- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
693-694

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linköping-Ringstorps järnväg ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illustration placeholder
Fig. 1. Portal å Linköpings domkyrkas sydsida.


illustration placeholder
Fig. 2. Linköpings domkyrkas yttre efter 1886.

(Fotografi af hela exteriören kan ej tagas.)


ej kan förvåna under Magnus Erikssons unionella
kungadöme. Västfasadens komposition, känd genom Erik
Dahlberghs teckning för Sueciæverket, låter förmoda,
att man haft för afsikt att kröna den med två torn,
hvilket antagande styrkes vid en undersökning af
de konstruktiva förhållandena. Tyvärr måste dock
arbetet afbrytas på grund af digerdödens härjningar
inom landet och kom att bli hvilande under hela den
fejdfyllda senare hälften af århundradet. Då man under
början af 1400-talet åter upptog kyrkobyggandet,
var det ej längre västpartiet, utan koret, som
blef föremål för intresset. Den stora hallkyrkan
hade ännu ett trångt romanskt kor, som det tyckes
framgå af bevarade spår, flankeradt af torn. Man
sträfvade nu att ersätta det med ett nytt, mera
passande till byggnadens förhållanden och uttryckande
sengotikens luftiga rumskänsla. Verket kräfde dryga
kostnader, måste afbrytas, men återupptogs med ny
ifver af biskop Henrik Tidemanson, som 1498 kunde
låta uppsätta sitt eget och sina kapitelmedlemmars
märken i de färdigslagna hvalfven. Kring det gamla
koret, som sannolikt kvarstod i det längsta och först
i sista rummet omgestaltades i nya former, lades en
vid omgång af samma höjd som långhuset, intill
hvilken slöto sig tre kapell. Planen erinrar om
västtyska kyrkor från slutet af medeltiden,
såsom Wiesenkirche i Soest. Om denna erinra äfven
de sirliga detaljerna. Den rimmade krönikan om
Linköpings biskopar förtäljer, att biskop Henrik
"ephter mestermen till Kolne sende". Med dessa kölnska
mästare har man identifierat den magister Gierlac de
Colonia, som på en stenplatta i midtkapellet nämner
sig som dettas upphofsman. Flera skäl tala dock för,
att denne byggmästare lefvat under förra hälften af
1400-talet, och troligt är, att man i flera repriser
inkallat byggnadsfolk från Köln. Koret är i vårt lands
medeltidsarkitektur enastående genom sin harmoniska
rumsverkan och sitt eleganta utförande. Som helhet
gör byggnadens inre trots all stilväxling ett mäktigt
och lugnt intryck (jfr bild däraf å pl. XXII till
art. Byggnadskonsten). De olika skedena ha arbetat
med respekt för hvarandra, samtidigt som de gifvit
uttryck hvart och ett åt sin smak. Exteriören smyckas
af präktiga detaljer, friser, fönster och portaler
(jfr fig. 1), allt liksom murar och hvalfstöd af
östgötsk kalksten. Men det yttres helhetsverkan är
tung och tryckt, helst sedan det förut brutna taket
förenklats till ett enda fall och takryttaren samt de
små spirorna vid sidorna om korets mellersta kapell
(jfr den gamla stadsbilden ofvan å sp. 691–692)
försvunnit. Till en gynnsammare anblick bidrager
knappast det smala och
nyktert gotiska torn (fig. 2) efter ritning af
H. Zettervall, som 1886 efterträdde det tarfliga
och låga torn af Hårleman, hvilket uppförts
framför västgafveln 1747–58. Dess bättre är
tornet det så godt som enda ofördelaktiga spår
1800-talets restaureringsifver lämnat efter sig
vid denna domkyrka. Bröderna A. och J. R. Nyström,
som från 1849 ledde arbetet på dess återställande,
fullgjorde sitt värf med stor pietet. Kyrkan mäter
97,7 m. i längd, 28,8 m. i bredd och 17,8 m. i höjd. I
jämförelse med andra nordiska katedraler innehåller
den blott få grafmonument af högre konstvärde. De
medeltida grafstenarna äro till stor del förstörda,
men vacker och intressant är en häll öfver biskop Nils
Hermansson. Från 1500-talet finnas en prydlig sarkofag
ur Willem Boys verkstad öfver Gustaf Vasas svärmor fru
Ebba Grip samt en del stenar med ornament erinrande
om Vadstena slotts fönsterarkitektur. I södra
korkapellet hvilar den 1600 afrättade Ture Bielke
under ett dyrbart nederländskt väggmonument. Det
norra korkapellet innehåller en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:41 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0375.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free