (se d. o.);
af många används termen lingvistik i betydelsen:
vetenskapen om talspråket, medan andra åter göra det
liktydigt med filologi (se d. o.).

Lingvo-faukala ljud. Se Faukala.

Linhäckla. Se Linberedning, sp. 564-565.

Linhässja. Se Hässja och Linberedning.

Liniment (lat. linime’ntum, af linire l. linere,
smörja in), med., en medikamentsform, afsedd
till ingnidning å huden. Linimenten äro oftast
beredda af hudretande ämnen, såsom flyktiga oljor
(terpentinolja, rosmarinolja), kamfer, ammoniak,
ättiksyra, tvål, spansk fluga, prustkåda o. s. v.,
blandade vanligen med olja (olivolja, linolja) i
sådan mängd, att blandningen blir mer eller mindre
tjockflytande som en emulsion. I vissa liniment
ingå smärtstillande medel (kloroform, opium),
i andra antiseptiska ämnen (salicylsyra, tymol
m. m.). Liniment i fast form vid vanlig värmegrad,
men smältande i handen finnas äfven, t. ex. Linimentum
Opodeldoc
. Det ges många s. k. magistralformler
sedan äldre dagar för olika slags liniment. Svenska
farmakopén har upptagit nio sådana formler,
näml. L. ammoniacatum (ammoniakliniment,
1 d. ammoniak och 3 dlr olivolja), L. ammoniacatum
camphoratum
(se Kamferliniment), L. calcicum (se
Kalkliniment), L. Cantharidis cum Euphorbio
(spanskflugliniment med prustkåda),
som äfven innehåller rå terpentinolja och
användes i veterinärmedicin, L. chloroformii
compositum
(kloroformliniment), hysande, utom kamfer
och koncentrerad sprit, äfven kloroform, opiumtinktur
samt tvålliniment (se nedan), L. Opodeldoc (se Opodeldoc),
L. saponis camphoratum (tvålliniment,
5 dlr kamfer, 10 dlr linolja, koncentrerad sprit,
efter behof, och 1 d. rosmarinolja), L. Terebinthinæ
acetatum
(Stokes’ liniment l. terpentinliniment,
1 ägggula, 45 gr. rå terpentinolja, 7
gr. ättiksyra samt ytterligare så mycket vatten,
att hela blandningen väger 100 gr.). Liniment
sammansättas äfven ibland för tillfället enligt
läkares särskilda föreskrift af smärtstillande
beredningar o. d., utblandade i någon olja.
O. T. S. (C. G. S.)

Linin, bot. Se Cell, sp. 1389.

Linjal (af lat. linea, linje), instrument af trä eller
metall, efter hvilket räta linjer kunna uppdragas.

Linjargrundsatsen (se Linear), jur. Se Arfsordning, sp. 1423.

Linjartaktik. Se Lineartaktik.

Linje (af lat. linea, se d. o.).
1. Mat., en geometrisk
storhet, som eger blott en enda dimension, nämligen
längd. Linjen kallas rät, om alla dess punkter
ligga i samma riktning, i förhållande till endera
af ändpunkterna, eljest krökt eller krokig. Med
dubbelkrökt linje förstås en sådan, hvars alla
punkter icke ligga i samma plan. Bruten linje är en
sådan, som är sammansatt af flera räta eller krökta
linjer. En rät linje kallas ofta helt enkelt "linje",
under det man åt en krökt linje ger namnet kurva
(se d. o.).

2. Den minsta enheten i det äldre
svenska längdmåttet, enligt duodecimalsystemet
= 1/12 tum = 1/144 fot = 2,06 mm. (verklinje),
enligt decimalsystemet = 1/10 tum = 1/100 fot =
2,97 mm. (decimallinje). Jfr Fot.

3. I Tyskland m. fl. länder benämning på den aktiva
hären, i motsats till landtvärnet; på somliga
ställen beteckning på den öfriga delen af hären i
motsats till gardestrupperna. I Sverige användes
linje i sammansättningar, t. ex. linjekompanier,
för att beteckna de af delningar,
som i krig äro afsedda för armén i främsta linjen
eller fälttrupperna.

4. Krigsv, a) Den formering,
som uppkommer, då en trupps olika af delningar,
hvar för sig uppställda på ett eller flera led,
ställas bredvid hvarandra med större eller mindre
mellanrum. Om mellanrummen mellan de enskilde
männen i samma led icke äro större, än som erfordras
för fri rörelse, kallas linjen sluten linje eller
endast linje; äro mellanrummen större, benämnes den
öppen linje. Linjen är den enda slutna formering,
som tillåter samtidigt användande af alla vapen,
till följd hvaraf den är den enda stridsformeringen
vid artilleriet och den vanliga vid kavalleriet,
då detta uppträder slutet. Infanteriet uppträder
numera i striden i spridd ordning, understödt af
slutna afdelningar. Men under 1700-talet var linjen
den uteslutande förekommande stridsformeringen,
till följd hvaraf 1700-talets hela stridssätt
fick benämningen lineartaktik l. linjartaktik (se
Fotfolk). Om kolonnlinje se Kolonn 2.

b) Befäst linje kallas en befästning af stor utsträckning,
afsedd att trygga besittningen af någon större
landsträcka eller en hel riksgräns. Fordom utgjordes
en sådan befäst linje vanligen af en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0368.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free